Ett litet misslyckande kanske

Om en vecka vid den här tiden sitter jag på ett flygplan och hyperventilerar. Sen är det fest i tre dygn. Längtar sönder. 

Idag har jag varit på SU och skrivit på uppgiften, det gick bra, ingen fara där. Sen fick vi tentaresultatet från förra tentan (1,5 vecka försent, standard). 

Den tentan gick sjukt dåligt kände jag, det var den jag var sjuk när jag skrev, så jag hade inga höga förväntningar alls, faktum är att jag var rätt säker på att jag inte hade klarat den. 

Fx fick jag. Alltså inte godkänd. Jag tog det hela ganska bra, med tanke på att det är första tentan jag inte blir godkänd på. Jag tänkte att jag var sjuk och så, det är klart att det inte gick. Fx är bättre än F, jag behöver bara komplettera något. Kanske hade jag missat en fråga tänkte jag. 

Jag hade misslyckats, men kände att det var okej. Alla ska få F någongång. 

Jag mailade examinatorn för att ta reda på hur mycket jag skulle komplettera. Han svarar att själva tentan blev godkänd, men att jag inte hade lämnat in en inlämningsuppgift. 

Intressant information på flera sätt, då detta innebar att jag inte alls hade fått F på tentan, jag fick D på tentan (inte alls så bra, men jag hade ju feber).

Sen blev jag väldigt konfunderad då jag har varit med och lämnat in en inlämningsuppgift. Såatte... Mitt stora misslyckande var inte så misslyckat. 

Hoppas att han hittar uppgiften med mitt lilla namn. 

Nu ska jag se till att klara denna kurs också, ska skriva det sista på uppgiften nu. Lär sitta uppe länge så lär vara en zombie på jobbet imorgon. Men det gör inget, för sen får jag lov. 

en emotionell själ

Måndag. 

Det vackra vädret som har förgyllt vårat avlånga land övergavs och mörka moln tornade upp på den tidigare blåa himlen. Samtidigt som himlen mörkade gjorde även mina tankar det. De var på samma nivå, mitt humör och vädret. 

Måndag och jag hade endast sovit några timmar innan det var dags att gå upp, för jag kunde helt enkelt inte sova och mina grannar pratade och skrattade ändå in på småtimmarna. 

På hemvägen var ångesten total. Tunnelbanan hade aldrig åkt saktare och jag höll på att dö inombords.

Inför min handlingsrunda fick jag pepp-sms av bästa Elin, det är inte farligt att äta pasta sa hon, det är bara bra, det är tillochmed nödvändigt. Jag gick genom Ica med mantrat "kom igen Linda, du klarar detta" och kommer på mig själv med att faktiskt ha mat i kassen när jag lämnar butiken. 

Åkte upp i hissen och undrade om jag verkligen kommer orka med nästa steg, har jag inte varit duktig nog som handlat maten, måste jag verkligen laga den också? 

Jag låste upp dörren, såg ett brev ligga på hallmattan. Samtidigt som jag sparkade av mig skorna tar jag upp det och ser att det är adresserat till "Super-Linda". 

Sen följer en stund av emotionell eufori. I kuvertet ligger boken "all my friends are superheroes". Ingenting mer, men det behövs inget mer. Jag börjar tok-gråta, sitter hulkandes på sängen och kan inte förstå hur jag kan ha så fina vänner. Jag kan inte förstå att det finns så fina människor. 

Mitt upp i allt detta försvinner all min ångest och jag minns knappt vad jag mådde så dåligt över. För varför ska jag vara ledsen, när jag har världens bästa människor omkring mig? 

Jag är fortfarande helt emotionell och gråtmild, därav det överemotionella inlägget här. 

Historia

Igår var en historisk dag. Det var dagen då jag blev engagerad i eurovision song contest.
Jag hos Malin, vi var ett härligt gäng med glada människor som alla var spända av förväntan. Under omröstningen satt vi alla som på nålar och jag tror att jag aldrig har varit så nervös i hela mitt liv. Det var skakningar, svettningar, magont och illamående ända fram tills den tidpunkt då det stod klart. Vinnaren av eurovision song contest 2012 var Loreen och Sverige.
Glädjen. Lyckan. Euforin(!). Glädjeyran var total och skumpa öppnades och det skålades och vi sjöng med när vinnarlåten spelades en gång till.

Där sitter jag, som den coola indiebrud jag är(...) och är fullt tagen av denna tävling. Jag är lite förvånad över mig själv, men ändå inte. För jag gillar Loreen, har gjort ändå från början. Hon är en bra artist, sjunger jättebra och framförallt, hon är genuin. Hon var mest påklädd av alla tjejer igår, hon visade minst bröst och hennes låt innehöll inte en enda sex-referens eller ett enda tjat om att bli populär. Dessutom vågar hon stå upp för mänskliga rättigheter och verkar vara smart, vilket gör att man blir ännu mer stolt.

Jag blir bara så himla glad att resten av Europa tyckte som mig. Ja, alla utom Italien då, men med deras kvinnosyn är väl de inte redo för Loreen. Hade vi skickat Marie Serneholt i kroppstrumpa hade vi kanske fått deras 12a, men det hade inte varit värt det.

Nu när jag har författat denna schlager-analys så ska jag nog skriva lite på uppsatsen också.

en bättre fredag

Igår hade jag den bästa dagen. Först hade jag seminarium som gick jättebra och jag sa smarta saker och läraren tyckte att jag kom med viktiga poänger. Seminariumet blev avbrutet lite då och då när Skrillex började spelas på högsta volym. Det var Dans Dakar på universitetet igår och de höll på att testa ljudanläggningarna verkade det som. Bara roligt. 

Efter seminariumet drog jag iväg Sanna från SU mot Gamla stan där vi köpte jättegod glass (hallonsorbet och lakrits = heaven on earth) och satte oss vid vattnet och bara njöt. 

Lite senare mötte jag upp Elin vid Sockenplan där vi åt thaimat på en jättemysig restaurang där. Dessvärre gjorde vi bort oss, så vi kan inte äta där igen. Annars var det jättebra. 

Efter den goda måltiden åkte vi till Robin där det var fest och hela vittra-gänget var där och det var så himla roligt. Jag fladdrade omkring hela kvällen och ville prata med alla hela tiden och det var så fint. 

Nu vet ni vad jag gjorde, det är okej om ni blir avundsjuka.  

Nu ska jag skriva lite och sen ska jag heja på Loreen ikväll. HEJA HEJA HEJA HEJA!

Kanske är det solsting

Denna dag har jag spenderat ute i Vendelsö. Jag ockuperade huset och framförallt altanen. Jag tyckte att det var en så himla bra idé att åka dit och plugga, så fick jag sola samtidigt som jag läste. Jag läste faktiskt ganska duktigt och solade gjorde jag verkligen, jag har en viss röd nyans över hela kroppen. Det där att tänka att solen nog inte tar så mycket för att det är Sverige i slutet på maj är ett tänk som leder till röda armar.
Jag hade huset för mig själv och det var så skönt. Har inte varit ensam där sen jag flyttade. Jag insåg nu när jag var där att jag saknar det lite.
Min mamma sa till mig att jag fick äta hur mycket jag ville och det var ord som jag verkligen tog fasta på. Det är ju löning imorgon och jag har ingen mat hemma så jag passade på om vi säger så.

Pluggandet och solandet på altanen tog mig på en liten tidsresa till ett år tillbaka. Då skrev jag det sista på B-uppsatsen och satt ute på altanen dagarna i ända. Då kände jag att det är inte så dumt att bo här i huset ändå, för tänk vad skönt det är att kunna gå ut såhär hela tiden. Då hade jag så mycket trygghet omkring mig, allting var inte lika oklart som det är nu.
Fast samtidigt var det bara en falsk trygghet, för jag gick omkring och oroade mig hela tiden, hade världens sämsta förhållande och jag bara väntade på att det skulle ta slut och jag var så fruktansvärt rädd för konsekvenserna. Och även om jag trivdes med att bo i huset när det var så varmt så höll jag på att kvävas, så jag tror att det mesta har förändras till det bättre.

Gud vad sentimental jag blev nu, känner mig helt plötsligt helt gråtfärdig? Kanske ska kolla på sista avsnittet av O.C första säsongen och bara få det ur mig.

somewhere it's always spring

Halli Hallå.
Fint väder vi har i detta avlånga land. Synd bara att lilla gnun här arbetar och sliter inne på kontor hela dagarna. Igår utnyttjade jag dock kvällens sommarkänsla till max med korvgrillning på Malins bakgård. Så ohyggligt trevligt, känner att jag vill tillbringa varje kväll i sommar under liknande former.
Denna kväll har jag hängt på Linns balkong i kvällsolen och det var inte helt fel det heller. Kan tänka mig att ha grillmys varannan kväll och balkonghäng varannan, då blir det en fin sommar.

Jag och Linn försökte boka boende i Barcelona, det gick ju sådär. Vi har lite olika preferenser vad gäller boende, Linn tänker hotell och hon tänker eget rum med badrum. Jag tänker hostel, så billigt det bara går och är helt okej att dela rum med ett gäng främlingar. Vi försökte mötas halvvägs, så jag tror att vi kom överens om att boka ett privat rum på hostel med delat badrum. Med det är ytterst osäkert, det finns en risk att Linn lämnar mig ensam där och själv checkar in på det närliggande Hilton.
Nej, det kommer gå bra, jag känner det.

För känsla är ju något man ska lita på. Går man på känslan kan inget gå fel.

Nu ska jag googla hur man får snygga ben på två veckor, för jag har fått helt sjuka komplex över mina ben. Tycker att de är fulast i hela världen, är inte alls redo för att vara barbent. Roligt det där, har aldrig haft såhär mycket komplex över just benen förut, det har varit magen, höfterna och rumpan. Låren ja, men nu är det verkligen hela benen. Måste alltså få fina ben på två veckor för sen ska de gå omkring på Barcelonas stränder.

En bättre dag

Hej och hå.
Lördagkväll, fram med spriten woop woop!
Eller nej. Så var det ju inte i mitt fall.
Jag har mått väldigt dåligt fysiskt den senaste tiden och orkar knappt gå en promenad utan att behöva vila, så vilt festande är nog inte det bästa jag kan göra för stunden. Jag funderade ett tag på att ändå hitta på något lite mer stillsamt, men ändå kul, men så frågade Simon om jag hade druckit, när vi pratade i telefon, för jag lät så himla off. Då kände jag att det är nog bäst att jag stannar hemma ikväll.

Jag har ändå varit social och trevlig idag, sånt tar på krafterna. Crille hade kalas, så jag har varit kalasfin och tittat på tårtan och myst med Alex som är hemma igen.
Det är bättre än de flesta dagarna, så jag får vara nöjd så.

Things to do before I die

Hanapee la upp en bucket list här om dagen och jag blev väldigt inspirerad att göra min egen. Och vilken tid är bättre att göra den på än när man borde plugga? Såhär ser den ut so far:

•  Bo utomlands, åtminstone i ett par månader
• Åka till Sydamerika
• Åka till Afrika
• Åka till Asien
• Åka till Oceanien 
• Ta körkort
• Åka på en riktig tjejresa till New York 
• Åka på roadtrip i USA
• Sjunga inför relativt stor publik (igen)
• Äga en båt
• Vara nöjd med min kropp och den jag är
• Få en text publicerad
• Äga en snordyr designerväska
• Kasta en drink i en svinig persons ansikte
• Ha gulliga barn i björndräkt
• Ha en person vid min sida som älskar mig tills döden skiljer oss åt
• Fly vintern i Sverige för varmare breddgrader (hela vintern, inte Thailand 14 dagar)
• Flyga första klass
• Skriva mina memoarer
• Bestiga ett berg
• Vandra i en bergskedja, typ alperna
• Åka på hästresa, dvs åka till England eller Irland och rida på fina hästar i fin natur.
• Ha ett arbete som känns meningsfullt
• Skriva en egen låt, spela in och visa världen
• Övervinna åtminstone en rädsla, så kanske hoppa fallskärm (höjdskräck + dödsångest)
• Lära mig något om vin, så att jag slipper beställa "husets" varenda gång
• Beställa "Er finaste Champange!"

Ja, så ser min lista ut än så länge. Vissa saker kommer jag nog kunna kryssa av ganska snart, medan andra får vänta. Men jag har ett helt liv på mig, det finns ingen anledning att stressa.

det var bara roligt

Hej på er. Hoppas dagen är fin mot er.
En jättekul sak är att jag slipper åka själv till Barcelona, för nu ska Linn följa med. Vi trodde att det var kört för henne, men igår fick hon bekräftat att hon kunde åka så hon har också bokat biljetter nu och det är så himla roligt. Bra också, då kan någon klappa på mitt huvud och säga att allt kommer att gå bra om jag skulle råka få dödsångest under flygningen.
Det har ju hänt om vi säger så.
Haha, det har jag inte berättat för Linn och nu läser hon detta och tänker "vad har jag gett mig in på?" och avbokar biljetten illa kvickt. Nej Linn, snälla gör inte det. Jag kan dricka vin innan, jag blir så avslappnad då.

Nu måste jag ju plugga herregud jag har verkligen inte tid att sitta här och drömma mig bort. Nej, jag ska läsa en bok och sen skriva en inlämningsuppgift. Kul kväll med andra ord.

Hejdå!

Barcelona shalalala

Nu har jag bokat flygbiljetter ner till Barcelona. Jag åker 6e juni (lämnar landet på nationaldagen, patriotiskt av mig) och åker hem igen den 10e. Nu kan ni skriva upp det i era kalendrar så att ni vet när jag ej kommer vara anträffbar. Jag ska flyga helt själv, det har jag aldrig gjort förut. Men jag antar att det är sånt man gör som vuxen. Det är nog inte så svårt, jag får se till att ladda med böcker och sådant för att se viktig ut.
Jag är jättepeppad nu, det ska bli så himla kul att komma bort några dagar och sen framförallt, kul att få träffa Rudi! Som jag saknar den gamla gnun. Det kommer förmodligen bli helt legendariskt.

du är snart där

Lill-kroppen min härjar och klagar högljutt. Den orkar inte med längre och den straffar mig hårt.
Jag orkar inte med någonting, alla mina krafter är helt borta. Jag är svag och klenare än klenast och jag får ingen fart på mina steg när jag trots allt tvingar mig ut på promenad. För frisk luft är bra, det blir man pigg av. Sen säger benen nej också ligger man ned på mattan och undrar när man blev så klen.

Nu är det dags för min hjärna att lyssna på kroppen, nu ska vi må bra hela dagen.

Söndagen

Idag har jag varit hemma hos min familj och ätit kladdkaka, lekt med Erika, sovit i solen, läst lite bok och ätit mat. Helt värd dag och nu är jag jättetrött.
Jag hann även med att titta på de sista 10 minuterna av Premier Leauge finalen. Det slutade med att jag började gråta och jag insåg att det är av den anledningen jag inte kollar på sport. Jag har inga som helst kopplingar till Manchester City men när de vinner för första gången på 44 år och alla blir så glada och springer ned på planen och de börjar gråta och hoppa omkring, ja då brister det för mig. Det var så väldigt fint.
Eller så är jag bara lite överkänslig, men det kan man väl också få vara tycker jag.

Se så bra allt blir

Igår gjorde jag och Elin bort oss på stan, i vanlig ordning. Vi hade lyxkväll med middag på Shanti (herrejesus sweet lord så gott) och sen fika på Fåtöljen och sen var det svårt att sova av allt kaffe. Men värt ändå, så himla värt.
Jag var duktig som lyssnade på lill-kroppen min och gick hem tidigt och det var nog lika bra för lill-hjärnan med. Då får man ge sig själv en klapp på axeln och tänka, se det var inte så svårt att ta hand om sig själv, att vara snäll mot sig själv, det mår man ganska bra av, fortsätt så. Du behöver inte ständigt kämpa för att förstöra dig själv så mycket som möjligt, du behöver inte ständigt skada dig själv, du kan välja att ta hand om dig, lite som omväxling.
Ska försöka testa det i en vecka eller så, en vecka utan självdestruktivt-beteende med allt vad det innebär, en vecka då jag tar hand om mig själv och lyssnar på lill-kroppen. Det låter väl som en bra idé?

Solen lyser också, ni ser hur bra allting blir.

Tjejclown

Hej hej.
Min inlämningsuppgift som jag började skriva fyra timmar innan deadline blev överröst med beröm. Jag blev väldigt förvånad, men det var väldigt skönt och roligt att få lite positiv bekräftelse. Det är alltid roligt att höra att man gör någonting bra. Så till nästa inlämningsuppgift satsar jag på att börja lite tidigare, så blir det ännu bättre.

Igår kväll var en kväll i vinets tecken och lite suddigt blev det allt, men det var riktigt roligt. Ibland behöver man bara riktigt mycket vin i sin lilla kropp och sen känns det bra igen.
Idag har jag varit på Second Hand-shopping med Johanna och Erik längs röda linjen. Ett litet äventyr, vi har varit i Skärholmen och Alby och jag har fyndat ljusstakar, kofta och en feminist-progg LP från 70-talet. Jag har ingen LP-spelare, men omslaget var bara så fint så jag kunde inte låta bli. De fanns på Spotify också, så jag sitter och lyssnar på den nu, jag gillar det.

Snart ska jag möta Elin och vi ska äta middag och ha det så mysigt som bara vi kan. Bra dag, bra liv.

tänk så mycket vi gjort

Herre min ge vilken dag jag har haft, sa Ingegerd 68 och pustade ut.
Vi skojade om att vi skulle driva en kurs i Pensionärsspråk i praktiken - så talar du som en riktig tant, jag och Rudi, för tydligen använder vi oss utav lite gammalmodiga uttryck. Det är inget fel med det tycker jag, det ger en viss sting och personlighet i språket och det är viktigt.

Annat är det när man skriver myndighetstext, där ska man inte ha sting eller personlighet i språket, nejnej. Klart och tydligt, akademiskt men inte krångligt, passande i förvaltningsrätten men förståeligt för gemene man. Inte det lättaste.

Ja, min dag skulle jag skriva om. Jag hade inlämning klockan 16. Klockan 11:45 började jag skriva, då jag innan hade spenderat tiden med att hets-läsa ut boken. Klockan 15:45 lämnade jag in den, skrev ungefär precis så mycket man fick, det vill säga 2 sidor. Jag blev faktiskt nöjd, kände ändå att jag förstod boken och så. Det vill säga, ända tills jag läste ett mail vi fått i tisdags med lite förtydliganden om  hur fråga två skulle besvaras. Ja, jag svarade på den iallafall, så det blir nog bra. Ehehehehe...

Efter min panikinlämning la jag mig i sängen som en död gnu ett litet tag, sen gick på promenad i regnet och det luktade sommar.

Och nu har jag kollat klart på hela första säsongen av New Girl och undrar vad jag nu har att leva för?
Jag ska inte misströsta för morgondagen är full med roligheter. Jag ska äta lunch med Susana (väldigt vuxet av oss), ha seminarium (kanske inte en rolighet), sen ska jag dricka obscena mängder med vin med trevliga människor. Det låter väl roligt?

Så nu går vi och lägger oss så blir vi av med den här dagen också.

nu är du glad

Jag känner att denna blogg har varit oerhörd deppig den senaste veckan. Så är det ibland, men jag tänker att jag ska försöka vända den negativa spiralen jag hamnat i med lite positiva tankar.

* Jag har ett jobb som jag trivs jättebra med, speciellt tack vare världens bästa kollegor. Det är härligt att veta att man kommer få kul på jobbet, även om man åker dit från ett svart hål.
* Jag har väldigt fina vänner. Det brukar jag alltid skriva på dessa listor men jag kan inte betona det nog. Mina vänner är bäst i hela världen, alla av er, ta åt er!
* Det är snart sommar då jag ska ha så roligt.

Tre punkter av bra tankar, det är inte illa. En annan bra sak är att jag köpte supergoda chips. Chips gjorde på riskakor med smak av sourcream and onion. Jag dör så gott. Jag älskar ju riskakor och detta var faktiskt snäppet bättre. De kostar 5 kr per påse på Ica Bandhagen denna vecka, spring dit och köp!

Nu måste sluta överanalysera mina depressiva tankar och börja plugga istället.

Lär mig

Konsten att förtränga en liten del av hjärtevrån.

Den ni, är oehört svårt att bemästra.

jag kan inte hjälpa

Och sen så var det inget mer, bara en konstig känsla, en konstig stund och ingen av oss visste hur vi skulle göra så allt blev bara fel.

Sen kunde jag inte hjälpa att känna mig så liten och värdelös, jag kunde inte hjälpa hur självhatet fyllde min kropp och jag kunde inte hjälpa hur ångesten tog sin fart. 

Och jag kan inte hjälpa, nej det är inte mitt fel, jag kan inget göra, någonstans måste den ta vägen, vart ska annars alla känslor komma ut?

För allt blir ändå mest fel, vi vet ingenting, vi vill bara väl, vi kan inte hjälpa denna ständiga misär.

jag är så stark

Leka stark, bygga en mur, låt den inte falla, visa dig inte svag.
Var stark, visa att du är stark.
Ljug. Låtsas.
Visa dig inte svag.
Jag bryr mig inte om någonting.
Finger korsade bakom ryggen.
Jag bryr mig inte om någonting.
Håll uppe muren, låt den inte rivas.
Visa dig inte svag.

Le, ta på masken och allt är okej. Jag bryr mig inte om någonting, ingenting berör mig.
Visa dig inte svag.

lilla helgen

Mitt opeppade jag försvann i samma veva som jag vaknade upp efter powernapen och insåg att jag skulle få besök 50 minuter senare. Sen blev kvällen jätterolig och fin. Det krokades en del och det skrattades ännu mer. Alla nöjda. 

Idag har jag tagit en promenad i solen och fått mina kläder kritiserade av en alkis. Han kollade på mig skeptiskt och sa "men vad har du på dig?". När söderorts-alkisarna börjar kritisera din klädstil, då är det illa. 

Nu måste jag läsa och förbereda mig inför seminariumet imorgon. Så roligt. 

nu ska vi ta det lite lugnt

Mitt liv är så kaosigt och hektiskt just nu och jag har knappt en lugn stund att vila och tänka efter. De senaste veckorna har allting rullat på i 100 kilometer i timmen och jag har bara flängt med. 

Den här veckan har jag haft något planerat varje dag. Varje dag och varje kväll. När jag på kick-offen igår skulle socialisera med mina 60 underbara kollegor kände jag att jag orkar inte vara trevlig en enda sekund till. 

Så jag gick helt enkelt hem och sov, det var det bästa beslutet på länge. Jag känner mig fortfarande väldigt trött och osocial och vill bara vara ensam, men självklart har jag någonting inbokat ikväll också. Det är synd, för jag har verkligen sett fram emot det och det kommer bli jätteroligt, det vet jag för det blir det alltid. 

Jag får se till att bli pigg och glad tills dess så kommer det att bli bra. 

Nästa vecka har jag ingenting planerat, förutom plugg och jobb. Det är jätteskönt och så extremt behövligt. 

it's really too late to call

Snart är klockan 10 och jag borde sova men jag har en sån konstig känsla av att den här dagen inte är färdig än. Ni vet, man är helt enkelt inte redo att sova för att man har inte levt ut dagen full än. Man har något viktigt kvar att göra. 

Carpe Diem, sånt är viktigt. 

Nej. Verkligen inte, jag har många dagar då jag bara ligger som en död gnu i min säng och kollar på serier, men känner mig ändå nöjd när kvällen närmar sig. Idag har jag varit väldigt aktiv och inte haft en lugn stund men jag känner ändå att det inte är tillräckligt. 

Det är här vi återkommer till frågan: Vad är det för fel på mig?

...

Så många olika tänkbara svar på den frågan.

Ja, nu måstemåstemåste jag fixa matlåda, ja det måste jag. 

Nu har jag skrivit det så då finns det ingen återvändo. 

ibland är det så

Åh hej.
Igår var det Valis (eller Valborg som ni inte lika hippa och coola kanske säger). Jag firade Valis genom att jobba hela dagen. På morgonmötet peppade chefen oss genom att säga "just nu börjar champange-galoppen i Uppsala".
Nej, men jag är inte bitter, det var jättekul att jobba. Verkligen givande på så många olika sätt.
Efter den givande arbetsdagen åkte jag till Elin där jag vågade mig ut på hennes balkong. Vi åt middag och drack vin och hade det så himla fint. Så fint att jag vill äta middag och dricka vin på Elin balkong varje dag, åtminstone varje vecka. Ja, sen kom flera trevliga människor och vi gick och kollade på den mesigaste majbrasan någonsin och lekte groupies och gjorde bort oss.
Åh så fint det var.

Idag har jag hängt hos mina föräldrar och suttit i en stol på altanen med ansiktet upp mot solen och bara njutit. Efter middagen somnade jag i fåtöljen och lill-pappis fick skjutsa hem mig. Som det lilla barn jag är.

En jättejättejättejätte rolig sak har hänt. En sån där "jag blir så glad att jag börjar gråta"- sak alltså.

Åh det händer så mycket fint nu att jag inte vet var jag ska ta vägen.