Dagens frustration

Jag är så fruktansvärd trött på allt hälsotjat. Eller snarare på missuppfattningen om vad hälsa är och allt tjat om detta.
Alla dessa hälsobloggar. De skriver om träning och mat och tipsar andra om hur de ska bli mer hälsosamma, de är självutnämnda hälsocoacher.
Att uppmana till träning och att äta hälsosamt är inte fel, men att lägga upp en bild på en kebabrulle och skriva "dagens synd" och skriva att man är dålig för att man bara har sprungit en mil denna vecka, det är inte hälsosamt.

Dessa hälsofreak finns inte bara bland bloggar, utan det är överallt. Jag blir så trött. Så trött på att höra om olika dieter, trött på kaloriräknande, trött på "syndande".
Hela samhället har ätstörningar och en normal uppfattning om hälsa tycks inte finnas längre, när hälsocoacherna vill få oss att må dåligt över att äta en hamburgare.

Det gör det bara så himla svårt för en person som inte vill något hellre än att någongång ha ett normalt och hälsosamt förhållningssätt till mat och träning, när hela samhället är ätstörd och skeva uppfattningar. Ingen kan väl förvänta sig att jag ska ha ett icke-komplext förhållningssätt till mat, när alla andra tycks ha det.

Så nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta att träna på gymmet efter att kortet går ut, för jag mår för dåligt av det. Jag hatar alla andra människor där, jag hatar omklädningrummen, jag hatar speglarna och jag hatar maskinerna som räknar kalorierna och jag hatar hatar vad de gör med min hjärna. Jag hatar att jag är så svag.

Jag blir så trött på att det är standard med kaloriräknare på maskinerna. Jag blir trött på att man ska träna för att gå ned i vikt. Jag är trött på vikt.

Detta inlägg blev lite rörigt, men jag är lite frustrerad. Så nu istället för att deffa inför beach 2012 ska vi bulka, det vill säga, göra precis tvärtom. Revolution.

Men berätta inte för nån, du verkar vara en sån man kan lita på

Vilda kontraster och häftiga svängar är det jag har haft för mig den här veckan. Jag har varit världens gladaste, världens ledsnaste, världens friskaste, världens sjukaste, världens friskaste och sen världens sjukaste igen.
Jag har varit fattig och sen var jag rik. Jag har varit i plugghelvetet och partyhimlen. Jag har träffat nya människor och jag har träffat människor som jag känner varje del utav.

För att summera veckan på något sätt så har den varit väldigt fin, mestadels. Den har varit lite konstig, men mest fin.

Och jag är mest glad och önskar att jag inte tänkte så mycket, jag önskar att jag inte var så osäker och jag önskar att jag visste sådant som jag inte vet.

misär

Herre min ge.
Det har varit så synd om mig idag. Vaknar upp med feber och snor överallt (hoppas inte någon som jag vill ska ha en fin och romantiserad bild av mig läser detta). Har en hemtenta att skriva. Misären var fullständig.
Jag tar mig kraft och går till apoteket. Det regnar och jag blir blöt. Väl hemma försvinner min nästäppa tack vare den nyinköpta nässprayen, men istället börjar hela världen snurra och min tenta ser ut såhär: "Det finns flera viktiga institutioner." Bra Linda, tog det lång tid för dig att komma fram till det?
Ja, det gjorde det.

Men nu, efter massa te, ipren, nässpray, kycklingnudel-soppa, kaffe och godis så börjar jag känna mig mycket friskare. Som en helt ny människa. Så bra jag mår.
Men jag måste förmodligen vara uppe hela natten och skriva på tentajäveln, så kommer förmodligen må dåligt igen imorgon, men det tar vi då.

det går bra nu.

Alltså för i helvete. Ingen glad gnu som skriver nu, verkligen inte. 

Igår kväll började frysa helt otroligt mycket, något som inte tillhör ovanligheterna, så jag tog på mig en stickad tröja och la mig under täcket och drog två filtar över för att värma lill-kroppen. Sen blev jag otroligt trött och lite snurrig, vilket inte heller var så konstigt då jag hade jobbat hela dagen och varit i full gång hela kvällen med viktigheter. Men jag var ändå klok och tänkte att det är nog bäst att jag sover nu så att jag vaknar pigg och utvilad imorgon. 

Vad tror ni händer? Vaknar jag pigg och utvilad? NEJ, jag vaknar med slem-hals och snorhjärna, feber och är helt enkelt bara så himla förkyld. 

Här är man duktig och lyssnar på sin kropp och vilar, men nehej, då blir allting bara värre. 

Och idag ska jag skriva min tenta, med min snor-hjärna. Det kommer ju gå bra. Nej. Den ska vara inlämnad imorgon också, så det här är min sista chans. HAHAHA. Åh vad roligt. Ja vad bra det är. 

Nu känns all sockervadds-glädje väldigt långt borta.

En onsdag

Hej på er.
Denna dag alltså. Hela förmiddagen var jag som en zombie och satt i min tystnad och jobbade på. Eller stirrade tomt på datorskärmen. På lunchen drog Karin med mig ut för att köpa lunch, så slapp jag äta min fängelselunch. Är det löning så får man unna sig kom vi fram till och jag doppade pizzadegs-bröd i vitlöksdressing. Med den nya energin blev det helt annan stämning på kontoret och eftermiddagen blev väldigt rolig. På rasten unnade vi oss ännu mer och köpte glass.

Nu har jag så många jobbiga saker framför mig, ååhhhh.

blåsippor ute i backarna stå

Med rosor på kinden och solsken i blick, där har ni mig.
Solen har hittat till Stockholm och jag hade välkomnat den med öppna armar om det inte vore för att jag frös så mycket hela tiden. Solen gör mig glad och jag drömmer om yougurtglass, vin-picknickar och brännboll.

Idag har jag istället suttit inne på ett kontor och jobbat, men det är inte helt fel. Mina kollegor är hur sköna som helst och det är så himla viktigt att kunna skratta på sitt jobb. Inte bara sådär ansträngt lite försiktigt skratt, det är viktigt att lite då och då kunna brista ut i ett riktigt asgarv på sitt jobb.

Ja, sen har jag en hemtenta att skriva och en deklaration att lämna in och räkningar att betala. Varje dag kan helt enkelt inte vara rosa-moln-med-fluffiga-kanter-där-det-hoppar-små-glittriga-enhörningar-bra, ibland måste man vara mer på en normal nivå.

Då är alltid tentaångest ett bra sätt att få ned en till på jorden igen.

Skräckslagen

Idag är det måndag och jag kunde inte vara gladare. 

Jag har en oskriven hemtenta och två jobbdagar som väntar denna vecka, men jag kunde inte vara gladare. Jag är livrädd och fullständigt skräckslagen och så fruktansvärt glad.

På återseende.

och jag bara skrattar

Söndagstankarna hägrar i min hjärna och jag kan inte göra någonting rätt utan förbli lamslagen av alla mina tankar.
Whats wrong with me. Oh dont open that file. Och sen kommer burkskratten, ett tvingande skratt som inte är genuint, man skrattar för att man ska.
Man skrattar lite ansträngt samtidigt som man berättar om alla sina konstiga idéer och funderingar man har för sig. Man berättar om hur man nästan fick en panikattack vid tunnelbanan här om dagen och, hehehe, där stod jag, hehe och kunde inte andas, haha, kan ni tänka er, mitt i rusningstrafiken och jag hyperventilerar, hahahaha!
Sen kommer man på att det är inte alls roligt, inte alls, men man måste kunna skratta åt sin misär för annars vet jag inte hur man ska klara sig.
Och när man skrattar åt allt elände så sätts allting i perspektiv och man förstår hur löjligt det mesta är.

Eller så kan man helt enkelt bara ta en dag till att tänka, tills du blir helt galen på dina tankar, galen på dig själv. Vill bara ta en kniv och skära bort bråkhjärnan, vill inte ha något med den att göra, vill inte alls att den ska vara med.
Sen kommer man på hur löjligt allting är. Vad gör det om 100 år, vem bryr sig egentligen och så vidare. Då måste man ju bara skratta. Hahaha. Hahaha. För det är lustigt allting, ingenting är logiskt och ingenting makes any sense. Att känna sig ensam i ett rum fullt av människor. Att känna sig ful när man har ett antal beundrare. Att känna sig tjock och ha den minsta klädstorleken. Att känna sig värdelös när man har så mycket värde.
Det är så lustigt hur man tänker, hur hjärnan fungerar. Om den inte skärper sig tänker jag fortsätta och skratta den rätt upp i ansiktet.

everything looks perfect from far away

Idag är inte en underbar dag. Jag var lite korkad igår, så därför har jag mått fruktansvärt dåligt idag. En fin liten läxa lärde jag mig iallafall. Det är bra när min kropp ger mig en käftsmäll lite då och då, annars är det så lätt att tro att det fungerar att göra som man vill, att kroppen inte tar skada. Men sen när man minst anar det kommer bakslaget och det går upp för en att det där med att misshandla sin egen kropp kanske inte är så himla bra egentligen.

Jag hade kul igår allafall. GIH hade dam-middag och vi var där på eftersläppet. Smög in bakvägen och slapp köa och betala inträde, väldigt värt. Alla var jätteglada och då blev jag så glad att jag nästan började gråta.

Och idag har jag bara gråtit av kroppsliga smärtor och ångest. Jag har även tittat på Garden State och nu funderar jag på om jag inte borde försöka göra något vettigt av denna dagen.

Rätt bra

Idag är det lördag och jag kunde inte vara gladare. Eller hade det varit soligt och varmt ute så hade jag nog varit ännu gladare, men nu ska vi inte överdriva.
Jag har haft en del fina dagar denna vecka, i onsdags hade jag tea-party hos mig, det var ytterst trevligt. I torsdags fyllde min kära far år så jag var i Vendelsö och åt upp all mat. Bara fina händelser.

Ja. Jag är glad och har en sån himla fin känsla i hela kroppen och det känns ju rätt bra ändå.

förnekelse

Det är konstigt hur man fungerar. Hur man kan gå runt och tro att man mår så himla bra, tro att allting är så väldigt bra, fast det egentligen bara är så att man inte har vågat att öppna ögonen helt.
Det är så himla enkelt att skämta bort allting, att säga att allting är lugnt, allting är så bra, det är okej.
Det är så svårt att erkänna för själv när det går för långt, när det inte är okej längre. Det är svårt att erkänna att det egentligen inte är så bra som man tror.

När man inser att man kanske inte mår så bra som man trott måste man börja försöka förstå varför, för man har det ändå så bra, hur kan det då bli såhär?

Det är väldigt väldigt jobbigt att inse att man är kvar i någonting som man trodde att man hade lämnat bakom sig för länge sen.

Let's have a party

Hallå där kött och blåbär som Erika brukar säga.
Igår var en såndär riktigt bra dag. Ni vet en sån dag då man flyger fram på rosa moln med fluffiga kanter, så var det igår.
Jag hade ett seminarium med grupp-presentation, jag pratade i ungefär 10 sekunder, men det gjorde inte så mycket kände jag. Sen fick jag reda på att jag klarade förra kursen och det var ju roligt.
På kvällen sen träffade jag Linn och vi gick lite på stan och åt sushi och våldgästade Johanna där vi pratade om Berlin och åt godis.
Lite så var det igår, himla bra alltså.
Så idag vaknade jag glad som en gnu och dagen har fortsatt så. Ikväll ska jag ha lite tea-party här hos mig och åh vad trevligt det kommer att bli. Bra också att någon äntligen kommer hem till mig, för då kan jag tvinga en av dem att följa med mig upp på vinden med min resväska. Jag vill ju inte riskera att bli mördad av diverse mördare/tjuvar/spöken som med största sannolikhet stryker omkring där uppe.

Gör som Linn!

Detta är ett inlägg tillägnat Linn.
Linn är en kär vän till mig som har gjort det kloka valet att ha min blogg som startsida.

Linn, imorgon ska vi ses och det ska bli så trevligt så. Har du med dig chokladbollarna du bakat blir det ännu trevligare. I höst ska vi bo i ett kollektiv i Berlin och jag kommer att städa upp efter dig, men då får du inte bli arg, det blir bra för oss alla då.

Ja Linn, vad trevligt det är att du läser denna blogg, tack för det.

Så nu är mitt inlägg till Linn klart, om ni också vill ha ett inlägg tillägnat er får ni helt enkelt göra min blogg till startsida.

I'm in the band

Igår satt jag i vanlig ordning och spelade lite gitarr och sjöng för full hals. Jag tystnade en stund och hör då hur min granne även han håller på att spela gitarr och sjunga. Man kan alltså nästan säga att vi har ett band.
The Neighbours heter vi.

Skulle han inte vilja vara med i bandet får jag starta en enmansgrupp, Vraket skulle jag kalla mig. Vraket, det är jag. Känner mig verkligen som ett vrak, som just precis håller sig ovanför ytan.

Kommer nu på att det kanske är okänsligt att göra vrak-refenser såhär på 100-års dagen av förlisningen av Titanic.
Ja, det var dumt, vraket ska jag inte kalla mig, jag får väl nöja mig med Zombien. Le Zombie, det är jag.

Nu tänkte zombien ge sig ut på en promenad och få lite solljus i ansiktet och bli pigg och glad.

VÅR!!!

Det riktigt spritter i hela min kropp av vårkänslor. Det börjar verkligen kännas att sommaren är pågång. I mitten av april och det känns så skönt att veta och få bekräftat att det bara blir varmare och varmare och väldigt snart kan vi gå i shorts och lufta våra ben.

Eller så var det inte så.
Nej, för i natt var det snöoväder och nu är det bara vitt över hela Stockholm.

Man kan ju bli deprimerad för mindre.

Men nu ska vi inte låta detta tynga ned oss, nej nej. Nu ska vi istället fokusera på de bra och roliga saker som händer i livet. För sånt händer också. Igår hade jag utbildningsdag på Skolverket och jag fick lära mig massor om förvaltningsrätt, så att jag har koll på vilka lagar jag inte ska bryta. Svårt det där med allmän handling tycker jag, när är den allmän, när är den inte? Och framförallt, vad är skillnaden på allmän och offentlig handling? Det är ingen som vet.
Igår firades mina barndomsvänner Amelie och Sanna och det var så himla roligt. Som det alltid är med dem. Vi var på Debaser och tokdansade och drack massa öl och skrattade en hel del.
Ikväll blir det ytterligare födelsedagsfirande, festligt värre.

Ni ser, det händer roliga grejer trots snö och misär.

Prestation

Igår när jag var ute och ölade med mina kära vänner fick jag omotiverat mycket beröm för den här bloggen, så nu har jag alltså prestationsångest. Måste skriva något bra, roligt och smart.
...
Känn min ångest.
Det låter så larvigt ibland att säga att man har prestationsångest, för det känns lite som att det uppfattas som någon form av hitte-på-ångest. För att alla tycker att det är jobbigt att prestera, det är något alla upplever. Att då säga att man lider av prestationsångest blir ju lite... klent. Men nu är det så att jag på riktigt lider utav prestationsångest och lider är verkligen rätt ord.

Måste skriva något smart, roligt och bra.
Måste prestera. Måste måste måste vara bra på någonting.

Eller, så kan man kanske tacka för de fina orden, jag bugar och bockar, blir rörd, men tänker inte anstränga mig till mitt yttersta att forma ord och meningar bara för att det ska vara smart, roligt och bra. Jag kan inte ha ångest över en till grej tänker jag.

Nu ska jag utsätta mig för ett annat ångest-moment. Jag ska laga mat.

Konsten att känna

Att känna är ändå något otroligt vackert, och alltid, alltid bättre än alternativet.

Den där känslan man har i början av någonting. När man inte vet om det är bra eller dåligt, när man inte vet om det kommer ta slut imorgon eller hålla på för alltid. När man har lite lite ont i magen på tunnelbanan för att man är lite nervös. När man känner varenda rörelse och tänker på varenda steg man tar. När man tänker på hur man andas, hut man sväljer och hur man egentligen ser ut när man skrattar.
Det är ändå något otroligt vackert.

Och bättre än alternativet, alltid bättre än alternativet.

Sen blev hon kanske nöjd

Från att ha legat i någon sorts påsk-dvala där ansträngningarna som gjordes var att förklara för mamma vem Voldermort var samt hur han och Harry Potter var connectade, så har jag flugit omkring som en hög duracell-kanin sen jag kom hem. Det har varit febril aktivitet på bandhagsplan. Det har städats (nu hade jag ju redan städat, men sen råkade jag gå med leriga skor i hallen, så då kunde jag lika gärna dammsuga hela läggan), det har vattnats blommor, det har ätits mat och det har tvättats. Hade sån tur att det fanns en ledig tvätttid nu ikväll. Så jag har flugit som en liten lämmel upp och ned till tvättstugan.
Nu kan jag andas ut och känna mig duktig.
Utandningen varar inte särskilt länge då jag har en väldigt upptagen vecka framför mig. Har lyckats boka upp mig nästan varje kväll, ska jobba två dagar och ska dessutom göra ett grupparbete. Och där kom trycket över bröstet tillbaka. Var det lite vatten över huvudet jag kände? Nej då, inte alls. Det här kommer att gå bra, så bra så.

Sen levde de alla lyckliga i alla sina dagar.

påsken

HEJSAN!
Nu är påskfirandet över för denna gång. För att sörja Jesus död samt fira hans återuppståendelse har jag varit på landet och ätit sjukt mycket mat. Jag har vaknat klockan 12 och sedan så åt jag resten av dagen. Så såg alltså alla dagar ut.
Jag hade tänkt att gå på skogspromenader och så, men det var svinkallt. Svinkallt och snö, inte okej påsk-väder kunde jag känna. Så jag satt inne med tre tröjor, två par byxor och petade in ved i brasan samtidigt som jag jobbade igenom mitt påskägg.
Nu är jag hemma i Bandis igen. Jag var så duktig och vuxen innan jag åkte att jag städade och diskade, så jag kom hem till en skinande ren lägenhet. Däremot är det lite tvätt-kris, tvivlar på att det finns tider denna dag, så det lutar mot att det blir ett besök på HM imorgon.

Så, mina små kycklingar har ni haft en bra påsk?

påskigt

Halli Hallå. Eller glad påsk kanske man ska säga. Glad Påsk!
Idag är det skärtorsdagen och inte en enda påskkärring (eller påskhen kanske jag borde skriva?) har jag skådat denna dag. Besvikelsen.
Idag har jag jobbat, fick ha möte då min arbetsplats var med på uppdrag granskning igår. Jag såg programmet nu för att vara uppdaterad. Det fick mig att ännu mindre vilja bli journalist när man tydligen måste vinkla allting och hitta på bara för att hitta ett nyhetsvärde. Även om programmet heter uppdrag granskning så är det inte vidare bra granskning kan jag tycka, när man vägrar se den hela bilden samt de bakomliggande faktorerna.

Ja, det var iallafall väldigt roligt på jobbet och vi fick stora påskägg med godis, så jag är nöjd.
Nu ska jag packa lite för sen ska jag åka till smålands djupaste skogar där påsken ska firas med buller och bång.

Glad Påsk, rip Jesus, Messias ska åter återuppstå och så vidare.

tankar.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden. Tänker alltid lite för mycket, har en tendens att vrida och vända allting i min hjärna tills dess att jag inte längre vet vad det var jag började tänka från början. Har förmågan att krångla till allt, inte ta någonting enkelt, utan ska alltid skrapa på ytan, skrapa bort de första lagern för att se vad som finns där under. Försöka se djupet.
Det är så lätt att förlora sig själv i alla dessa tankar. Så lätt att hamna i fel tankebanor och så otroligt svårt att hitta rätt igen.

Jag tänker och jag tänker och tänker. Försöker hitta lösningar, men finner endast mer problem. Vad är det för fel på mig varför kan jag inte vara normal måste det vara såhär vad är det för fel på mig ska det alltid vara såhär ska man verkligen känna så vad är det för fel på mig ska det verkligen för alltid vara såhär?
Kan jag undra.

Jag undrar väldigt ofta om det verkligen är meningen att allt ska vara såhär svårt. Om det verkligen ska vara så jobbigt.
Jag tror att jag vet svaret egentligen, men sanningen är så fruktansvärd jobbig, så att jag väljer att bortse från den och fortsätter att tänka.

Händelserna bara händer

Idag är jag ledig och det har jag firat med att putsa mina fönster. Det fick bli en liten del av mitt försök att bota min höjdskräck, som jag tänkte skulle vara botad till augusti så att jag kan åka upp i Empire State Building. Det gick ändå relativt bra med fönsterputsningen. Jag fick gå ned från stolen och pausa några gånger när jag kände hur paniken smög sig på. Ändå någon form av bedrift.

Igår träffade jag Linn och Johanna, vi drack lite öl och pratade om framtiden och så vidare. I höst ska vi flytta till Berlin och bo i ett kollektiv och jag ska låta min estetiska sida blomstra ut, kanske börja sjunga i ett band. Även Simon kom lite senare med på trevligheterna, vet inte om han ska flytta till Berlin dock, han är så upptagen med diplomat-program och så.
Riktigt trevligt var det iallafall och jag tycker så mycket om vårat lilla gäng, vill bara att Adrian och Rudi ska komma hem så blir cirkeln sluten igen. Pusselbitarna faller på plats. Jag har varit trasig, då blir jag hel. Det har varit mörkt, då kommer ljuset. Änglakörer kommer att sjunga, nu är det fred på denna jord.
Eller ja, det kommer iallafall bli väldigt trevligt när de kommer tillbaka. Och trevligt är ju aldrig fel, som man brukar säga.

Nu ska jag gå på promenad i solljuset och fortsätta med min livsfilosofi, kanske är idag dagen som jag kommer underfund med vem jag är, vad jag ska göra i mitt liv, men kanske framförallt; vad är kärlek, egentligen?

I guess that you were always on my mind, should have told you, sometime.

Ica säljer godis för 29kr/kg. Det är ju nästan gratis. Jag kanske överdrev lite när jag köpte, men det kostade nästan ingenting alls ändå. Värt. Sen kommer jag inte kunna sova för att jag mår illa, men ändå, värt.
Idag har jag haft föreläsning och jobbat. Nya livet. Fullt upp hela tiden, bara viktiga saker konstant. Slutade föreläsningen klockan 12 och började jobba klockan 13, blev lite tajt med lunch emellan, jag får jobba på att hitta någon bra lösning där.

Nu ska jag äta lite av mitt godis och dricka lite te och kolla på Får vi följa med? Åh, så mysigt jag ska ha det!

jag kan lura dig vart du vill

Första april idag. Jag lurade min pappa, ååh så bra jag var. Jag skrattade i ungefär fem minuter åt min egen rolighet.

Idag har jag varit hemma hos min familj och bara ätit. Passat på liksom. Snodde med mig ett paket flingor också. Snällt eftersom jag igår valde att lämna kvar mina ny inköpta flingor på ica. Det var ju dumt.

Och här har vi Lauren Conrad som säger sanna ord: