Lite spontant

Igår skulle jag träffa min kära vän Sanna för en fika. Fikan övergick i kolla i affärer, som övergick i dricka lite vin, som övergick i äta middag, som övergick i ordentligt barhäng, som övergick i efterfest.

En väldigt spontan och oväntad torsdag. Oväntade möten som ledde till spontana utgångar. Väldigt roligt. Det är väldigt roligt att bara leva, att bara göra det som faller en in. Det är inte lika roligt när man sedan vaknar upp med ångest och tänker "men vafan, hur tänkte jag där?". Det är då man får försöka säga till sig själv att det inte kan vara fullt så illa om det var något som fick dig att må riktigt bra då. Det är inte fel att festa på en torsdag och somna kl fem om man har skrattat mer än vad man har gjort den senaste månaden.

Nu ikväll har Malin och Katta varit här på spelkväll, det var väldigt mysigt, men spelandet gick inte så bra då vi var en man kort. Men vad är lite spel i jämförelse med trevligt sällskap?

Imorgon är det nyårsafton! WOOP WOOP! Det kommer nog bli hur trevligt som helst. Det kommer bli väldigt trevligt med ett nytt år, det är väldigt välkommet.

Precis som i Vänner

När jag gick på gymnasiet drömde vi i gänget om att när vi skulle flytta hemifrån så skulle det bli precis som i Vänner och How I met your mother. Det vill säga, att vi alla skulle bo i samma hus, mittemot varandra, i stora lägenheter så att vi alla kunde bo tillsammans. Sen kanske vi skulle ha en bar alternativt ett café precis i närheten där vi skulle hänga om vi inte hängde i våra stora och gemensamma lägenheter.
Sen kom vi på att vi bodde i Stockholm, staden där det är omöjligt att få tag på hyreslägenheter och att köpa så stora lägenheter... HAHA, det är härligt att drömma.

Nu är det dock så bra att Crille bara bor en tunnelbanestation ifrån mig, så vi kan ju hänga lite spontant sådär. Så nu pågår arbetet med att få alla våra vänner till Söderort så att vi kommer lite närmare drömmen. Alex bor för tillfället i Örebro, så han jobbar verkligen emot den drömmen, och Elin hon vägrar att lämna sitt Blackeberg. Men en dag, kanske när vi är pensionärer, kommer vi alla att bo nära och då kommer ingen vara ensam.

Julen

Julen kom och gick. Svepte förbi, likt den stormvind som drog över landet igår natt.
Dagmar. Stormen är menad att bli hatad, när man döper den till Dagmar. Det är väl klart den blåser ilske-stormar och hämnas på de jävlarna som tyckte att Dagmar var ett passade namn. Kan vi inte komma överens om att nästa gång vi ska döpa en storm så kan den väl få något finare namn? Så att den slipper vara ledsen och blåsa ned elledningar på grund av namn-missnöje.

Ja, nu var det julen jag tänkte skriva om. Julen, denna glädjefyllda högtid som just har ägt rum. Jag börjar mer och mer uppskatta julen, jag vet inte om det har något med att göra att jag numera har kommit upp i den åldern att det är helt okej för mig att dricka starkvinsglögg och julöl så att jag kan vara smålullig hela kvällen, eller om det helt enkelt är för att jag har mognat.
Jag är dock lika hårt traditionsbunden som tidigare år, jag får psykbryt när Jenny och Erika dubbelhänger i julgranen (hänger två prydnader på en gren) och när mamma säger "nej de tomtarna har vi inte tagit fram, de behövs väl inte".
Alla tomtar behövs, de behövs för att det ska vara precis som det alltid har varit.
Nya traditioner är dock välkomna, i år ägnades stor del av kvällen till gitarrspelande och skönsång. Jag och Erika sjöng vår egenkomponerade jullåt "julen är här". Sedan spelade jag lite sorgliga låtar, för de är de enda jag kan.

Julen var bra helt enkelt. Mysigt, mat och godis i mängder, mys med mysiga människor och bara härligheter.

Nu är jag tillbaka i lilla läggan. Lite ensamt är det allt, efter att ha tillbringat hela julen med familjen.

Löften

Nyårslöften 2012:
* Bli hälsosam. Börja träna. Ät mer grönsaker och mindre godis. Ät mer fisk och mindre pasta.
* Få bra mental hälsa också. Sluta ha panikångest/prestationsångest/ångest över huvudtaget. Sluta vara tom, sluta vara apatisk.
* Bli lycklig. När hälsan är bra borde lyckan komma tänker jag.

XoXoXo
//
Emo-Linda.

Att städa

Ibland blir man lite trött på sig själv. Jag stod och borstade tänderna helt som vanligt, när jag plötsligt ser en fläck på kaklet. Så kan jag inte ha det tänkte jag och tog fram svamp och rengöringsmedel och började att skrubba.
Allt i sin ordning kan man tro, men jag slutade inte när fläcken var borta, det slutade med att jag hade skurat hela badrummet. Det är tur att det inte är särskilt stort, men ändå. Från golv till tak (fick hämta stol för att komma åt de översta kakelplattorna). Det är nu ni ska säga att det är inget konstigt beteende, att ibland kan ni inte heller sluta med det ni påbörjat fören det blir perfekt.
Och det är så väldigt svårt, för perfekt är något som aldrig kommer att existera, det är bara en illusion. Hur bra det än blir kommer det bara vara en sämre variant av det perfekta i ditt huvud.

Någonstans måste man stoppa sig själv och säga "nu är det såhär det är, fläcken är borta, resten av badrummet är rent, du behöver inte skura redan rena kakelplattor, för det kommer ändå inte bli bättre".
För så är det. Efter att jag hade skrubbat varje liten kakelplatta så mycket som det bara gick försökte jag stå och titta på mitt arbete, vara stolt över det jag åstadkommit. Det gick självklart inte, för att skillnaden var minimal. Istället för att bli stolt blev jag så ofantligt trött på mig själv.

Men, även om hela mitt liv är kaos och rörigt, det är ett krig i mitt huvud, så är det åtminstone rent i mitt badrum. Väldigt rent.

konstigt

Idag har varit en konstig dag. Har mått så otroligt konstigt. Har inte kunnat ta mig för någonting, har varit helt apatisk av ingen anledning alls. Tror att jag ska sova typ nu. För här gör jag ingen nytta.

Årets lista

Snart är det nyår, hög tid att sammanfatta året. Vad har du gjort, vilka har du träffat och varför dååå? Jag har redan sammanfattat lite, men för att göra det tydligare för alla vad jag egentligen har sysslat med 2011 (ni vill ju veta) så gör jag en lista.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Jag flyttade hemifrån, kuggade uppkörning, var på emmaboda och lite sånt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Ja, hade två, flytta hemifrån och ta körkort. Jag flyttade hemifrån iallafall.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jo.

4. Vilka länder besökte du?
Tyskland och Turkiet.

5. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Lite mer kärlek kanske. Eller bara sällskap. Och lite mer money in my pocket.

6. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Minns inte ett enda såhär på rak arm. Kanske 27 juni, min födelsedag?

7. Vad var din största framgång 2011?
Att jag har blivit vuxen och ansvarsfull, mer än förut.

8. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har hostat rätt mycket blod detta år.

9. Bästa köpet?
Lägenheten. LÄTT.

10. Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenheten...

11. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, blir väl återigen lägenheten. Har varit riktigt glad många gånger, de flesta å andras vägnar.

12. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Veronica Maggio (typ alla), fest hos Mange, Vart jag mig i världen vänder, Home, Someone like you.

13. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra året?
Ledsnare.

14. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Gjort vettiga saker.

15. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat bort hela dagar framför typ how i met your mother och sen undra vad som hände.


16. Favoritprogram på TV?
Allt för Sverige. Älskar det!

17. Bästa boken du läste i år?
Har mest läst kurslitteratur sorgligt nog. Men läste den där Hundraåringen i somras, sjukt bra.

18. Något du önskade dig och fick?
Marc by Marc Jacobs plånbok!

19. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Åh. Var frustrerad och gråtfärdig hela dagen. På kvällen mötte jag upp vänner i Vanadis där vi drack, skrattade och gjorde illa oss. Det blev ändå typ den bästa kvällen på sommaren.

20. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Nördig och småtöntig.

21. Vad fick dig att må bra?
Solsken och finaste vännerna och fin familj och skumtomtar.

22. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ehehe. Ryan Gosling.

23.Vem saknade du?
Så många.

24. De bästa nya människorna du träffade?
Jag kan inte komma på att jag har träffat så många nya människor det här året? Inte som jag har fortsatt att umgås sådär jättemycket med. Men, jag får väl säga statsvetargänget då, vi hade knappt lärt känna varandra förra året, det är under det här året som vi har svetsats samman.

Så där har ni mitt år i listform. Ja. Vad ska man säga. Det var det.

Rolig julklapp

Jag pratar med mamma i telefonen.
Mamma: Jag skulle ju inte köpa några mer julklappar, men sen idag så hittade jag en jätterolig till dig. *börjar småskratta* Åh, jag kan nästan inte hålla mig, så bra blev det!
Vid det här laget är småskrattet från mammas håll mer och mer påtagligt.
Jag: Men mamma, sånt ska du ju inte säga...
Mamma: Nej men det här är bara för bra, jag berättade för pappa och han tyckte att det var jätteroligt.
Mammas småskratt är nu lite mer hysteriskt skratt.

Jag undrar verkligen vad det är för bra och rolig julklapp jag ska få. Bör jag bli rädd?

Så det kan gå

I fredags var jag på storslagna äventyr. Jag var på roadtrip, till Örebro. Det hela började bra med att Elin upptäckte att bagageluckan var öppen. Lagom säkert. Sedan följdes några timmar utav allsång och allmänt roliga saker.
Väl framme i Kumla, dit Alex har flyttat började le party. Efter ett tag åkte vi in till Örebro för att testa på stadens festligheter. Det var första gånger som jag gick ut i en annan svensk stad än Stockholm och ja... Jag har väl inte missat något.
Det spelades Björn Rosenström och Markoolio och alla älskade det. Jag älskade att ölen var billig, så jag försökte helt enkelt att dricka bort min dryghet. Misslyckades med det, blev kallad dryg ändå. Helt oprovocerat.
Vi åkte hemåt så fort vi vaknat (eller så fort Elin vaknat, jag var fortfarande död). Ett snabbt stopp vid Kumla Anstalten blev det innan färd mot Stockholm, för att se vart vi inte vill hamna.
Sov och dregglade hela resan hem, när jag vaknade snöade det. Fint.

Vilket äventyr. Jag har även hunnit med att ha julfest med gamla Vendelsö-gänget, tvätta för första gången i nya läggan och lite så. Nu ska jag plugga men imorgon borde jag verkligen handla julklappar. Är ju jul på lördag. Panik.

Motiverad

Idag hade jag det sista mötet med min mentor. Det är alltid så inspirerade att träffa henne, jag känner mig alltid väldigt motiverad när jag går därifrån. Idag var jag så motiverad att jag kände för att gå hem.
...
Nog för att det var sol ute och fint, men gå hem? Det var en lite naiv tanke av mig om vi tar in aspekterna att förutom att det var sol så är det även december och kallt, jag hade klackar och hade precis druckit kaffe... Så gick jag hela vägen hem?
Nej. När jag går igenom Gamla Stan kommer jag på varför jag så sällan går där. Det är mysigt i teorin, men i praktiken är det mest jävligt jobbigt. Massa turister som går långsamt och ska stanna och ta kort överallt och kullersten vart man än går. Ej optimalt med mina skor. Jag lyckas ändå ta mig till Skanstull, men där bestämmer jag mig för att hoppa ned i tunnelbanan. Nästa gång jag får infall att promenera hem ska jag se till att gå på toaletten innan och ha ordentliga skor.

Förändringarnas år

Snart är 2011 slut. Åter igen har året gått väldigt fort. Det gör det alltid. Det hinner knappt börja innan det är slut känns det som. Det här året har varit väldigt... jag letar efter rätt ord, jag måste tänka efter, vad har det har året varit? Omtumlande. Slutet på något gammalt, början på något nytt.
Året har varit fullt av förändringar. Det är så jag se tillbaka på 2011 - förändringarnas år.
Ett två år långt förhållande som tog slut. En nyfunnen ensamhet. Flytta hemifrån, bli vuxen på riktigt, klara sig själv. Förändringar.
Jag börjar nog vänja mig nu, såhär lagom till att året nästan är slut. Jag är redo nu, jag är redo att säga hejdå för gott till det gamla och välkomna det nya.
Jag ska stå där på nyårsafton och välkomna de nya äventyren som väntar i det nya året. Jag ska lämna det gamla bakom mig.

Jag vill inte omnämna året som 'bra' eller 'dåligt', utan det är som det är. En del saker har varit supersuper bra, en del annat hade jag helst varit utan. Men i slutändan så vet jag att ur allt ont kommer något bra och det ena leder till det andra. Jag har aldrig längtat efter ett nytt år så mycket, en ny start, början på mitt nya liv.

Den första januari kan jag stå och säga att allt dåligt som hände, det hände förra året. Och det är någonstans då som allting kommer att vända, som livet börjar le mot mig igen. Solen kommer att stråla, jag kommer gå på rosa moln med fluffiga kanter och en änglakör kommer sjunga bakom mig. Det är dags för det då.

Ljus i håret

Tanya är här. Hon kom hit igår och vägrar alltså att gå. Men det är så mysigt så, jag är inte den som klagar. Imorse lussade jag för Tanya, höll i julstjärnan och sjöng med min morgonrossliga röst "natten går tunga fjät runt gård och stuvar". Det var så vacker att Tanya fällde en tår.
Eller ja, det var ju roligt om inget annat.
Nu sitter vi här och pluggar och lyssnar på julmusik. Ikväll ska jag snylta mat och lucia-fika hos min familj.

Hittade dessa gamla bilder på mig och Tanya som ni kan få njuta av, såhär på Lucia och allt.

Mysmåndag

Den stora plugghelgen är för denna gången över. Lämnade in allt jag hade, vilket inte var jättemycket 11.59. Klockan 12 var inlämningstiden. Bra marginal.
Nu sitter jag och Tanya och pluggar och lyssnar på 90-tals musik samt äter choklad. Inte dålig måndag.

"pluggar"

Om ni undrar vad jag egentligen gör under mina plugghelger, så kan jag säga att det här klippet är ganska nära. (doooont stop believing, hold on to that feeling)

PLUGG-PEPP!

Denna helg är en riktig plugghelg. Jag har laddat upp med olika förnödenheter och kaffe för att klara att sitta uppe hela natten om det så krävs. Nu ska jag ge C-uppsatsen vad den tål!
Vi ska alltså lämna in preliminär uppsats på måndag, det känns väldigt tidigt, vet inte alls hur långt de vill att man ska ha kommit, men jag får helt enkelt ge allt jag har och sen får vi se. Har ju ett tag på mig att göra färdigt och rätta till alla de misstag som jag har gjort.

ÅH. VAD ROLIGT DET ÄR!

Snö?

Jag är så besviken. Det talades om att det skulle vara världens snöstorm och snökaos idag. Då jag hade hört hur det riktigt stormade i natt förväntade jag mig ett snötäckt landskap utanför mitt fönster, likt de som barnen i bullerbyn vaknar upp till när de sedan skriker "Snö! Det är snö ute!" och sen springer de ut och leker, kastar snöbollar och gör snöänglar.
Något sådant hade jag i tanken när jag drog upp rullgardinen i morse.
...
Grått. Slask. Eller inte ens slask, bara regn. Regn och grått. Stormen den kom, men snön uteblev. Man blir ju så besviken. Här har aftonbladet lovat snökaos också får man bara lite storm. Suck.

För övrigt peppar jag inför plugghelgen. *living the dream*

Epostadress

Jag tänkte att jag skulle byta epostadress. Skaffa mig en riktigt seriös en och slippa massa missförstånd hela tiden. Tänkte ge upp hotmail och skaffa gmail istället för att alla säger att det ska vara så mycket bättre. Och jag vet ju inget bättre än att lyssna på vad alla andra säger, så nu har jag skaffat gmail. Det första jag gör är att skaffa ett konto där jag har stavat fel i mitt eget efternamn. EH. Inte så seriöst direkt, speciellt inte med tanke på att mitt namn inte är svårstavat. Så jag fick helt enkelt göra om, skapa ett helt nytt konto igen.
Vad svårt det ska vara då.

Det var riktigt svårt med adressen alltså, jag tänkte bara ta förnamn.efternamn@gmail.com, men då var den upptagen. Då försökte jag med förnamn-efternamn och efternamn.förnamn och alla tänkbara installationer, men alla var upptagna. Det är nu ni ska veta att det endast finns typ en eller två till med samma för och efternamn som jag (alltså det finns hur många Linda som helst men inte i kombination med mitt efternamn) så man blir ju fundersam.

Tänk er när våra barn och barnbarn ska skaffa mailadresser och bloggar, hur svårt kommer det inte vara att hitta ett namn som inte är taget? Det kommer vara en utav de stora frågorna år 2045.

Friends foreveeeer

Det förra inlägget var mycket deppigt. Den enkla anledningen till det är att jag var mycket deppig. MEN, sen kom Elin och förgyllde min kväll, min dag och hela mitt liv.
Under den här hösten har jag insett vilka sinnes bra vänner jag har. Eller jag har vetat om det hela tiden, men ni vet, det är inte förren det sker prövningar som man känner på riktigt, att de här är bra vänner på riktigt.
Elin är en av de riktigt riktigt bra, för hon bryr sig inte om att jag har långkalsonger och sockor på mig när hon kommer på besök. Inte behöver jag ha smink heller, hon tycker om mig ändå. Att kunna vara sig själv, precis som man är, är så extremt viktigt med vänner.

Till alla mina vänner: Jag tycker om er!

Men tack.

Hejhej.
Jag mår inte jättebra för tillfället. Varken fysiskt eller pskykiskt. Hade feber i tisdags och igår, hostade blod igår. Idag mår jag dock bättre, ingen feber eller blod.
Hade uppkörning igår, igen. Visste när jag satte mig i bilen att det inte skulle gå. Det skulle inte gå, för att jag hade feber, var snurrig och kunde inte se vad som stod på skyltarna framför mig. Jag visste att det inte skulle gå, det jag däremot inte visste var att jag skulle få någon form av panikattack. Väldigt lägligt.
Så det gick ju åt helvete.

Nu ger jag upp det där med körkort för ett tag. Jag ville så gärna ha det innan året var slut, för det var det och flytta hemifrån som jag skulle ha klarat det här året. Nu har jag bara klarat det ena. Och körkortet hånar mig med sin frånvaro. Det är så löjligt, för det är så enkelt egentligen. Alla klarar av att ta körkort. Förutom jag då. Jag får panikattacker och slutar andas. Prestationsångest. Du måste måste måste måste klara det. Måste, måste klara det.
Det är klart att jag inte klarar det.

Så, nu känner jag mig som en svag, dålig och värdelös människa som inte klarar av någonting. Det kanske inte är helt sant, men det är så jag känner. Måste alltså lägga pengar på terapi och inte körlektioner för att kunna ta körkortet. Det är ju roligt. Om jag bara kunde vara lite normal någongång, om bara min hjärna kunde samarbete lite. Vara på min sida lite då och då.

Livet i lägenhet

Innan jag flyttade till min lägenhet så har jag bott i hus i hela mitt liv. Det är mycket som skiljer sig mellan att bo i hus och liten lägenhet. Dels är det de självklara, huset var större, hade mer plats och man kunde gå ut och sätta sig på altanen och springa omkring på gräsmattan när man ville. Inte för att jag skulle göra det såhär i decemeber ändå. Men, i en lägenhet i ett hus som ligger på ett torg så finns ingen altan att tillgå, ingen gräsmatta och lufta fötterna på direkt utanför dörren. Det är de tydligaste skillnanderna.
Det man dock kanske ej tänker på är det här med att få post. Under alla mina levnadsår har jag fått hämta posten ute i brevlådan. Inget konstigt med det, men nu får jag alltså posten genom brevinkastet.
Brevinkastet. Jag har fortfarande inte vänjt mig vid detta påfund, så varje gång brevbäraren stoppar ned handen med mina brev (räkningar), så uppstår några sekunder utav ren skräck. Jag sitter helt spänd, blickstilla och undrar VAD ÄR DET SOM HÄNDER, VEM har kommit för att mörda mig?
Sekunderna av skräck är över när jag hör breven dimpa ner på hallmattan.
Jaha. Det vara bara brevbäraren... Sen skäms jag lite över min tidigare rädsla, lovar mig själv att inte bli lika rädd nästa gång.
Än så länge så har jag blivit livrädd varje gång brevbäraren kommer. Men nästa gång, då har jag nog vant mig.

Julmys

Imorse vaknade jag med feber. Inte det jag behövde, då jag har prelimär inlämning av uppsatsen om en vecka och uppkörning imorgon. Inte så lyckat med andra ord. Jag har sovit halva dagen, för om det är något jag har lärt mig under mina 21 år är det att låta kroppen vila när den behöver det. Så jag vilade och vilade.
När jag väl gick så tog jag en tur till ICA för att inhandla "jag är sjuk"-mat. Handlade även apelsiner och nejlikor, då jag har tyckt att min lägenhet har en avsaknad av julkänsla. Jag vill inte lägga massa pengar på julpynt och inte heller ta fram varje liten hemmagjord tomte som jag gjorde under mina år på dagis. Så apelsiner och nejlikor blev det. Nu är jag jättenöjd och det luktar juligt. Jag är väldigt opysslig av mig så varje gång jag faktiskt gör något pyssligt blir jag väldigt stolt.

Nu är det inte så svårt att stoppa lite nejlikor i apelsiner, men ändå. Så, ytterligare tips till fattiga studenter, eller vanliga fattiga, som vill ha lite julstämning, köp apelsiner och nejlikor och go wild.

Nu ska jag försöka få lite pluggande gjort också.

*hett bloggtipzzz*!'*

Jag såg att min kära lillasyster har länkat min blogg på hennes blogg. Kanske får massa nya coola läsare då. Hejhej vill jag säga till er. HEJ OCH VÄLKOMMEN!

Erika är för övrigt den roligaste människan jag känner och väldigt hipp och cool. Så pass hipp och cool att jag tänker länka till hennes blogg.
http://alllovleythings.blogg.se/
Där har ni den. Den bygger på bilder, lite skillnad från denna. Hon själv påstår att bloggen är lite ironiskt uppbyggd, då väldigt många 16-åringar lägger upp "djupa" bilder på sig själva och annat gärna med en djup text till. Erika jobbar inte riktigt så.

Blod

Idag har jag varit en god människa. Jag har tagit steget till att bli blodgivare. Jag var på SU och pluggade på bibliotektet och mötte upp Sanna för en kaffe som även hon var på bibliokektet. Sanna skulle gå till blodbussen för att lämna blod och jag följde helt enkelt med. Väl där kändes det sjukt onödigt att inte anmäla sig som blodgivare så det gjorde jag. Fick fylla i papper om att jag inte hade malaria och lite sånt, för att sedan ta blodprov. Nu ska de bara testa och se om mitt blod håller måttet, sen är jag good to go att lämna blod. Hoppas verkligen att det håller måttet för annars skulle det betyda att jag HIV, syfilis eller annan mindre trevlig sjukdom.

Känner mig som en god människa, blodgivare och allt. Tänker nu uppmana er alla till att följa mitt mycket goda exempel, gå till en blodbuss eller liknande och anmäl er som blodgivare. Man får fika och en liten present också (spara pengar tips till er som är fattiga studenter likt mig).

Filmtipsarn

I lördags hade jag filmkväll med Crille. Vi kollade på 500 days of Summer och New Girl, Zooey Deschanels nya serie, som är hur bra som helst.
Det som är lite roligt är att i 500 days of Summer har Tom, den manliga huvudrollen en likadan t-shirt som mig. The Clash London Calling - tischa. Väldigt fashion. I New Girl, i introt har Zooey Deschanel, eller Jess som hon heter i serien på sig en likadan klänning som jag har, fast i röd. VERY VERY Fashion. En lookalike till en klänning som hänger i min garderob händer återigen i New Girl. Dock är det Jess, som barn som har på sig den klänningen. Kanske inte lika fashion.
Ändå, något rätt måste jag ju göra.

Jag tycker alltså att ni ska kolla på New Girl och skratta. Eller på 500 days of Summer och tycka att den är fin. Älskar den, då den är så realistisk ändå.
"Roses are red, violets are blue...you fucking whore".

Pyssling

Erika tycker att barnet i julkalendern inte ser ut att vara 10 år, utan mycket yngre. Hon googlar bilder som bevis.
"Alltså titta på henne, hon ser ju ut som en pyssling".

Erika, du kanske inte ska kalla en 10-åring för pyssling, hon lär växa om dig om tre år...

Poodipo

Vad denna vecka har gått fort. Känns som att jag inte har fått någonting gjort alls, men det är väl inte helt sant. Har ju pluggat lite ändå, har körlektion och lite så. Tiden går fort iallafall och jag har full panik över uppsatsen.
Jag fick en hel kartong geisha igår av Leo, ytterligare en som verkar vilja att jag ska bli tjock. Mums. Leo utförde en del avancerad matlagning i mitt kök igår, jag blev djupt imponerad. Det var egentligen inte så avancerat, men hackningen var i en klass för sig. Kanske för att jag är van vid människor som skär av sig fingertoppar när de hackar lök.

Ikväll ska jag till Crille och ha lite filmkväll. Älskar att vi bor så nära nu. Eller älska att jag bor nära det mesta nu. Älskar läggan min.