Åren som går

Hejhej.
Ett tag sen jag skrev, men har helt enkelt varit upptagen. Erik bor hos mig en stor del av tiden och då finns liksom ingen tid eller lust att sätta sig och skriva. Jag har det bra jag.
Julen har varit här, det var trevligt och så, väldigt som vanligt. Skönt ändå att det är över. Jag gillar julen, men ganska direkt efter är jag helt redo för det nya året och vill bara se framåt. Lite där är jag nu och planerar nyår och det kommande året. Samtidigt som jag planerar inför det kommande året så blickar jag tillbaka till det året som har varit. Älskar tillbakablickar, för alltid blir så mycket klarare i backspegeln. Tid ger det mesta perspektiv och med perspektiv och distans är det lättare att se klart på allting.

Här kommer en sammanfattning av mitt 2012 som jag mest skrev för min egen del, men som ni självklart får ta del av vid intresse.
Vintern
Fy. Usch. Jag klev in i 2012 i en dvala, lite deprimerad och en ständigt påminnande panikångest. 2011 var förändringarnas år, vilket var bra, men just då, lite mer än vad jag klarade av att hantera. Jag gick in i 2012 kvar i efterskalvet av allting, men var fast besluten om att snart får det faktiskt vara bra. Snart skulle jag må bra igen. Och jag ansträngde mig verkligen, jag började träna, jag träffade nya människor, jag engagerade mig, pratade med psykolog. Gjorde mycket, men inte allt. Mådde bättre, men inte bra.

Våren
Ljuset är min bästa vän och jag mår alltid automatiskt bättre när ljuset når denna nordliga stad, även om tillfälligt. Jag började dejta igen och blev ett tag Stockholms populäraste tjej ett tag och mina nya kompisar ville att jag skulle berätta hemligheten och jag hade bara väldigt roligt. Lite för roligt, var mycket festande och väldigt lite pluggande. Det var även under våren, slutet på mars närmare bestämt som jag började jobba på mitt jobb. Kan vara det bästa som har hänt det här året, med tanke på hur mycket bra det har lett till. Jobbet gjorde att jag började må bra på riktigt igen, hade nya rutiner, tvingades att lära känna nya människor, utsättas för utmaningar och klarade allting så himla bra. Trivdes som bara den.

Sommaren
Jag började sommaren med en intensiv resa till Barcelona. Hälsade på Rudi och hade väldigt roliga dagar och nätter. Kom hem igen och jobbade resten av sommaren fram till mitten på augusti. Jag hade väldigt roligt på jobbet under sommaren, så det gjorde ingenting att jag var där varenda dag. Jobbade på dagarna och gjorde roliga saker på kvällarna och helgerna. Började få upp mitt intresse för en viss kille på riktigt, även om det tog ett tag innan jag insåg det, så var jag extra snygg varenda dag och småflörtade som bara den. JÄTTEROLIGT såhär i backspegeln. Ja, i augusti åkte jag och världens bästa tjejer till New York för den bästa resan i våra liv. Sen kom vi hem och då var det höst och jag hade haft den perfekta sommaren (minus vädret).

Hösten
Jag trodde att jag skulle bli ledsen och sakna New York jättemycket och känna att min var meningslöst när jag kom hem, men det uteblev. Har saknat New York såklart, men inte så mycket som jag trodde. För mitt liv här har varit väldigt värt att leva. Har pluggat och jobbar på som vanligt, så det är inte så himla spännande egentligen. Det som har gjort hösten så bra är att de sista dagarna när vi var i New York insåg jag att jag nog faktiskt på riktigt tyckte om killen som jag precis innan vi åkte hade varit så förvirrad mot. Så var jag där i New York och allting föll på plats och jag ville ringa där och då och säga att när jag kommer hem ska vi ses, för jag vill så gärna träffa dig nu. Det gjorde jag självklart inte, för tänk om han inte alls känner så. Men vi sågs, helgen efter vi kommit hem, och han kände ju visst samma sak. Sen har vi hängt ihop ganska exakt hela hösten och varit ifrån varandra som mest en vecka (det var hemskt) och allting annat runt omkring spelar lite mindre roll, för jag är så lycklig ändå.

Man kan säga att mitt år började på botten och slutade på toppen, hur bra kommer då inte nästa år bli? Har redan så mycket roligt planerat.

2012 - Höjdpunkter
* Alla de fantastiska människorna jag har lärt känna. Har fått så många nya vänner det här året, vänner som jag inte kommer att släppa i första taget. Är så himla glad att de har blivit en del av mitt liv.
* Resorna. Barcelona två gånger och New York. Väldigt nöjd på den fronten.
* Kärlek. Ja ni fattar
* Min personliga utveckling. Jätteklyschigt, men jag tror inte att jag någonsin tidigare har mognat såhär mycket på ett år tidigare. Inbillar mig dessa dagar att jag är 25 år och inte 22, för det känns som min mentala ålder.
* Bra mest fest ändå. Inte att glömma. Har ju haft det festligt också.

Världens roligaste grej

Världens roligaste nyhet:
Jag ska till Indien i februari och volontärarbeta. Alltså glädjen när jag fick beskedet?!? Blev helt skakig och klarade inte av att läsa klart och var tvungen att skrika på Karin (jag var på jobbet) och sen fick jag lugna ned mig för att kunna ta in all information.
Jag ska alltså till Indien för att där arbeta som volontär. Jag kommer inte att bygga barnhem eller så, utan projektet handlar om kvinnlig utveckling och förbättra kvinnors makt i samhället. Det var det som var mitt förstahandsval när jag sökte och jag är så himla glad över att jag fick en plats på det projektet.

Så himla glad.
Och jättejättenervös. HUR kommer jag klara mig? Åka helt själv. Flyga helt själv. Äta indisk mat, bli magsjuk. Dålig hygien och smutsigt och så vidare.
Saknaden av Sverige.
Jag kommer bara vara borta i en månad så kommer nog inte hinna sakna Sverige så mycket, men däremot kommer jag hinna sakna Erik, min familj, Erik, mina vänner och Erik. Och nu började jag gråta.

Erik får följa med. Så blir det. Det blir nog bäst så.

Vegetarianen

I fredags när jag var och åt middag med mina kollegor sa Maria förskräckt till mig "men Linda, det är ju salami i din pasta!". Jag tittade på henne lite konstigt och sa "jo, jag vet, jag beställde ju det...". Varpå hon chockat säger "men, jag har alltid trott att du är vegetarian". 

Tokiga Maria tänker ni nu, men faktum är att samtliga runt bordet höll med om att jag hade en vegetariskt aura. Folk förväntar sig att jag ska vara vegetarian helt enkelt. 

Det är jag alltså inte. Jag gillar korv (ja), salami (korv igen), hamburgare, bacon och kan även uppskatta en bra bit kött. Så nej, jag är inte vegetarian. 

Däremot har jag tänkt tanken att bli vegetarian, i våras var jag det i två veckor iallafall. Det var nog mest en del av min "vem är jag"-kris, men även en vilja att bli en bättre medmänniska. En medmänniska till jorden tänkte jag främst på, för det är så mycket bättre för klimatet och miljön att äta vegetarisk kost. 

Ja, men sen så gillar jag animaliska produkter och under våren hade jag noll aptit så kände att det inte var läge att sätta restriktioner på vad jag fick och inte fick äta.

Nu har jag återigen detta i tankarna, sen jag dels fått höra att det förväntas att jag är vegetarian samt att min kille tjatar ganska mycket om köttets klimatpåverkan. 

Så det är helt enkelt dags igen för mig att bli mer vegetarisk. Inte helt och hållet, för som sagt, jag kan inte ha sådana restriktioner. 

Men jag tänker, att endast äta animaliska produkter ett fåtal gånger i veckan och resten vegetariskt. Det är ju en bra kompromiss. Viktigt att det är animaliska produkter också, för säger man bara "jag ska inte äta kött" är det lätt att sitta där med sin leverpastejmacka bara för att man inte ser det som kött. 

Ja, det är min plan. Kanske mitt nyårslöfte? 

Kommer nog inte bli svårt att hålla om jag fortsätter att hålla ihop mer Erik (som jag såklart kommer). Erik - miljökämpen. Trädkramaren. Moder jords försvarare. Klimathotets största fiende. Det är min kille det. 

oh its cold outside

Hejhej!
Redan torsdag igen. Veckorna går så sjukt fort nu för tiden. Hinner inte med alls.
Den här veckan har vintern levererat på riktigt. Det började i måndags med ett strömavbrott som berörde hela södra Stockholm, inklusive mig. Jag hade inte alls fattat att alla var berörda utav strömavbrottet, utan var bara arg för att inte tunnelbanan gick. När jag väl kom till Bandhagen möttes jag av inget annat än mörker och då började jag förstå hur det gick till. Det var ändå ganska mysigt utan el, även om jag hade lite panik och var hungrig, så var det ändå mysigt att tända ljus och ha kvalitetsmys-tid, för det fanns ändå inget annat att göra.
Igår fortsatte vintern med sina påhitt och det resulterade i trafikkaos. När jag skulle åka från jobbet kändes det som att jag skulle ut på ett stort äventyr. Det var dock inte så krångligt, då jag skulle hem till Johanna, som är bosatt på Övfre och dit gick det att ta sig utan problem. Min kära mamma kunde dock inte ta sig hem, inga bussar gick till Haninge och efter ha suttit i två timmar på ett stillastående pendeltåg fick hon åka hem till mig istället. Så jag hade pyjamasparty med Mamsi igår, mysigt värre.

Ah. Nu ska jag plugga resten av denna dag, ta fram material som jag kan skriva ut imorgon på biblioteket. Har bibliotekslektion och får gratis utskrifter, så det kommer att utnyttjas.

Nu ska jag dricka kaffe och få lite liv i lillhjärnan.

Hejdå.

The end's not near, its here

Så var det dags. Slutet på en era.

I slutet på mars i år steg jag och 14 andra nervösa personer in i en byggnad i Solna för att påbörja vår första arbetsdag. Jag började direkt prata med en jättetrevlig tjej vid namn Karin, vi klickade från första stund, medan det tog lite längre tid innan jag fastnade för resten av gänget.
Det var alltså i mars. Ju längre tiden gick desto mer märkte jag vilket extremt härligt gäng jag hade hamnat med och när sommaren kom och det var dags att börja jobba heltid var det ingen som misströstade. Jag har aldrig tidigare haft så roligt på en arbetsplats som vi hade i somras och kommer förmodligen aldrig att ha igen.
Arbetsuppgifterna var (är) frustrerande, föreskrifterna blir man galen på och det är ingen annan än vi som jobbar med det som förstår. En sån enorm gemenskap växte ur all denna frustration och trots allting som har varit jobbigt så har det aldrig tagit emot att åka till jobbet, för jag har alltid vetat att jag skulle mötas av så mycket glädje och kärlek.

Nu är det slutet på november. En vår, en sommar och en höst har gått. Arbetet ser inte likadant ut som när vi började, våra liv ser inte likadana ut som när vi började. På så kort tid har så mycket förändrats. I mars var vi alla främlingar och idag är det en gemenskap som jag inte ens visste att det gick att ha på arbetsplatser.

Imorgon är det sista dagen för ungefär halva avdelningen. Några av de bästa och härligaste människorna jag lärt känna under den här tiden slutar, för att gå vidare med andra, bättre jobb.
Idag hade vi avskedsfika. Sen grät vi hela eftermiddagen.
Nu vill jag passa på att be om ursäkt för att detta inlägg är lite cheesy, men, ni måste förstå, när fem olika personer börjar att gråta för att gänget ska splittras, då betyder det att man verkligen tycker om varandra.

Det är så himla fint egentligen, för det hade verkligen ingen kunnat ana, vi alla skulle bara jobba, ta oss igenom dagarna, det var aldrig meningen att vi skulle hitta några av de bästa människorna i våra liv. Det råkade bara bli så att vi svetsades samman och på måndag kommer det vara så fruktansvärt tomt.

Jag kommer vara kvar, ett litet tag till, jag vet inte hur länge, men detta är det första steget mot slutet. Det kommer inte vara förevigt, det visste alla, men nu är det verkligen snart här.
Det blir så fruktansvärt makabert och symboliskt när byggnaden man sitter i ska rivas och när vi går förbi där om ytterligare ett år kommer vårat kära gamla kontor vara nedplattat till marken och inte ett spår utav det som hände kommer att synas.

Imorgon kommer jag gråta hela dagen.

Snön ligger vit om taken

Hej och hå. Nu faller snön så vackert och fint och julkänslorna riktigt spritter i kroppen. Eller nja, men snöar gör det. Hoppas bara att vi slipper det trafikkaoset som brukar medfölja. Vill 1: komma till och från jobbet 2: att Erik ska kunna ta sig till Stockis från Uppis (kanske viktigast).

Idag hade jag ett jättebra seminarium. Blev så himla glad av det, kände mig jättesmart och upprymd med massa kunskap efter det och var tvungen att stanna kvar och prata med läraren bara för att säga att han har omvänt min syn på diskursanalys. Nördig_tjej_90.
Efter mitt seminarium träffade jag Elin, sista gången innan hon åker. Vi åt mat och hade det så himla trevligt och sen kom jag på att jag behövde ju minsann köpa nya jeans pga de gamla gick sönder i lördags. Så vi gick till Carlings och 20 min och lite väl mycket pengar senare var jag ett par jeans rikare.
Jag gillar Carlings ändå. Som den gamla *rockern* jag är så är det en bekant affär (mycket döskallar = Linda 16 år gillar). Sen har de jättemånga olika sorters jeans, bra när det är jeans som ska inhandlas. Och deras personal är så sjukt trevlig att det känns som att man är superbra kompis med dem när man går därifrån. Det är man självklart inte, men de är så duktiga på sin sak att man iallafall får ett perfekta jeans. Så tips tips låt ej döskallarna hindra er, gå dit och fixa bra jeans.

Så nu vet ni det. Alla känner sig lite klokare av detta hoppas jag.

och allting pekade på att det var precis så det var

Gud i gården vilken fruktansvärt väder det är ute. Har klagat på det ungefär en gång i timmen idag, men känner att det inte är nog. Det är ju helt fruktansvärt. Bestämde mig tidigt för att åka direkt hem efter jobbet och inte lämna lägenheten. Det har jag inte gjort heller, här sitter jag och har det gott under min värmefilt.
Borde egentligen plugga, har en seminarieuppgift att göra tills imorgon. Väldigt omotiverad, men det ska väl ordna upp sig.

Som med allt annat.

Livet känns ju så himla mycket lättare när man studsar på rosa moln med fluffiga kanter. Är himla kär jag. Och i söndags och igår fick jag sova helt själv och på natten vände jag mig om la min arm om exakt ingenting. När man vaknar upp och känner att en det är en del som fattas och känner en tomhet, då vet man.
Då kan man när man vaknar igen sen på morgonen ta modet och skicka ett sms med fina ord och säga, att du hör faktiskt hemma här med mig. För all osäkerhet är plötsligt som bortblåst och allt är så himla självklart. Det är bara så det är.

lite svinn får man räkna med

Ja, igår var det lördag med allt vad det innebär. För min del innebar det hejdå-kväll för Elin som ska spendera fem veckor i Kenya. Vi hade det jättekul såklart, blev bara lite sentimentala och hej vad ni är världens finaste människor.
Kvällen var alltså väldigt lyckad om man bortser från följande:
* Mitt armband gick sönder.
* Mina byxor gick sönder. I gylfen. Den gick ej att stänga, dragkedjan var helt trasig.
* Jag hade en magkort tröja...
* Min bästa kofta försvann i garderoben och kom aldrig mer igen.

Så jag kom inramlandes i lägenheten glad och full och en trött kille undrade vad i hela friden jag egentligen hade sysslat med.

Bra.

Fin helg som vanligt, himla glad över att ha spenderat kvalitetstid med han som jag är kär i, glad över att ha träffat Malin som det var evigheter sen sist, glad över att ha fina människor i mitt liv och så vidare.

Ledsen över mina materiella förluster samt att min arm gör ont. Glädjen övervägen ändå.

perfektion finns inte ens

Jag blir arg så lätt nu för tiden. I lördags blev jag arg på Linn för att hon inte förstod att grönsakerna var billiga, samt hade svårt att ta till sig tiden (tolv över tolv). Igår blev jag arg på Erik för att han kollade på ett halvt avsnitt av Dexter när jag skulle sova, trots att jag sagt att det är helt okej. Vet inte var denna ilska kommer ifrån. Alla frustrationer som byggs upp under arbetstid kanske? 

Blev även arg när jag kollade på det senaste avsnittet av "Jakten på det perfekta livet" (tipstipstips) som handlade om den perfekta kroppen. Är ju väl insatt och bekant med det ämnet. Alltså jakten på den, inte att ha den, tror ingen är bekant med det, lite det Hanna är inne på i programmet. Iallafall, hon träffade Bingo Rimér och han gjorde försök att försvara sitt yrkesval. 

Argumenten "det är pappornas fel", "det är trasiga tjejer" samt "men en del vill faktiskt operera brösten" lyftes fram utav Bingo. 

Ponera nu att det är pappornas och deras trasiga uppväxter som gör att en del vill vika ut sig, är det inte då att utnyttja dessa trasiga tjejer då? Och det är klart att en del tjejer vill operera sig, men varför vill de det? Är det också deras pappors fel? 

Alltså Bingos argumentation var alltså helt fel och saknade grund och han tycks sakna förmågan att dra analysen ett steg längre, eller så väljer han medvetet bort att göra det, för att det helt enkelt är enklare att försvara det han gör med att "tjejerna vill ju". 

Ja. Det är så enkelt att skylla skeva ideal och olika kroppsstörningar på att tjejerna är själva med och skapar, de vill ju själva se ut så, det är ingen som tvingar. 

Nej, men om du hela livet blir intalad att du ska ut på ett visst sätt så är det väl klart att du ständigt strävar efter detta? Precis som att du aldrig får höra att du är fin precis som du är och din kropp duger bra, så kommer du ständigt vara missnöjd, oavsett hur många kilon som omfamnar din kropp. 

Och nu klarar jag inte av att skriva mer för att jag känner mig för arg. Kan inte alla som läser det här bara komma överens om att alla är fina precis som de är? Bra tack bra så. 

Vi har iallafall varandra

Hejhejhej.
Var i Barcelona torsdag - söndag. Det var så himla fint att ha hela gänget samlat igen och på riktigt få umgås och skratta och prata och allting. Inte så fint att Rudi lyckades vara sjuk under ungefär hela vistelsen, men, dödsbra ändå. Tycker så himla mycket om de människorna.
Fint att få lite sol också, sitta ute och dricka kaffe och öl, inte frysa ihjäl trots att man bara har lilla tygjackan. Fint att äta god mat, fint att dricka öl, fint att dricka mojitos och låtsas att det är saft, fint att staka sig fram på spanska och känna sig duktig när man förstår.
Så himla bra helg alltså.
En annan bra grej är att jag fick tillbaka mitt PM och fick det inte helt sågad, fick mest positiva kommentarer, vilket nog är en första gång för ett första PM. Känns bra det och känns som att det faktiskt kan gå bra. Bra känsla.

Nu ska jag städa upp lite här i lill-läggan, packa upp och så, sen är det absolut mys som gäller med clementiner och pepparkakor. Julmyset är i full gång och det är okej.

Och jag mår så himla bra

Idag har jag så mycket att vara glad för. Så många anledningar att må bra, så därför tänker jag må bra och inte skämmas över det. Det är lätt att man går ned i ett mer nedstämt läge såhär på hösten, och alla drar ned varandra i deppigheten. 

Helt vanlig konversation för att exemplifiera: 

Hen 1: Åh vad trött jag är. 

Hen 2: Ah, jag med, fruktansvärt trött. 

Hen 1: Ja, det är ju så mörkt hela tiden nu. 

Hen 2: Ja, mörkt och kallt, blir man ju inte gladare av. 

Hen 1: Precis, bara elände. Riktigt långt till ljusare tider. 

Hen 2: Ja vad har vi att leva för tills dess? 

Hen 1: Ingenting. 

Sådär håller det på och man dras ned i ett svart hål av denna nedstämdhet, vilket jag då försöker undvika. Det är inte så svårt, då jag är så himla glad just nu och känner att jag mår bra. Försöker berätta detta för folk, istället för att klaga på hur trött jag är försöker jag säga hur glad jag är och försöker sprida den glädjen. 

Hittills är det inte jätteuppskattat. Glädje provocerar och speciellt på hösten. Man ska inte vara glad och må bra på hösten, då ska man bara tala om misären som råden. Inte konstatera att man faktiskt mår bra. Jag känner att jag bidrar så mycket till misär-snacket i allmänhet så jag kan gott framhäva glädjen här nu. 

Varför är jag så glad då? 

Jag fick tillbaka tentan och den gick bra = bekräftelse = ångesten släppte = glad. 

Jag ska åka till Barcelona imorgon och vara där ända tills söndag och hänga med några av de bästa personerna jag vet. Det kommer bli jättejättebra. 

Sen när jag kommer hem igen så har jag andra fina att hänga med här hemma. Bland annat finaste killen, som  jag numera kallar min, som är min största glädjekälla. Blir så glad att jag börjar gråta när jag tänker på den finheten. 

och där ute var allting så grått och trist

Hejhejhejhej.

Idag är det söndag och världen är grå. Det känns alltid så ovärt att gå upp när himlen är helt grå och regnet hänger i luften och man har inget man egentligen måste göra, då kan man lika gärna ligga kvar under täcket i några timmar. Så det har jag gjort idag, och igår med för den delen, för det var lika grått då. 

I fredags hade vi stadsvandring med jobbet och avslutade det hela med middag, det var såklart jättetrevligt för mina kollegor är världens bästa. 

Exempel på hur mina kollegor är världens bästa:

* Jag säger på morgonmötet i onsdags att det är kladdkakans dag. Ingen ifrågasätter det utan de enda frågorna som kommer upp är: vem tar ansvaret att köpa kladdkaka och när ska vi äta den? Måste älska dem för det. 

* Man möts varje morgon med genuina kramar och "heeeeeeej åhhh vad kul att du ska jobba idag"

* De ger mig en anledning till att skratta högt minst en gång varje arbetsdag. 

Osv osv, listan kan göras så mycket längre. Men som ni förstår var det roligt i fredags. 

I går, det vill säga i lördags så var det som sagt grått och trist. Jag och Erik tänkte att vi skulle ta oss en promenad och sen köpa bullar, men när vi kom ut så regnade det så vi promenerade endast till konditoriet och tillbaka. En promenad på ca 100 meter, men är det regnigt så är det. 

På kvällen bestämde vi oss för att gå och kolla in en film som visades på Stockholms Internationella Filmfestival. Bara det att vi bokade biljetter till fel datum, så vi fick flänga runt hela stan till tre olika biografer innan vi hamnade rätt. Ett litet äventyr är ju aldrig fel tänkte vi, gör allting så mycket mer spännande. Vi såg iallafall The Comedy som inte alls är så rolig som namnet påvisar. Filmen är porträtt av en Williamsburg- Hipster som även är ett riktigt asshole. I filmen får man följa hans liv och inte så mycket mer. Den var lite seg emellanåt, vilket jag tror lite var meningen med filmen, den skulle vara så realistisk som möjligt. Så både gillade den och gillade den inte, den var snyggt filmad, bra soundtrack och dialogen var fruktansvärt snyggt gjord, kändes extremt naturlig och inte sådär krystad som det lätt gör. Men störde mig extremt mycket på huvudkaraktären, då han var ett riktigt svin och filmen går inte på något sätt djupare in på varför han är som är. Vilket å andra sidan verkligen fick mig att tänka till och göra en egen analys, kanske var det precis det som filmmakarna ville? Ja, den var intressant iallafall, gillar ni realistisk film där det inte händer så mycket så tips. 

Hur som haver, helgen har varit riktigt fin och nu ska jag åka till Vendelsö och ge pappa en klapp på axeln. Är ju fars dag. 

its time

Idag känner jag mig som ett litet ångestmoln och allting har varit jobbig och jag blir arg på den nya kursen, hur dålig får en institution vara? Och det var stopp på gröna linjen och jag stod tjugo minuter på perrongen i gamla stan och tittade på de fulla tågen som åkte förbi och kunde inte förmå att kliva på för jag orkade inte bli kvävd. Självklart regnar det och är kallt också, är långt till fredag osv osv.

Men, vad bra att jag kan pigga upp mig själv genom att kolla på den här fantastiska videon som Tanya har gjort. Det är fina klipp från den bästa resan med de bästa människorna. Ett litet lyckklipp helt enkelt.

http://vimeo.com/52179835

Ja nu funkade det inte att lägga in klippet här, så ni som är intresserade får helt enkelt klippa på länken.

lalalalaaa

Gud jag har alltid en tendens att skriva här när jag har en jobbig skoluppgift som jag egentligen borde skriva på. Har liksom skrivit varje dag den här veckan och då har det hänt ovanligt lite i mitt liv. Kanske är för upptagen med att faktiskt leva mitt liv annars? Och nu sitter jag bara och stirrar in mot skärmen på ett smått apatiskt sätt så då lockar det väldigt att vara lite kreativ med ord på ett icke-akademiskt sätt.
På svenska dessutom. Jag skriver tentan på engelska, för att läraren uppmuntrade till det och jag tyckte att det "kunde vara en kul utmaning".
Hehehehe. Hehe. Hehehe. HEHEHEHEEEH. Kul utmaning är det verkligen. Med betoning på utmaning. Alltså, när jag väl skriver så tycker jag ändå att det flyter på ganska bra. Skriver minst lika "fort" som jag gör på svenska och hakar upp mig lika ofta, för jag glömmer ord på svenska med och måste ju översätta från engelska till svenska när jag skriver på svenska (all litteratur är på engelska). Så ja, själva skrivandet går okej, men sen när jag läser igenom det jag har skrivit så är det bara... Varför formulerar jag meningar som en 7-åring? Alltså, gud vad dåligt jag skriver. Men till min lycka så ska tentan ej bedömas på min förmåga att skriva bra meningar på det engelska språket. Bra, för annars hade jag haft ett fint F att vänta.

Heheeeeeee. Living the dream lalalalalaaa.

Men jag ska verkligen inte klaga, verkligen inte alls, för jag slapp jobba på fredag vilket betyder att jag har hela den dagen på mig också (Tacktacktacktack) och det bästa, en riktigt fin kille gav mig superfin choklad förut som jag smakade på idag. Dog lite för att den var så god. Tänkte först spara lite till senare, men oj vad jag kommer äta upp den ikväll. Skulle vilja säga att det var den godaste chokladen jag någonsin ätit.

Så det är inte alls synd om mig är alltså det jag ville säga.

just another magic tuesday

Hejehjejejeejjj.
Hur mår ni? Bra? Knallar och går? Huvudet upp fötterna ner? Höhöhöhöhö
Nämen satteh det är ju tisdag idag, även känt som Lindas hatdag. Hur har denna dag utmärkt sig undrar ni då? Hör och häpna, nu ska ni få reda på precis det.
Dagen började med att jag absolut inte ville gå upp, aldrig mer någonsin och jag förstår mig inte på de som säger "men det är ju ändå lättare att gå upp den här veckan när det är ljusare". Nej, det är lika hemskt som alltid. Jag var dock tvungen att gå upp för jag skulle till vårdcentralen och visa upp lillarmen min. Träffade en sån himla gullig läkare, han var så snäll mot mig att jag inte kom på förren långt senare att jag inte alls förstod vad som var felet. Fokuserade bara på hur snällt han pratade än på vad han faktiskt sa. Ja, det är inget livshotande iallafall. Bra.
Sen har jag skrivit på tentan, satt på biblioteket och var väldigt effektiv, klapp på axeln. Åt lunch med Sanna och det är ju alltid kul. Hade sista föreläsning för denna kurs och jag valde att sova igenom den. Ingen klapp på axeln.
Sist men absolut inte minst så bestämde jag mig för att promenera lite i det helt okej fina vädret, så jag gick av vid Slussen och gick ända till Svedmyra med friska steg. Sen blev det mörkt och jag fick skavsår. Men helt klart värt, kände att jag få så mycket energi. Behöver all energi jag kan få, för ikväll ska jag fortsätta att skriva på tentan.
Wihooo. Wihoooo.

allting kan ju inte gå bra.

Nu när det är Hurricane Sandy håller på att härja i USA så är det kanske inte läge att klaga över vädret här i Stockis, men oj vad det blåser. Kallt och regnigt är det också. Tänker inte gå ut något mer idag helt enkelt. 

Har för övrigt haft en riktigt risig dag, har jobbat hela dagen och gick ifrån jobbet både arg, frustrerad och lite ledsen. Sen så blåste jag nästan bort och det var förseningar på hela gröna linjen. 

Så först ska jag bara gråta av mig alla dessa frustrationer jag har och sen ska jag skriva på min hemtenta. 

Och dricka massa kaffe och äta godis. 

Men även om dagen har varit dålig, så kommer det bli bättre och ordna sig och allting kommer bli bra tillslut. Sen hade jag återigen den finaste helgen typ någonsin, flyger på rosa fluffiga moln. Börjar gråta lite av finhet också. 

Lalala, jag har det så bra. 

Trött gnu

Hejjejje.
Denna höst dödar mig lite mer för var dag som går känns det som. Jag är så djävulskt trött hela tiden. Vill ta powernaps mest hela tiden, vill absolut inte gå upp på morgonen och håller på att somna under arbetstid och numera är tunnelbaneåkande synonymt med att ta igen förlorad sömn.
Jag orkar inte vara såhär trött, vilket är lite roligt, inte orka, det är något som betyder att man är trött. En ond cirkel är vad jag har hamnat i.
Men jag vill tro att jag inte är ensam, långt ifrån, det blir trots allt bara mörkare och mörkare, dagarna kortare och nätterna längre men sömntimmarna är oförändrade. För att göra livet lite hemskare så kom idag de första snöflingorna nerdalande från himmelen och nu ligger det frost på marken.
Så. Himla. Härligt.

Saker jag är trött på i punktform:
* Att gå upp tidigt. Vill sova ut, helst varje dag.
* Att gå upp. Punkt. Vill helst ligga kvar under täcket för all framtid. Eller åtminstone tills någon slags värme infinner sig.
* Att behöva läsa kurslitteratur när ens huvud vill sprängas och man håller på att somna hela tiden och fattar ingenting.
* Att vara fysiskt trött, dvs min kropp orkar inte med någonting.
* Att ha huvudvärk lite varje dag.
* Att ha ont i armjävlen hela tiden. Är så himla trött på det.

Ja, det var väl allt jag var trött på.
Jag borde inte klaga så mycket, jag har ju haft en jättebra dag. På riktigt, så länge sen jag hade en sådan fantastisk jobbdag som jag hade idag, skrattade ungefär hela tiden och jobbade på riktigt riktigt bra. Superbra. Och imorgon är det fredag och det är ju alltid fruktansvärt kul.

Innan dess ska jag komma på smarta saker att säga på seminariumet imorgon. Lär gå bra.

Frid vare med er.

Allt var tråkigt, förutom det roliga

Tisdag. 

Jag utnämner här med tisdagar till veckans segaste. Jättelångt till helgen, både den som var och den som komma skall. Ingenting kul händer på tisdagar, någonsin. 

Förutom när min kollega råkade skrika "visa pattarna" till en kvinnlig chef från en annan avdelning. Som dessutom råkar vara den strängaste och minst skämtvänliga. Då stod jag och Karin och vek oss av skratt. Och han skämdes ihjäl och hon kollade på honom med en blick som sa "vad säger du nu?" och tillslut säger han "ja det här var ju inte alls pinsamt". 

Lika bra att vi redan nu utnämner det till veckans roligaste. Herregud. 

Utöver det, inga skojigheter. Har varit sjukt trött och haft huvudvärk exakt hela dagen. Så jag ska nog sova illa kvickt så att jag är pigg som en näktergal imorgon. 

Imorgon ska jag inte vara på det där kontoret där vi skriker obscena saker åt våra chefer, utan jag ska vara på SU och plugga flitigt. Lär gå så bra så. 

Nu, intag av sömn. 

Kalla mig gråtarn

Jag mår verkligen inte bra av att vara instängd och osocial i mer än ett dygn. Nu är det söndag och det var i torsdags jag sist socialiserade med andra människor. Jag blir så himla känslig och ledsen. Så är det, jag är sjuk och mår fysiskt dåligt och sen övergår det till någon "tycker synd om mig själv"-fas och "här sitter jag helt ensam medan alla andra har det roligast i hela världen" och det hela slutar gärna i en gråtfest till valfri film/serie/låt.
Den här helgen har jag gråtit till följande:
* Crazy Stupid Love, som tidigare nämnt.
* Dry the Rivers låt Bible belt, Berlin Session versionen. "Herregud vilken sångröst, åh så vackert och nu gråter jag."
* Samtliga Mumford and Son låtar jag har lyssnat på, speciellt Liar.
* En text jag skrev, skulle skriva lite om jag kände för en viss person. Bröt ihop totalt. Har inte återhämtat mig än.

MEN GUD nu börjar jag tänka på allting igen samtidigt som jag lyssnar på Mumford and Son - Liar, tror ni inte att jag börjar grina igen?

Alltså... Det blir inget annat än skojigheter för mig framöver.

Netflix

Nu har jag passat på att skaffa mig ett Netflix-konto. Det är gratis första månaden och man kan avsluta närsomhelst så om jag hinner kolla igenom allt jag vill se inom en månad behöver jag inte betala någonting.
Jag började med att titta på Crazy Stupid Love då jag ville se något bra och roligt. Det slutade med att jag satt jag storgrät. Det roliga är att jag har sett den förut men då föll inte en enda tår från min kind.
Nu har jag kollat igenom utbudet och nej, det är inte sådär jättebra. Det är väl kanske en av tjugo filmer som jag säger "åh den här vill jag ju se" om, vilket är lite dåligt. Beskrivningarna av filmerna är inte heller klockrena och indelningen i kategorier är även den lite lustig. Mitt stora feta grekiska bröllop ligger under "Indie" och en film hittade jag både som komedi och skräck. Känner att jag inte vågar chansa där.
Det finns en del serier också, många bra serier till min stora glädje. Dock är det lite dåligt med säsonger på vissa, att det inte finns de senaste och så vidare. MEN, Arrested Development finns och det är så sjukt kul. Så nu vet ni vad jag ska göra ikväll, det finns tre säsonger uppe, så det finns en risk att det blir ej hel helg av Arrested Development-tittande.

Heja

Jag lämnad precis in en inlämningsuppgift. Den var jättejättedålig av flera olika anledningar.
1. Jag är sjuk och har snorhjärna, huvudvärk och ont överallt = ej det bästa läget för att ta fram sin djupaste analysförmåga.
2. I instruktionerna stod det klart och tydligt att man var tvungen att läsa all kurslitteratur och visa i uppgiften att man hade läst. Jag har inte läst att kurslitteratur, långt ifrån, så den biten gick sådär.
3. Mitt stavningsprogram valde att lägga ned. Jag hann inte läsa igenom = risk för många pinsamma stavfel.
4. Jag skrev hela texten nu på morgonen. Ja med snorhjärnan och allt. För att det jag skrivit innan var för dåligt, så jag fick skriva om.

Ja, det var väl alla anledningar till att jag kommer få ett enda stort kryss på den uppgiften, kanske med ett frågetecken till, hur tänkte du nu? Eller; varför tänkte du inte?

Nu vet vi alla att det är inte prestationerna som påverkar hur bra du är som person, men jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv, när jag vet att jag kan bättre. Det hatar att lämna in saker man känner sig så sjukt missnöjd med.

Iallafall. En anledning till att jag fick hetsskriva imorse var att jag igår var på "Talibantalet - tio år senare". Ett panelsamtal med Maud Eduards och Gudrun Schyman om talibantalet och främst reaktionerna som följde och vart vi står idag, tio år senare. Talibantalet är det tal som Gudrun Schyman höll på Vänsterpartiets kongress 2002 som fick mycket uppmärksamhet, då Gudrun sa att det finns ett kvinnoförtryck över hela världen, även om det uttrycker sig i olika former så är det samma förtryck, i Sverige och i talibanernas Afghanistan (googla på talet och läs!) Så det blev ju liv i luckan efter detta tal och det var alla dessa reaktioner som diskuterades igår.
Det var så himla kul och intressant. Älskar verkligen Gudrun Schyman, hon är så väldigt duktig och kunnig och framförallt en extremt skicklig politiker. Är nästan beredd att rösta på FI bara för att få in Gudrun i partiledardebatterna, känner att hon verkligen behövs.
Jag var med och arrangerade hela det här eventet igår, genom studentrådet som jag är med i, det var därför extra roligt att det blev så himla lyckat. Jag kände mig lite stolt faktiskt att få vara medarrangör till ett event som drar så mycket folk att folk köar på gatan utanför och långt ifrån alla fick plats. Då har man gjort något bra. Vilket även Gudrun Schyman sa till oss, efter att hon kramat mig (!!!!), så sa hon, "Bra jobbat, jättebra arrangerat!". Och sen följde en diskussion om hur det kommer sig att event som rör feminism drar mer folk än lokalerna tål, men att i politiken så är det helt tyst för att allting är redan så jämställt. Vi i studentrådet stod där och tittade upp på henne och bara "aah, verkligen, vi håller med" och alla såg lite lätt förälskade ut. Vilket vi självklart var, Gudrun är en helt fantastisk människa.

Eller Guddan som jag kallar henne.

...

Nej. Men vilken inspiration. Så, summan av kardemumman (nej), så har jag lämnat in en jättedålig inlämningsuppgift om olika teoretiska synpunkter på internationella organisationers uppbyggnad, men är fylld av kunskap från Gudrun Schyman, det väger ju upp.

Nu ska jag sova och bli frisk.

Måndagar är bra.

Nu tänker jag gå lite emot strömmen och säga att måndagar är lite av en ny favoritdag. Ni kan kalla mig alternativ-Linda, alla ni måndagshatare där ute.
De senaste måndagarna och de närmaste måndagarna framöver har jag och kommer jag inte att jobba, jag kommer istället att tillbringa de på universitetet för att ha seminarium. Nu gillar jag mitt jobb, men måndagar på kontoret har en rätt tråkig stämning.
Måndagar på universitetet behöver nödvändigtvis inte heller vara så himla spännande, men jag har hamnat i en sån himla härlig grupp. Så vi sitter hela förmiddagen och säger smarta saker och sedan äter vi soppa till lunch och sen går vi på seminarium och säger ytterligare smarta saker där. De här seminarierna är så bra upplagda också och som den nörd jag är så blir jag så glad av sånt. Så jag har helt enkelt haft en fantastiskt fin dag på universitetet och har fått känna mig så smart så och det är mer än välkommet.

Nu regnar det jättemycket så jag tänker inte röra mig en meter utanför lägenheten. Så det så.

Sen dog jag.

Hejhejhejhej.
Lördag igen. Jag har ingenting planerat ikväll och det är så skönt, var så länge sedan. Jag ska bara ägna kvällen åt att plugga, vilket kanske inte alls är kul, men jag måste och det är okej, för jag hade lite mitt i veckan-helg istället. Var i Uppsala och blev bortskämd. Åt kladdkaka hela tiden och mandelflarn och hembakade knäckebröd. Jag hade det alltså riktigt bra och var mätt och glad.
Jag åkte ifrån Uppsala i torsdags morse, fick gå upp svintidigt för att hinna till jobbet i tid. Sov alltså jättelite och var trött som en gnu hela dagen, men det var så himla värt och jag skulle göra om det varenda dag.

Vad gör man inte för lite glädje. Eller lite glädje är en underdrift. Mer rosa moln med fluffiga kanter där små glittriga enhörningar skuttar omkring - glädje.

En himla massa sockervaddsglädje

Och nu har vi kommit till det läget där jag inte kan lyssnar på First day of my life utan att le sådär fånigt och bli sådär rörd så att tårarna nästan kommer. Jag struntar fullständigt i om jag är töntig, för glädjetårar är det enda rätta när känslorna svämmar över.

För vi har kommit till det läget då jag planerar om, ställer in och struntar i viktigheter, för just nu finns inget viktigare.

Jag är alltså jätteglad nu.

Anledningar till glädje:
* Jag älskar den här kursen. Den är jättekul, intressant och jag älskar läraren. Jag älskar framförallt hans amerikanska.
* Seminariumet gick jättebra och jag pratade på engelska om svåra saker och förklarade för hela klassen hur EUs maktdelningssystem fungerar och vem som övervakade vem osv. PÅ ENGELSKA.
* Jag har hamnat i världens härligaste grupp på seminarierna, jag älskar när det händer. När man liksom träffas för att göra en uppgift och två timmar senare sitter alla och skrattar helt hysteriskt åt något.
* Jag har träffat Elin idag och det är alltid en källa till glädje.
* Jag och Linn bokade flyg till Barcelona igår, i november är gänget återsamlat i Barca. Kommer bli helt legendariskt.
* Jag har bokat biljetter till Conor Oberst. Kommer att bli det finaste i ungefär hela mitt liv.
* Jag och Elin ska flytta till New York 2014. Det kommer att hända, för vi har skrivit en lista.
* Imorgon åker jag till Uppsala och allt som hör till.

Ytterligare en sjukt fin helg

Hejhej. Idag är det söndag och som alla andra söndagar så måste jag plugga och fixa och dona med massa viktiga saker. Men det orkar jag självklart inte med, vill bara sätta mig på en bänk i solen och dricka kaffe och prata om roliga saker tills solen går ned.

Helgen har iallafall varit så fruktansvärt fin, mina helger är det så ofta nu för tiden. I fredags var vi på lite AW för Nicklas som slutade och flyttar till Malmö för ett topphemligt jobb. Jättecoolt, men tråkigt för oss.
Igår var det jättefint väder, så vi var ute och gick ungefär hela dagen, riktigt hurtigt. På kvällen firade vi Elin P som har fyllt år, jättejättemysigt och jättejättekul var det. Elin hade bakat så sinnes goda cupcakes som jag åt som om det inte fanns någon morgondag. Så sjukt goda.

Just nu önskar jag att jag hade haft lite mindre att göra så att jag kunde åka på spontana resor till Uppsala mitt i veckan, men nej, jag tyckte ju att det var en bra idé att skriva upp mig på jobb varenda dag som jag inte går i skolan. Så går det.

Nu ska jag nog ta mig ut i solen en stund och sen ska jag plugga som aldrig förr.

nu kan du vara nöjd

Heeeejhhj.
Idag har jag tränat lillarmarna igen. Gick mycket bättre den här gången. Inte bra, men bättre. Var fortfarande jättekul, är helt förvånad. Träning, kul?

Jag har även städat lill-läggan idag. Har alltså bara gjort "duktiga"-grejer sen jag kom hem från jobbet och känner mig nu så nöjd med mig själv. Blir lite rädd för hur äckligt nöjd jag blir över min egen duktighet, speciellt över så simpla saker. Jag tränade och städade, helt normala vardagssaker. Men ändå så känner jag mig så duktig och tänker, nu har du varit duktig Linda, nu kan du vara nöjd med dagen, nu kan du vara nöjd med dig själv.
Jag ska vara nöjd med mig själv varje dag oavsett om jag har legat i sängen och kollat på New Girl hela kvällen eller skurat varenda kakelplatta i badrummet. Jag måste sluta jaga den här "duktighets-känslan" och istället bara känna mig nöjd, i grunden. Allt annat är bonus.

Med den levnadsvisdomen säger jag godnatt.

träna lillarmen

Jag tog en paus (som om jag gjort något annat idag) från pluggandet och gick och tränade. Inget mindre än Bodycombat, har tänkt att pröva det ett tag nu. Som vanligt har jag extremt lång startsträcka, så efter några veckors funderande tog jag alltså tag i det hela och bokade in det passet idag.
Som vanligt var jag klenast i hela salen och var den med sämst kordination. Jag hade alltså noll koll på vad jag höll på med och flera gånger under passet stannade jag upp och märkte att jag gör ju allting åt fel håll. HEHEHEEEEH.
Bodycombat är träning inspirerat av lite olika kampsporter, men utan kroppskontakt, man står alltså och slår ut i luften. De flesta ser ändå ganska coola ut när de tar slag, men sen kommer jag där med mina kycklingarmar. Det såg så himla roligt ut och jag har aldrig känt mig mer klen.
MEN, det var faktiskt jätteroligt och jag tänker gå på det igen, för det är nog inte helt fel om kycklingarmarna får sig lite träning och bygger upp något som åtminstående liknar muskler.

Nu såhär efter träningen så är jag så hungrig och jag håller i denna stund på att äta upp mitt knäckebrödspaket.

och allting var så fint

Hejhej. Här lever jag YOLO-life som aldrig förr. Har en hemtenta att skriva, har jag ägnat all min tid åt den som jag skulle den här helgen? Nej. Nej, nej, nej.
Men jag har haft det så fint så, så himla fint och jag ångrar ingenting, vore det fredag idag skulle jag göra om allting igen.

Så fint allting är.

Det är kul att vara glad

Hejsan.
Den här veckan har inte varit kul, inte någonstans alls. Jag har varit stressad konstant och haft en ångestkänsla hängandes över mig hela tiden.
Men, nu är det torsdag och veckans jobbigaste dag med flest ångestmoment är över. Eller ja, inte helt, men själva ångestmomentet är över. Gick på institutionsstyrelsemöte och det gick jättebra, alla var snälla mot mig och jag gjorde inte bort mig. Seminariet gick också bra och fick, hör och häpna, beröm för min inlämningsuppgift. Hann även prata med lite kursare om hemtentan och det visade sig att alla hade ångest över den och ingen hade börjat. PUHHH. Då finns det säkert hopp för mig med.

Stressen och ångesten lär komma tillbaka på måndag igen då jag inser att jag inte alls har kommit så långt med tentan och sen lär jag ha full panik fram till onsdag. Men det tar vi då.

Nu är jag bara glad. Anledningar till glädje:

* Jag var på inspelningen av Breakning News igår, vilket var jättekul, mycket skratt och fick hälsa på Filip och Fredrik och jag blev starstrucked och fick inte ur mig så mycket mer än "det var jättekul, ni är jättebra". MEN JAG HAR SKAKAT HAND MED FILIP OCH FREDRIK WOOOP WOOP.
* Imorgon är det fredag. Tenta eller ej, fredagar är de bästa dagarna.
* Jag får finbesök över helgen. Längtar sönder och har en sån himla bra känsla i magen när jag tänker på det.
* På lördag ska jag på stand-up med jobbet, då jag har de bästa kollegorna så kommer det bli hur kul som helst.

Ja. Det är kul att vara glad. Den meningen kan ni skriva ut och sätta upp på era väggar, för lite inspiration i den trista vardagen när motivationen tryter.

Det är kul att vara glad - Linda, 2012. 

Uppis

Hej hej.
Här sitter jag nedbäddad i mysfilten och har godis och te som väntar, vilket lördagsmys. Jag har nyss kommit hem från ett dygn i Uppsala. Bästa Malin och Lovisa hade inflyttningsfest i sin fina lägenhet. Det var jätteroligt och jag drack jättemycket vin och hade jättekul. Imorse ville jag dö, men det hela löste sig fint med pizza framför Eva och Adam - fyra födelsedagar och ett fiasko.
Sen spenderade jag resten av dagen på rundvandring i staden, drack lite kaffe på ett mysigt café och tittade på kyrkan och så.
Jag hann även med att träffa Axel och gästa hans korridorshem där han bjöd på kaffe. Det där med att bo i korridor är inte min grej kom jag snabbt fram till. Det var otroligt stökigt och jag ville bara städa.

Ja, hade det jättefint i Uppsala iallafall, vill åka dit fler helger i höst. Nu lyssnar jag på Beyoncé, jag har en tendens till att göra det när jag känner mig lite emotionell. Jättekonstigt och otippat, men ibland får man vara sån också.

Sen river vi ned allt det vackra

Samtidigt som jag hör mig själv säga att allting är bra, det är fint, det är ingenting alls, så pågår ett krig inne i min hjärna.
Jag trodde det var lugnt, det var över, jag hade lugnat ned mig, hjärnan ville inte längre bråka.
Hjärnan ville visst bråka. Den ville bråka, den ville inte att jag skulle få behålla den fina stunden.
Det räcker nu, nu har du haft det bra, nu har du njutit lite, är det inte dags att du förstör detta?

Sen säger hjärnan att du är för fin för mig, lite för bra för mig, jag är inte värd dig. Du gör mig för glad, varför kan du inte göra något dåligt, snälla gör något dåligt. Så jag letar fel, ett litet litet fel så kan jag gå därifrån och säga till mina kompisar att, nej, det blev inget mer med det för jag märkte att han var lite knäpp. Så blir allting lättare, så slipper hjärnan bråka och förstöra för då finns ingenting att förstöra.
Och ingen jävel når mig någonsin mera.

Stressen

Idag hade jag studentrådsmöte. Jag gick dit och tänkte att jag absolut inte skulle ta på mig något mer nu, inget mer ansvar, jag hinner inte, jag stressar sönder. Jag går därifrån som nyvald representant i institutionsstryrelsen. Alltså. Linda. Vad hände där?
Åh så dålig jag är på att säga nej. Nej jag hinner tyvärr inte med det jag har redan för mycket. Hade jag kunnat säga, men istället sa jag "ja, men det låter ju jätteintressant, visst kan jag bli det". Sen blev det ett godkänt beslut.

Jag fick däremot säga nej till att vara med i redaktionen för FUF-bladet (föreningen för utvecklingsfrågors tidning). Jättejättetråkigt då det var något jag verkligen ville göra, men det får vänta till en annan termin.

Nu har jag sagt att jag inte ska planera in någonting på veckodagarna, bara plugga, jobba och träna. Sen glömde jag bort att jag har planerat att träffa Tanya imorn kväll. Men det blir bara bra, vi kan plugga så slipper jag ha ångest över det.

Åh jag vill ju ha fler timmar på dygnet.

Konsten att må bra

Kurser ger min fortfarande ångest, men känner mig duktig, bra och stark när jag inte låter det dra ned mig. Liksom det är inte hela världen om jag misslyckas, ibland måste man prioritera annorlunda. Att misslyckas med en kurs definierar inte ditt värde som person och så vidare. Jättebra att få misslyckas ibland, för en person som har låtit prestationsångest styra hela hennes liv. Lägga prestationerna åt sidan och fokusera på att må bra istället. Hur bra låter inte det?

För jag mår nog rätt bra nu. Ska inte överanalysera om jag inte känner att jag mår dåligt, men jag har en tendens att göra det ändå. Verkligen ifrågasätta hur jag känner och mår. Det där med att go with the flow är inte min grej helt enkelt, allt måste ju analyseras sönder innan man kan gå i den ena eller andra riktningen.

En sak jag har analyserat sönder är framtiden, hur jag ska lägga upp mitt år framöver och efter mycket tankar fram och tillbaka så tror jag att jag faktiskt har en bra plan. Planer har ju en tendens att ändra sig hela tiden, för drömmarna och viljan förändras, men just nu trivs jag bra med den planen.

Åh framtiden, alltid lika roligt att prata om. Om jag skulle blicka bakåt istället så skulle jag säga att min helg var fantastiskt fin. Fantastiskt förträffligt fin. Fint fint fint.

lite jobbig kurs kanske

Åh vad den här kurser stör mig. För ämnet är så intressant men upplägget är så otroligt tråkigt och framförallt dumt. Ingen kommer att ha hunnit att läsa allting och gjort uppgiften bra, så alla ger upp. Boken är dålig, tar inte upp något nytt, vilket gör den till den tråkigaste någonsin att läsa. Åh jag orkar inte.
Men jag måste måste måste måste.

Jag hade en jättebra dag på jobbet. Hade minst fem skrattattacker och var så otroligt tacksam över mitt jobb under hela dagen. Trivs så bra där och är så skönt att kunna gå till jobbet och slippa pluggångest och allt sådant. Som en liten liten arbetsbubbla, med rosa moln fluffiga kanter och enhörningar.

Ja. Så bra är det. Nu ska jag läsa den där boken. Åhåhåhhåhhhuhuhyyihjkhg.

Imorgon får jag jobba igen.

Idag har du varit lite duktig.

Idag har jag gjort massa bra saker. Allt utom att plugga egentligen, vilket var det jag behövde mest av allt och oj vilket ångestmoln det är över mig nu. Får läsa lite innan jag går och lägger mig så är det gjort iallafall.
Men saker att vara stolt över är att jag lagade mat. Det sker ju inte varje dag och jag lagade riktig mat, ni vet, hacka röra koka osv. Korvstroganoff med ris blev det, för det har jag varit sugen på i två veckor nu, den enda maträtten jag har varit sugen på faktiskt. Jättegott blev det och nu har jag äntligen öppnat det rispaket jag köpte i november när jag flyttade in.
Jag har även invigt gymmet, gjorde bara bort mig lite när jag inte lyckades låsa skåpet. Hur svårt kan det vara tänker ni och ja, de har gjort det till ett mindre mensa-test. Jag ser mig själv ändå som en smart tjej, hyftast logiskt tänkande, brukar inte hamna i allt för många situationer där jag verkar vara dum som ett fån. Tills jag ska lyckas låsa ett skåp alltså. Tillslut fick tanten som stod halvnaken i omklädningsrummet fråga "hehe hur går det där?" varpå jag förtvivlat brister ut "alltså jag känner mig jättekorkad, men det går ju inte". Hon erkände att även hon brukade ha problem och sedan löste vi det hela tillsammans. Jättesvårt faktiskt och det var inte mitt fel.

Själva gymmandet gick bra, jättemånga steriod-pumpade killar. Grrrrrrrr *dreglar* måste ha med mig hakklapp nästa gång. Ha.Ha.Ha.Ha. Nej. Men jag svettades som en gris och kände mig duktig när jag sneglade på tjejen bredvid som var på level 2 och jag hade level 12, sen fick jag dåligt samvete och kände ett självhat för vem gör så? Jättedåligt av mig. Hade hon däremot haft på level 15 hade jag ju tvärtom tänkt att jag var värdelös, så...
Varför måste man bedöma sin egen insats genom att jämföra sig med andra?

Det blir dagens fråga för er att filosofera över, tänkbara svar är välkomna bland kommentarerna. Nu ska jag titta lite i boken innan jag kan sova med gott samvete.

ordnar

Idag har jag storstädat hela lägenheten. Sorterat i lådor som inte blivit sorterade sedan inflyttning, kollat igenom varenda litet papper, lagt i olika högar. Sorterat garderoben, tagit ut allting, vikt ihop och lagt in igen. Ordnat en första hjälpen-låda med tre olika sorters plåster, tryckförband och kirurgtejp för man vet ju aldrig.
Jag har fixat och donat och gjort det fint och bara fokuserat på att allting ska bli så fint och sen är klockan sju och jag har inte ätit på hela dagen och måste lägga mig ned i hallen ett tag.
En hel dag med frenetiskt organiserade och sorterande för att slippa att sortera i min hjärna, för där finns tankar som jag inte kan organisera.

Jag har inte pluggat.
Plugg betyder att hjärnan ska användas och i hjärnan finns alla tankar. Orkar inte med tankar.

Imorgon ska jag testa en annan strategi, att bara tokplugga och ha hjärnan öppen för smarta plugg-relaterade tankar.

just because I dont say anything

Hejhej.
Jag kom hem från jobbet svinhungrig, börjar koka vatten till mina nudlar. Medan vattnet kokar upp hinner jag äta upp en halv förpackning vindruvor och nu har jag ont i magen. Så går det när man hetsäter vindruvor. Dåligt Linda, dåligt.

Annars så är det mesta i mitt liv fint, just nu har jag inte jättepanik över skolan, men det lär vara annorlunda på tisdag. Jobbet är lika fantastiskt som vanligt, mina vänner är bäst och jag har en anledning att vara glad.

Ikväll ska jag kanske dricka lite för mycket vin och kanske komma på vad det är för fel på mig och vad kan jag göra åt det.

Stressen

Jag mötte min glada granne i hissen idag, han som alltid vill prata och alltid får en på bra humör. Han frågade om mitt bokpaket under armen och på fyra våningar hann jag berätta om hur jag pluggar, har precis börjat mitt tredje år nu, vad jag pluggar och att jag dessutom jobbar 50%. När jag tillslut berättade vad jag jobbade med svarade han "oj jävlar. Du kommer ju vara utbränd innan du ens pluggat klart" "Hahaha. Ja" svarade jag då. Sen var det våning fyra och hissen stannande och jag log och sa ha en så bra dag, lycka till med allt sa han, vi småskrattade lite och jag tänkte att det var en trevlig stund i hissen. Sen tänkte jag igen. En nästintill okänd man hann på fyra våningar tala om för mig att jag lär bli utbränd snart så mycket jag har att göra och jag höll bara med.

Igår fick jag stressattack innan jag skulle sova, så då kunde jag inte sova och panikvaknade klockan fem och undrade VARFÖR HAR KLOCKAN INTE RINGT JAG KOMMER FÖRSENT. Jag var halvägs uppe när jag insåg att jag var uppe en timme för tidigt. Stressad, ja. Utbränd, inte än.

Nu har jag godis, te och kurslitteratur framför mig. Ska bara överleva denna kväll sen har jag en fin dag framför mig imorgon.

heeeheee

Jag ville bara tala om att jag är glad.

Nu vet ni.

Första dagen på resten av min höst

Idag var det första dagen på terminen. Första föreläsning, alla är spända och studiemotiverade. Alla utom Linda som sitter och räknar ned timmarna under föreläsningen, för snart, snart får hon åka och jobba.
Ja, ni hör själva, jag sitter på en föreläsning och längtar efter att jobba. Då är det bara fel.
Ämnet på denna kurs verkar intressant, men föreläsaren och kursansvarige, alltså mannen vi ska ha i exakt allting, är under all kritik. Har aldrig varit med om en sämre föreläsning, tillslut stod han bara där och... sa ord. Alla tittade lite oroligt på varandra och liksom, vad håller han på mig? Ska inte han vara bra på sånt här? Nej, han hade ingen koll alls på hur en bra föreläsning ska vara upplagd, eller en kurs överhuvudtaget.
Men sen har jag fått höra att just första kursen ska vara jättedåligt, men sen kommer allting bli så himla bra och roligt och alla kommer bli jättemotiverade och leva lyckliga i alla sina dar. Amen.
Vi får hoppas på det.
Men, jag får anstränga mig, bita ihop, se till att klara terminen och tänka att alla framtida arbetsgivare kommer strunta fullständigt i mina betyg och istället se till vad jag har gjort utöver mina studier, arbetslivserfarenhet osv, så satsar nu på den.

Jag hade kul på jobbet sen. Såklart.

Annan stor grej, har köpt gymkort. Gym, klasser och simhall, så bra och jättenära och alla som jobbar där har varit så snälla mot mig. Det är bra, jag behöver ett snällt gym.

när det blir bra

Även om denna helg har haft en sorglig underton med många hejdån så måste jag ändå säga att den var väldigt fin ändå.
Mycket gitarrspelande, sjungande, vindrickande, samtal som varar hela natten, fina människor och en fin känsla i magen innan man somnar.

Bra hejdå till en bra sommar.

Hejdå

Regnet har tagit denna stad i ett järnhårt grepp. Det har regnat konstant sedan tidigt i fredags morse. Så himla kul. 

Jag har jobbat min sista heltidsvecka på länge, för på måndag börjar skolan. Det känns faktiskt mest tråkigt, har trivts så bra med att bara jobba, ha lediga kvällar och helger. Jag trivs så himla bra på jobbet och det är så skönt att ha en sysselsättning som inte ger en ångest. Ingen prestationångest eller liknande alls, jag åker bara dit, jobbar och har kul. 

Men nu på måndag är det alltså dags för att börja plugga igen, är som sagt otaggad, men lite kul ska det ändå bli. Om inte annat måste jag intala mig själv det för annars kommer det aldrig att gå. Detta kommer bli kul Linda, du kommer tycka att allt är jätteintressant, det kommer gå så bra. 

Kommer jobba mycket under hösten också, vilket betyder att jag inte kommer att ha något socialt liv, men det gör inget, för det har varit så himla många farväl den senaste tiden. Så får jag någon helg över eller två ska jag åka till alla dessa platser som mina vänner har bestämt sig för att bosätta sig i.

Oj vad höst-deppig jag blev nu. Är nog alla dessa hejdån till människor som jag tycker väldigt mycket om och mår bra av att ha i mitt liv som gör mig lite låg. 

Hösten kommer nog bli jättefin. Dricka massa te och kaffe och fika på söder med de fina människorna som är kvar i Stockis, linda in sig i mysfilten och läsa böcker, ha på mig en av alla de tjockmyströjorna jag köpte i New York, gå promenad i höstlöv åh så fint allt kommer att bli. 

Ikväll säger jag hejdå igen. Till Eriks lägenhet, Amelie och sommaren. Kommer nog gråta innan kvällen är över.

Helikoptermage

Hej.
Jag har varit på tok för trött, seg och utan hjärnceller för att kunna formulera meningar som lämpar sig för en blogg. Efter en helg av återhämtning och ett klent försök att ställa om mig till svensk tid så var det dags att börja jobba igen. Det var jättekul att träffa alla kollegor igen och det kändes som att jag hade varit borta i en evighet, inte två veckor, med tanke på vilket fint välkomnande jag fick.
Dagarna har varit konstiga, jag har mått konstigt, jättebra och dåligt, varit pigg och trött, glad och ledsen, allt på samma gång.

Men nu bestämmer jag att jag har landat fullt och helt och att jag bara kommer må bra framöver.
Saknar New York lite, men kan ändå se fram emot hösten i Stockholm, vilket är bra och förvånande. Trodde att jag bara skulle ha komma hem-ångest, men med alla människor som ständigt förgyller mitt liv så känns det helt okej. Och tanken på att jag någongång, kanske inte just nu, men någongång, kommer jag bo i New York åtminstående ett litet tag, får mig att stå ut ännu mer.
Ja, nu snackar jag igen åh jag ska bo där och där och där. Men utan drömmar har man ingenting, så det är okej.

Erika skrev så himla fint på sin blogg om hennes pojkvän "När jag ser på dig får jag helikoptermage". Det tyckte jag var så himla fint och tänkte att det snor jag rakt av. Jag behöver ord som beskriver den där härliga känslan som man kan få av en person. Helikoptermage, sockervaddsglädje, glittriga enhörningar och framförallt rosa moln med luddiga kanter. Så ska det kännas.

Inte som tusen nålar, knivar genom handleder, ångestvridande, ta mig härifrån, jag hatar dig nej jag hatar mig mer.
Det är fel, känner man så är den personen fel. Helikoptermage är det vi ska känna och gå efter.

Det var dags

10 dagar senare och jag är hemma. 

Idag var det ett skottdåd utanför Empire State Building. Två döda och flera skadade. Jag gick på exakt samma gata igår, med min väska släpandes efter mig för att ta mig till Penn Station för att ta tåget till flyget. Det var igår som vi susade förbi Empire och idag som det sker en skottlossning där. 

Jag ser det som ett tecken på att det var dags att åka hem. 

Resan var det bästa som har hänt mig. Like really. 

Återkommer när hjärnan är ikapp tidskillnaden. 

Peppen

NUUUUU NUUU
NU
NU NU!

Nu är jag peppad. Nu har den där glädjen landat. Misären är över, jag är frisk (kind of), jag har semester och behöver inte vara frustrerad över byråkrati på två veckor utan ska istället bara gå på New Yorks gator och sjunga NEEEW YOOOORK concrete jungle where dreams are made of theres nothing you cant do when you in NEEEEW YOOOOORK. Och sen rappar Tanya yeah since I made it here I can make it anywhere... Elin J kommer in gör ganstatecknet, Elin P beatboxar och Susana går runt med hatten för den stora publiken som samlas omkring oss.
Sen kommer vi ha pengar så att det räcker till att shoppa upp hela Victorias sectret, Sephora och halva Brooklyns second hand utbud.

Vilken fin resa det ska bli.

Igår hade jag en dödsfin kväll för att fira in semestern och idag ska jag städa hela lägenheten och tvätta och sen kanske jag gör något fint ikväll också. Eller inte, jag vet inte, men det spelar ingen roll för jag kommer ha så dödskul de närmsta veckorna.

Hej hej.

en evighet till den där glädjen

Tre dagar kvar av jobb, sex dagar och sen åker jag till New York.
Just nu känns det som en evighet bort. Så långt bort till förväntan, glädje och lyckorus.

För jag hade sämsta dagen på jobbet, en sån dag då man bara är frustrerad och tycker att ingenting går bra och undrar varför man måste vara så dålig hela tiden? När man får sin statistik och måste hålla inne gråten för att man har gjort fel. Inte mycket, inte allvarligt, inte mer än någon annan, man är fortfarande duktigt, chefen säger bra jobbat linda fortsätt så och jag undrar bara varför är jag så sämst varför måste jag vara sämst hur kan jag vara så fruktansvärd dålig.
Sen får man ta en stund för sig själv och sen gå tillbaka till normalt läge och inse att nej jag är inte sämst, felen är inte mitt fel, det går inte att alltid göra rätt.
Men frustrationen hänger kvar, för jag vill bara var bra och det är så fruktansvärt svårt att vara bra på mitt jobb. Jag vill ju bara vara bra på någonting någongång ekar tomt kvar och jag blir aldrig nöjd.

Och jag kommer inte träffa min familj på flera veckor, har inte träffat dem på flera veckor och känner att det inte alltid är kul att vara vuxen och bo hemifrån, för det är ingen som märker om man ledsen.

Nästa gång jag skriver ska jag vara glad och peppad. Det är ett löfte.

Hejdå alkohol

Igår drack jag alkohol för sista gången. 

Efter några veckor som nykter känner jag att borde ha fått mer perspektiv, men framförallt, jag borde tagit det jävligt lugnt. 

Men jag tar det inte lugnt, jag vet inte hur man gör. När man leker lekar och det hetsas, sluta smutta, jag fyller på mer, drick nu, var det gott?

Jag dricker, för det var gott, för att det är trevligt och alla blir bara gladare och gladare. 

Efter tre glas känner jag mig bara glad. Efter 4 är jag tokfull. Tokfull. Och alla undrar hur det gick till för inte drack Linda mer än någon annan, tvärtom, men hon är ju så liten, hon måste ju förstå att hon inte kan dricka lika mycket som de andra stora barnen. 

Så gör man bort sig och märker att allt är väldigt suddigt sen får man ångest och åker hem och slår sig. 

Så, nej, alkohol är inte min grej. 

Blir det inte bättre så lägger jag ned. Så är det.

Igår mådde jag så bra. Min hals började kännas bättre, örat gjorde inte så ont och jag tänkte att äntligen, äntligen mår jag bättre igen. Äntligen äntligen, efter en månad av mer eller mindre sjukdomstillstånd.

Sen vaknade jag upp idag. Mådde sämre än jag gjort på tre veckor. Fast besluten att allt skulle bli bättre med ipren och frukost i kroppen gick jag upp, klädde på mig, men när jag var tvungen att hålla i diskbänken för att inte ramla ihop när jag skulle göra te så tog jag mitt förnuft till fånga och förstod att jag skulle inte ens överleva tunnelbaneresan i mitt tillstånd.
Sen sov jag. Sov lite mer. Sen vaknade jag och grät. För jag är så trött på att må dåligt hela tiden. Jag minns inte hur det är att vara frisk, hur mår man när man mår bra? Jag vet inte, det var så länge sen.
Jag gråter för att det går upp för mig att det finns en stor risk att jag kommer vara sjuk i New York också. Jag kanske hinner bli frisk, men min kropp kommer att vara svag, för jag har inte kunnat träna på en månad, mina ben har glömt hur man går, jag har inga muskler kvar för jag äter bara choklad och soppa.
Jag måstemåstemåste bli frisk. Nu nu nu nuunnuuuunuuuuunuuuuunuuuununuunununununu.

Happy Pride!

Hej hej.
Idag har varit en väldigt fin dag. Först jobbade jag på som vanligt, jobbade på väldigt duktigt där på förmiddagen och fick otroligt mycket gjort, klapp på lill-axeln. Jag gick tidigare från jobbet då jag var med och arrangerade ett panelsamtal och en föreläsning på pride. Det var jättekul och hur intressant som helst och jag var på så himla bra humör sen. Panelsamtalet var jättebra om hetronormativitet och homofobi ur en historisk synvinkel, superintressant och duktiga medverkare. Föreläsningen hölls av Tiina Rosenberg och handlade om Fucking Åmål och media-debatten som skedde efteråt, eller snarare som inte skedde, då Fucking Åmål beskrevs som en skildring av unga i en liten stad och ingen nämnde det faktum att det var två tjejer, eller ansåg att det överhuvudtaget var viktigt. Det och mycket mer tog hon upp och det var så bra. Sån fantastisk härlig människa, jag blev verkligen jätteinspirerad av henne, så vill jag bli när jag blir stor tänkte jag lite.

Älskade att vara på pride house, för alla strålade. Det var kära människor vart man än såg och färgglada kläder och glitter och alla är glada. Men dagens bästa var ändå de fyra äldre damerna (ca 70år) som satt bakom mig på Tiina Rosenbergs föreläsning. De var så himla söta och såg så glada ut och applåderade när Tiina pratade om påven och hans hittepå.

Sen gick jag från pride house helt gråtmild, det var lite för mycket vackra känslor på en och samma gång för mig att klara av.

Ah.

Lever

Hejhejhej.
Tänkte skicka ut ett litet levnadstecken. Jag lever. Lever och lär. Eller nja. Lever och frodas. (?). Lever och... överlever.
Ja.

Jobbar på sista två veckorna innan det bär av mot New York. Har som vanligt ångest över sådant som inte ens har hänt än, för som bekant är rädslan för känslan det absolut värsta. Så nu har jag ångest över att jag kommer känna ångest när jag kommer hem. Komplicerad_brud_90, eller dark and twisted som Linn hade sagt. Ja, men tänk själva. Drömresan är över, den roligaste händelsen på året, kanske på flera år kommer vara avklarad, sommaren är över och kvar är bara hösten, mörker och kyla. Känn ångesten komma.

Min sjuklighet är ej över. Den har bara tagit andra former. Bröst-smärtorna är över och istället har smärtan förflyttats till mina öron. Omväxling förnöjer, så det är bara trevligt.
HAHAHA åhh neeeej hatar, jag har varit sjuk hela juli och det är väl bara för härligt, varföörrrr?!!?

Gråter blod om inte jag är frisk snart. Eller nej. Jag kommer förmodligen gråta blod snart, det lär väl bli min nästa åkomma.

För övrigt så har jag blivit en hejare på att göra tonfisksallad, jag har insett att jag borde hålla mig borta från förvirrade unga män och numera tycker jag att mina ben är helt okej men tycker att jag har den tjockaste magen.

Nu ska jag sova och bli frisk. Frisk, pigg och glad. Levnadsmotto.

imorgon kommer allting gå bra

Hej hej.
Lilla klenisen som skriver här. Mår fysiskt dåligt vilket inte heller är bra för mitt psykiska mående för jag blir så trött på att må dåligt och jag orkar inte, det är jobbigt och är trött på att hela tiden må dåligt och inte orka med någonting. Inte kunna prestera bra på jobbet, inte orka vara glad och bara ha ont hela tiden.

Så imorgon är det jag som går till doktorn och går inte därifrån innan de säger vad som är fel på mig samt kommer med lösning. Sen kommer jag må bra och allting kommer gå bra.

Och ingen kommer längre vara förvirrad, allt kommer att lösa sig, kanske vinner jag på lotto, kanske säger någon söt att jag är fin, kanske blir det fint väder i helgen, kanske så kommer allting bli bra tillslut.

Kanskekanskekanske. Mycket press på läkaren imorgon.

en bra helg

Alltså helgen: <3<3<3<3
Så, då har vi sammanfattat det. Helt underbar helg, älskar alla mina vänner, älskar att hänga i 24 timmar i sträck utan att tröttna.


Har fått ut så mycket av den här helgen, allt jag behövde förutom sömn. Ska diska och sen sova. Innan kl 21 hoppas jag. Så godnatt. 

du inser snart igen, att det inte är första gången

Amen gud vad det var deppig här då.
Kändes lite som att gårdagens bakslag var någonslags botten, åtminstående en tillfällig sådan. För helt plötsligt kom lite av den tappade kämparglöden tillbaka och livet kändes inte helt och hållet värdelöst längre.
Sen blir det ju lätt så att när man har legat på minus minus ett tag och bestämmer sig för att skärpa sig ska man alltid överdriva, liksom bara för att bevisa hur bra man kan må. Det är ju inte heller riktigt friskt, men man kan inte få allt, nu tar vi ett steg i taget och när jag är 50 år kanske jag också har lärt mig vad som är normalt.

Kanske.


Imorgon är det fredag och jag har aldrig längtat så mycket efter en helg för veckan har varit jobbig och jag vill bara sova. Sova, dricka vin och träffa de finaste människorna jag vet. Allt det ska jag göra i helgen.

Så kan man över en dag förändras från den mest depressiva människan i hela världen till en person som uppskattar det allra mesta i livet för tillfället. Den rosa himmelen utanför fönstret. Tonerna av en inspelad live-spelning med håkan hellström, där man riktigt hör ångesten i gitarr-riffen.
Och lite dagdrömmar om en lite lite alternativ värld så är jag helt nöjd.   

When it hurts the most, I'll push a little more

Idag är inte min dag. Vaknade på fel sida. Världen var emot mig. Allt gick fel. 

Inget gick fel, ingen var emot mig, vaknade på precis samma sida som alltid, men ändå så har allt varit fel. Jag har varit arg på jobbet, med viss anledning, jag har varit arg utan anledning och jag har känt ett extremt stort självhat idag. 

Hatat mitt liv. Hatat mig själv. 

Just idag trivs jag inte alls. 

Hatat mina tankar. Min bråkhjärna som aldrig ger sig, den bråkar bara mer och mer och jag orkar inte, jag blir så trött på mig själv. Jag blir arg på mig själv för att jag är som jag är, jag hatar mig själv för att jag inte kan vara stark, för att jag står och kollar på när jag förfaller. 

Jag hatar mig själv för att jag inte vill mig själv väl. För att jag inte tycks kunna ta hand om mig själv. Tycks inte vilja. Pressar istället gränsen så långt det bara går, för när man nästan svimmar, då är man inte där än, vi kan pressa den lite längre. 

Och idag blev jag arg. Jag slängde goji-bären på skrivbordet skrek inombords att jag orkar inte med detta. Jag orkar inte med detta en enda dag till. Inte en enda timme till. 

Men jag är svag och orkar inte heller kämpa. Jag har glömt hur man gör, tänker att jag klarar mig nog, ännu kan jag både gå och stå. 

Och det är som att alla anledningar till att faktiskt må bra har helt försvunnit. 

Men snart är helgen här och då kommer jag vara glad. Så var det bestämt.

Alla mår bra

Hej hej hej hej alla hippa och coola.
Hur mår ni? Bättre än mig får jag hoppas.
Min förkylning vägrar att ge sig, den håller mig i ett fast tag och fyller min hjärna med snor när jag tror att allt är över. Kanske för att jag springer runt i ölnätter som föregående inlägg, eller för att jag förtjänar lite ondska.
Jag vet inte, men jag vill att det ska gå över nu.
Annars så jobbar jag på som vanligt, vilket har varit väldigt jobbigt den senaste tiden. Kanske för att jag har varit lite halv sjuk varje dag men också för att det är mycket på jobbet nu. Så, nu har jag fått det sagt, vad vuxen jag känner mig. Det är mycket på jobbet nu. Så oerhörd vuxen kommentar. Två gamla bekanta träffas på tunnelbanan frågar hur familjen mår om bilen går bra och hur går det på jobbet, vart var det du jobbade nu igen? Jo det går bra, men det är mycket på jobbet nu. Och sen hummar den andra instämmande, jo, det är mycket på jobbet nu. För de vet båda hur det är, att ha mycket på jobbet, för så är det när man är vuxen.
Och med den hittepå-konversationen fick jag akut "jag vill inte bli vuxen"-ångest. Sen kommer jag på att jag redan är där och herregud.

Nu tappade jag tråden, skulle berätta om att det är jobbigt att jobba nu, pendlar från små glädjerus och bara allmänt välmående till en stark vilja att lägga sig ned i en liten hög på golvet i fosterställning och stanna där tills dagen är över. Oftast slutar det bara i små frustationsskrik och klagan med kollegor. VARFÖÖÖÖR skriker vi lite och säger att vi är trötta och orkar inte mer kanske vi ska hämta lite kaffe? Sen är det bara att börja om.

Det går bra nu.

Helgen, oj vad kul den ska bli. Ser fram emot den löjligt mycket. Måste sluta snora ungefär nu för att kunna ha maximalt kul under hela helgen.

ölen talar

Heeeeeeeeehhjjhhhjjj.
Ah, en fredag. Helg, sova sova imorn. Längre än till kl 6 men ej i en evighet, för jag har viktiga åtaganden. Som att passa ett tåg till Katrineholm. Har aldrig varit i Katrineholm, kanske inte känner igen mig, vet inte vart jag ska av, blir kaos, blir fel, råkar åka till Oslo. Så tokigt kan det gå. Förhoppningsvis går det bra.
Ska ju till föräldrarnas landställe och dödsmysa.

Ikväll har jag först varit på AW direkt efter jobbet, drack tre öl och blev full pga dålig mathållning under dagen och sen direkt på alkoholhaltig dryck. Tjihoo sa jag och mina kollegor undrade om jag var lite full för att jag sluddrade. Neeheeej sa jag, jag bara pratar så, snälla, herregud, låt mig va, alla kan inte säga rätt jämt. Sa jag och smög försiktigt ned en klunk till.
Sen hängde jag på Trädgårn och kände mig hipp, nickade i takt till musiken, spelade lite pingis, lekte cool och så vidare. Kände mig hipp och cool.

Åkte hem och åt pasta carbornara som jag lagade igår, thankyou past Linda. Jättevärt. Nu ska jag sova som aldrig förr och imorn kommer jag undra varför jag skrev detta när jag fortfarande hade alkohol i kroppen, det var väl dumt, hur tänkte du där, inte alls kanske?

la dolce vita

Hej hej hej hej hej hej hej.
Himmelen har en viss rosa nyans och jag ligger i min säng och lyssnar på hiphop. Jag måste behålla min gangsta-image som jag har jobbat så hårt för. Annars blir man inte accepterad här ute i orten, gangster eller inget alls är det som gäller. Så vi jobbar i söderort, kofot, ingen portkod, ni vet hur det är.
Nej, nu hittade jag på, så det inte alls. Jag kan ju vara den minst gangsta av alla mina kompisar. Jag vill dock gärna vara lite mer gangsta så jag lyssnar på låtar om the hood och känner in stämningen. Gillar det.

Ja, som vanligt jobbar jag hela dagarna, är arbetsskadad och drömmer om examensbevis och försöker föra in alla samtal jag kan åt ämnesbehörighet. Inte helt poppis, men jag trivs.
Jag har som vanligt ett upptaget socialt liv efter jobbet och jag är fortfarande sjuk, förkylningen ger sig inte, jag har ont i lungorna och har lite svårt att andas. Det går över.
Jag vilar sällan när jag behöver men idag fick jag säga till Jessica när vi druckit vår Cider på Mälarpaviljongen att det nog var dags att gå hem. Gå hem och inhalera lite så att jag kanske kan andas.


Bra av mig. Sen kände jag mig tvungen, ja tvungen, att ta en promenad några stationer och jag höll ju på att dö på kuppen, för jag är så svag och som sagt, jag kan knappt andas. Men promenera måste jag, för jag hade ätit en hamburgare och suttit hela dagen, herregud man måste ju röra på sig, man måste ju gå åtminstone 40 min varje dag och nu ska du göra pilates också. 
Man blir ju trött på sig själv och sina påhitt ibland. Varför kan jag inte bara va?

Frågetecken frågetecken.

Nu ska du ha det roligt

Det är nu i mitten av sommaren. Halva sommaren har snart gått. Där har ni något att ha ångest över.
Jag får ju som bekant ångest av det mesta, speciellt allt som rör prestationer. Sommaren ger min prestationsångest av gammal hederlig svensk rang. Tre månader om året som man ska få utlopp för att sin livsenergi, tre månader som man ska hinna träffa alla människor som man annars är för trött och för upptagen för att träffa, tre månader där man ska leva det ljuva livet för att sedan stå ut med allt elände de resterade månaderna.
Under vårens alla fikor och middagar kommer det på tal, hur kul man ska ha under sommaren, allt man ska göra och hinna med. Så här en vecka in i juli kan jag alltså konstatera att jag inte har badat i Sverige en enda gång, inte ens legat ute på en strand för att sola. Har inte ens legat i en park för att sola, har alltså inte solat alls. Jag har varit på en picknick, inte en varje vecka som vi planerar under våren. Jag har druckit öl på uteservering två gånger. Jag har inte varit på trädgården eller sommar en endaste gång, faktum är att enda gången jag varit ute i Stockholm i somras var i fredags och jag gick hem efter 45 minuter.

Det jag försöker summera här är att den här sommaren levererar inte. Det känns mest som att det är vädrets fel, hade det varit strålande sol om helgerna så hade jag ju solat. Nu har det varit misär-väder hela juni.
Nu har jag resten av juli och en liten del av augusti på mig att leva upp till "vi ska ha så kul i sommar"- snacket.

Samtidigt som jag egentligen mest känner för att låsa in mig i en liten stuga någonstans och bara vara väldigt länge. Istället fyller jag min kalender med aktiviteter varje kväll, så att jag har något kul att se fram emot efter jobbet och oftast vill jag bara hem och sova.

Nu ska jag sova på riktigt och denna vecka som kommer har jag som vanligt planerat sönder med massa roliga saker.

Do it again

Hej hej hej hej hej.
Igår firade jag midsommar igen. Ja, det är helt okej att fira midsommar två gånger. Vi var ute hos Elin i Tungelsta, det vill säga ganska nära världens ände. Eller åtminstone Stockholms län ände. Det är dock ett perfekt partyhus, inga grannar som störs, mycket yta och ingen som får för sig att lämna festen tidigt för att dra vidare. Det går helt enkelt inte att dra vidare. Eller det går, men det är inte värt den långa resan, så alla stannar kvar och har trevligt på plats. För det var jättekul, vi grillade och hade en mycket välplanerad femkamp med bland annat en frågesport om katter och det slutade med att alla vann.
Midsommar 2 var helt enkelt jättekul. Kanske blir en tredje midsommar när vi ändå är igång? 


Nej, nu är jag mest väldigt trött och har lite saker jag borde göra men känner inte att jag orkar. Åh så ansträngande. 
Nu i veckan ska jag jobba, ingen överraskning där och i helgen ska jag åka till mina föräldrars landställe och umgås med min familj. Jag saknar min familj, så ska bara gosa sönder dem. 


Och nu så börjar jag nästan grina när jag tänker på dem. Nej Linda, nu får du ge dig.

Pigg och glad

Alltså guuud. Vad miserabel jag känner mig när det är typ första sommardagen och jättevarmt och så är jag jättesjuk. Sen kommer jag på att jag hade suttit instängd på ett kontor om jag inte hade varit sjuk, så det gör väl ingen skillnad. Kommer vara genomskinligt grå när den här sommaren är över.

Iallafall, shit pommes frites vad jag mår dåligt. Jag tänker att det är bättre, att jag är nästan frisk och sen diskar jag en tallrik och får lägga mig ned och vila i 15 minuter av utmattning. Bra där Linda, bra att du inte är klen eller så.
Nej, men jag förväntas ju jobba imorgon, det kommer gå bra känner jag. Jag måste ju inte jobba imorgon, jag kan ju sjukanmäla mig, men jag vill jobba för jag vill inte förlora mer pengar och min konsultchef sa i telefonen "ah men då är du förmodligen pigg imorgon" och jag ba "jadååå". Känner viss press att vara pigg imorgon.

Kommer inte vara pigg imorgon. Kommer sitta på jobbet halvt dö. Ska dessutom ha utbildning och lära mig helt nya grejer, det kommer verkligen gå bra.

Men febern är iallafall borta, nu ska vi bara vänta på att halsontet, huvudvärken, slemhostan, snorandet och värken i lederna ska försvinna också, sen är good to go.

sjukling

Idag blev jag hemskickad från jobbet för jag såg ut som ett vrak och sov framför datorn. Kollegorna sa, gå hem nu Linda, vad gör du här? Och när jag sa till chefen att jag mådde jättedåligt så sa han gå hem och krya på dig också var det inget mer med det.
Sen sov jag i fem timmar när jag kom hem och ringde till pappa och grät lite för att jag kände mig så ynklig och ensam, men nej han behövde inte komma förbi, jag behöver ingenting, vill mest att någon ska tycka lite synd om mig, kanske klappa lite på mitt huvud och servera mig te.

Sen har jag kollat på Harry Potter och de vises sten och jag kan inte längre ta den seriöst för jag tänker bara på Malin när han kommer in och skriker "troll, troll in the dungeon" och när Dumbledor skriker "silence". Det gör inte så mycket dock, blev mest glad, log lite, och fortsatte sedan att titta på de små trollkarlsbarnen när de bekämpade de onda.

Nu blir det mer te och knaprande på alvedon och ögonlocken orkar inte hålla uppe mer än kanske tio minuter till.

En stad på B

Jag tror att jag har bestämt mig nu för vad jag ska göra i höst. Eller rättare sagt vad jag inte ska göra i höst. Det blir inte Stockholm. Det blir en stad på B. Berlin eller Barcelona, spelar ingen större roll, jag måste bara komma bort. 

Ta en paus från mitt liv, från den jag förväntas vara, från alla roller och förväntningar. Sociala strukturer och du är ju så duktig hela tiden. 

För tillslut kommer man till en punkt i livet då man märker att man har det väldigt bra, allting går som det ska, allting går enligt planera, men ändå mår man bara dåligt. En ständig tomhet som ekar, trots att livet är fyllt av saker att glädjas över, så infinner sig aldrig den där livslusten.

Allting går som det ska och jag frågar mig själv, vart leder det här egentligen? Till ett liv med en lyckad karriär och en ständig gnagande tanke om att det kunde ha blivit något annat? 

När jag tog studenten började jobba, 8-5 varje dag. Jag åkte aldrig jorden runt, eller tog ett år i Australien, för jag kände inte för det då. Jag var jobbtrött och började plugga och sen dess har det rullat på. Nu är jag pluggtrött och undrar vad jag egentligen ska ta mig till i livet, jag undrar, är det här allt livet har att ge? Borde jag inte kryssa av rutan på min bucket-list och bo utomlands i några månader? Inte sen, utan nu. Bara åka iväg och bli någon annan, slippa vara den duktiga tjejen som har allt klart för sig. 

Jag vill bara släppa allt, vara mig själv, utan några krav. I en stad på B.

Nu är det bestämt. 

firar-veckan

Hej hej.
Har en rolig vecka bakom mig. Bestämde mig för att denna veckan skulle bli "firar-veckan", istället för att bara fira min födelsedag under en dag, så blev det en hel vecka.
Det började i måndags då jag efter jobbet shoppade lite firande-outfit och åt hamburgare på Vigårda med Tanya och Nikole, hur gott som helst, dog av godheten.
På tisdagen var det biomys med Elin, vi såg Moonrise Kingdom. Det var den bästa filmen jag sett på länge, jag blev helt kär i den. Jag kan ha varit den i salongen som uppskattade filmen mest, då ibland kändes det som att jag var den enda som skrattade och även lite för högt. Men riktigt bra var den, se den.
Onsdagen var dagen då jag fyllde år. Firades med pompa och ståt. Hela avdelning sjöng för mig och kastade ballonger över mig. Satt i ett ballonghav resten av dagen och var glad. Åt middag med familjen på Fridays, det var fint. Mötte sen Tanya, Elin och Susana och blev bjuden på findrinkar. En väldigt fin födelsedag.
Torsdagen innehöll inte så mycket firande, så vi skippar den och hoppar direkt till fredagen.
Fredagen var party-fredag. Det blev inte parkhäng för vädret svek, istället trängdes vi alla hos mig. Det var jättekul och jag har så fina vänner. Även om inte kvällen blev som jag tänkt blev det bra och jag är glad för att jag har så många fina personer i mitt liv.

Idag har jag varit bakis. Är fortfarande bakis. Jag har ätit spagetti till frukost och sen ätit chips och skypat med Rudi och pratat om framtiden. Har kanske en plan för hösten nu. En helt ny plan, men kanske den bästa hittills.

Nu ska jag duscha av mig alkoholångorna och sen åka till T-pain där det blir tacos och filmmys. Värt.

fel på hjärnan

Idag låtsas jag att jag fortfarande är bakis, så att jag kan äta upp mitt godis med gott samvete. Eller så kan jag äta mitt godis med gott samvete ändå, för man får äta godis och förmodligen kommer jag inte bli jättetjock bara för det.
Men för samvetets skull så skyller jag på att jag fortfarande är lite sliten från midsommar.

Idag ska jag träffa Tanya. Åh så skoj det ska bli. Har inte sett den lilla gnun på tre veckor ty hon har varit i Thailand. Ty, ett ord att använda oftare.
Anyho, känns bra att återförenas med T-pain, har saknat henne så.

Igår ritade jag med henna på min handled. En sol tänkte jag skulle vara lämpligt, som ett minne från midsommar och så. Då jag inte kan rita och dessutom var darrig på handen ser det nu ut som att en treåring har ritat med en tuschpenna. Inte alls lika hardcore som jag hade tänkt mig.

Men det går bort om en vecka eller så, tills dess får väl jag väl skylla på att jag söp bort min hjärna och konsekvenstänkande någon gång vid lunchtid i fredags.
Det försvann helt enkelt i samband med att den första snapsen gled ned i min strupe. Eller gled ned är väl en omskrivning utan dess like, den tvingades ned och sen så gjorde den uppror och mina smaksinnen skrek nej. Hjärnan skrek ja och där någonstans kom jag åt den där efterlängtade off-knappen på hjärnan, jag slutade tänka och i samma sekund blev jag glad.

Och resten av kvällen kunde jag göra vad som helst för jag bryr mig inte om vad som händer, om jag överlever, om det går bra eller dåligt, man vill ju bara känna någonting, få en riktigt lyckokick, eller bara en härlig känsla.

finaste midsommar

Midsommar. Vilken grej.
Firade ute på Oaxen tillsammans med ett gäng härliga människor. Malin, Petra och Lovisa hade planerat jätteduktigt och allt var hur bra som helst. Målet var den perfekta svenska midsommaren och det lyckades det verkligen med.
Vädret var på våran sida. Vädret är aldrig på min sida, men igår lyste solen så fint hela dagen. Idag när alla har varit bakis och slitna har det varit mulet. Vädret anpassade sig till vårat mående helt enkelt.
Förutom vädret så var allt annat jättebra också. Lunchen med snaps, dans runt stång, femkampen, grillningen, spökpromenader och soluppgångstittande.

Hur fint som helst. Nu ska jag nog sova lite, blev inte överdrivet mycket sömn för mig igår.

lever

Jag sliter ut mig för fullt dessa dagar. Jobbar hela dagarna och tänker att på kvällarna ska jag få vila och jag tänker att jag ska sova i tid och vakna utvilad. Det har inte hänt en enda gång hittills. 

Min lägenhet har blivit till kaos-zon (med mina mått mätt) för jag är hemma ungefär en vaken timme om dagen känns det som. 

Inte för att jag klagar, nej nej, det är så trevligt att göra trevliga saker på kvällarna, få lite livskvalitet, bli bjuden på middag och vin är roligare än en vanlig tisdag med yougurt och vatten. 

Nästa vecka ska jag åtminstone ha en hel ledig kväll bara för mig själv, lite tid till återhämtning och eftertanke. 

Innan återhämtningen måste jag självklart ta ut mig till max och det görs bäst med midsommar. På fredag är det dags, jättetaggad!

värsta vilda helgen

Hej hej.
Min facebook svämmar just nu över med Hultsfred och Summerburst-bilder. Jag är mest avundsjuk på de som var på hultsfred (lera vinner över skumpa vilken dag som helst), men alla verkar ju haft det så himla roligt.
Jag själv då, vad har jag åstadkommit denna helg? Den här helgen skulle vara en helg i återhämtningens tecken, då jag har jobbat mycket, sovit lite, festade mycket i Barca osv.
Det började med after-work grillning i fredags. Lite väl många öl och en misslyckad fotbollsmatch senare träffade jag Engis på strand där vi kanske inte stannade jättelänge, men hann med att träffa ett gäng skumma typer och jag fick vara fylle-diplomaten på tuben och förklarade varför man inte fick kalla folk för feta, även om de var det. Väl hemma märkte jag att kanske var det så att någon av alla de ölen jag druckit hade påverkat mitt balanssinne, för lite vingligt var det allt.

Sen sov jag och blev väckt av mina föräldrar som skulle hämta upp mig, för vi skulle åka till deras nya landställe. Och där tar min vilda helg slut för sen har jag bara tagit det väldigt lugnt. Har hunnit läsa ut två dödsbra böcker och sova en hel del.

Nu väntar en ny jobbvecka och midsommar på fredag. Jag är jättetaggad på midsommar så veckan kommer nog gå jättefort.

allting kan inte gå bra hela tiden

Alltså gud vad jag inte borde få vistas på stan dessa dagar. Jag menar inte på grund av det faktum att jag tycks glömma bort att jag är bland folk ibland och sitter och sjunger på tunnelbanan, eller brister ut i skratt på grund av tanken på Rudis försök att få upp den fulla brittiska killen på dansplatån, nej, allt det där får folk faktiskt leva med, men det faktum att rean har börjat gör att jag borde spärras in ett tag.
Jag vill handla så mycket, men jag har så lite pengar, men det är ju så billigt, men jag måste spara pengar.
Åhhh. Idag gick jag lite på stan i jakt på en present. Jag fick säga åt mig själv innan jag gick in i affärerna "var stark nu Linda, du ska inte köpa någonting till dig själv, vad du gör, köp inget till dig själv".
I och med att jag är en svag människa handlade jag självklart en tröja till mig själv. Ingen present dock. Men tröjan var ju på halva priset och jag har kollat på den förut och den är jättefin och jag kan ju inte gå naken heller, hur skulle det se ut? Nej, juste, jag behövde den. Jag förtjänade den. Så det så.
Tråkigt det ska bli med yougurtlunch hela juli också.

En annan dum grej är att jag diskar som en vilde. Vilket resulterade i att jag har nedblodade handdukar och lakan. Fingrar kan tydligen blöda hur länge som helst.
Allting går så himla bra nu, jag känner det verkligen. Det här är min tid.
...

Men jag träffade Katta idag och åt middag, det var ruskigt fint. Imorgon är det fredag och helg, också riktigt fint.

beroende

I ett avsnitt av Sex and the City säger Mr Big att i slutändan handlar allting bara om att man ska vara med den personen som får en att skratta. Det tyckte jag var väldigt fint sagt och tänkte att det var sant, för att det är ju väldigt viktigt. Sen tänkte jag ett steg längre. Jag är väldigt lättroad. Jag tycker att de flesta människor jag möter är roliga. Eller som min kompis sa, "om jag är med någon tråkig så roar jag mig alltid själv, så då skrattar jag ju ändå". Så oavsett kommer jag skratta, så det är inte alls bra att gå efter det.

Jag får gå på andra kvalitéer än endast skratt när jag ska leta efter min framtida hen tror jag.

Bra ändå, att man kan roa sig själv och slipper vara beroende av andra. Viktigt att kunna vara lycklig i sig själv. Tror att det ska bli mitt mål, att bli nöjd och lycklig i mig själv. Sjukt flummigt, kommer aldrig lyckas med det, med tanke på att lycka definieras olika hela tiden. Men ja, att inte vara beroende av någon annan är bra.

Bra bra bra, men ack så svårt. Jag har alltid varit på jakt efter trygghet, trygghet denna ständiga kaos-tillvaro.   Att finna trygghet i sig själv, kanske är det bättre än lycka? Bättre definierat.
Bli trygg i sig själv. Där har jag något.

det blir inte bättre än såhär

Hej på er små gnuer.

I söndags var ångesten total. Jag lämnade den roligaste veckan på mycket mycket längre bakom mig och hade en vecka fylld med jobb och inget annat framför mig. Inget roligt alls.
Hittills har det ändå varit helt okej, igårkväll mötte jag Elin och Elin efter jobbet, vi åt mat och kollade på fotbollen, det var ändå kul. Hade varit roligare om Sverige vunnit, men man kan inte få allt som man säger.
Sen så vaknade jag i morse och tänkte att det var skönt med lördag, sen kom jag på att det var tisdag. Den känslan är ju skön.
Nej, så det var en lill-zombie som åkte till jobbet imorse. Men det har gått bra ändå, har roligt och så, planerar inför grillningen på fredag. Det är bra att planera roliga saker och ha något att se framemot.

Ja, jag är lite trött jag, författar inga bra ord alls nu. Hade tänkt att skriva något djupt och med eftertanke men det blev ju inget med det. Ni förväntade er nog inte det heller, så ingen behöver bli besviken.

Jag tror att det jag tänkte säga var att den här veckan kan nog bli ganska bra och rolig ändå. Inte lika bra som förra veckan såklart, såvida inte min chef säger till mig imorn att jag får betald ledighet här och nu och han har bokat en flygbiljett ner till Barcelona åt mig, Linn och Axel. Adrian, Johanna och Simon får också en varsin, så att hela gänget är samlat. Sen så har de ordnat så att vi alla får bo i en stor och fin lägenhet, nära vattnet så att vi kan ta siesta på stranden varje dag. Fri tillgång på mojitos ingår också och vi bor granne med en kvarterskrog. Sen så får vi alla stanna där i en månad eller två, och alla våra kompisar kommer och hälsar på hela tiden så vi hinner inte sakna någon, utan alla är bara glada och nöjda hela tiden.
Om min chef kom in på mitt kontor imorgon och sa att så ser min närmsta tid ut, då hade veckan blivit bättre än förra. Annars lär den ligga i lä.

en liten hemkomst

Jag har ätit yougurt-frukost och druckit svart kaffe. Ute är det molnigt och tunnelbanan susar förbi var tionde minut. På golvet ligger en resväska, halvt upp-packad, halvt nedpackad. På bordet är det kaos, de upp-packade sakerna har hamnat där, tomma vattenflaskor, reseförpackningar, solglasögon, anteckningsblock och de där tabletterna som jag glömde bort att ta.

Jag är alltså hemma igen.
Hemma efter intensiva dagar i Barcelona. Resan har varit jättebra, har haft stört kul ungefär hela tiden. Har gjort allt man ska, sett allt man ska se, har solat, har badat, har bränt mig, har blivit dödsfull på mojitos, har bakisätit dödskebab, har ätit paella, har tokdansat på stora dansgolv med spanjorer som vill ta på ens rumpa. Har skrattat nästan hela tiden, har varit glad konstant, har dött i taxis påväg hem.

Det värsta med att åka bort är att komma hem. Speciellt nu, nu känner jag att jag verkligen inte behövde komma hem, jag känner att vi hade det så bra i Barcelona, att vi kunde vara kvar där, alla fyra, iallafall ett litet tag, någon månad eller så och bara leva det goda livet. Inte åka hem och jobba två månader i sträck inne på ett kontor och det känns så långt innan jag får se Rudi djungeldansa igen.
Så fort jag kommer hem vill jag åka bort igen, så tur är det att en flykt är inbokad i augusti, annars hade jag nog rymt.

Packarn

Jag packar inför resan imorgon. Jag har förberett med packningssnack, outfitsplanering och har tanken "tänk om" när jag packar.
Tänk om det blir regn. Tänk om vi slår oss riktigt illa och behöver sårförband. Tänk om vi får trassligt hår, det är bäst att jag packar ner hårinpackning.
Linn däremot, hon packar imorgon innan vi åker och med tänket "vi köper det där".
Det finns alltså olika sätt att packa på, säger inte att det ena är bättre eller sämre. Säger bara att om det kommer vara mycket mygg i Barcelona så står jag redo.

Marissa och jag

Hej på er. Ni mår fint hoppas jag? Huvudet upp, fötterna ned? Höhö.
Nej fy, riktig risig hälsningsfras, den får jag inte använda igen. Vi glömmer det och går vidare.

Så, idag har jag varit ledig och har tillbringat den dagen med att tvätta ungefär alla mina kläder och haft besök av min mormor. Vi gick på loppis där jag köpte två sjukt nödvändiga plåtburkar. Den ena är en gammal Annas-pepparkakor-burk, typ turist-edition. Så sjukt ful, det är två medelålderspersoner som sitter och fikar i fjällen på framsidan. Och då tänkte jag alltså, den här måste jag har.

Jag har även checkat in mig på flyget, det gick ju helt utan problem (nja) och bokat hostel, även det gick bra, jag stavade mitt namn rätt och så (nej). Den här resan kommer gå bra, jag känner det på mig.

Jag har börjat kolla på första säsongen av O.C igen, idag såg jag avsnittet där de var i Mexico. Jag kommer ihåg att när jag såg det avsnittet när jag var 16 var det första gången som jag identifierade mig med Marissa. Det hade ju kunnat vara jag som blandade tabletter med tequila, eller det var jag, fast jag däckade inte i en gränd i Mexico, jag höll mig till något golv i Vendelsö.
Nej, gud vad jag överdriver, så var det ju inte riktigt, men våran längtan efter att fly, inte riktigt vilja leva där och då, var nog ömsesidig.
Ja nu sitter jag alltså och jämför mitt 16-åriga liv med Marissas, det känns ju friskt. Men när jag var 16 och O.C var inne så bestämde vi att jag var Marissa (för hennes självmordsbenägenhet, mörka och destruktiva sidor samt benägenhet att dras till assholes hävdade jag, för att hon var snygg och cool hävdade Sandra) och Sandra var Summer. Så var det.

Jag måste sluta att filosofera över livet hela nätterna, det förstör min sömnrytm.