Idag är jag ledig och det har jag firat med att putsa mina fönster. Det fick bli en liten del av mitt försök att bota min höjdskräck, som jag tänkte skulle vara botad till augusti så att jag kan åka upp i Empire State Building. Det gick ändå relativt bra med fönsterputsningen. Jag fick gå ned från stolen och pausa några gånger när jag kände hur paniken smög sig på. Ändå någon form av bedrift.
Igår träffade jag Linn och Johanna, vi drack lite öl och pratade om framtiden och så vidare. I höst ska vi flytta till Berlin och bo i ett kollektiv och jag ska låta min estetiska sida blomstra ut, kanske börja sjunga i ett band. Även Simon kom lite senare med på trevligheterna, vet inte om han ska flytta till Berlin dock, han är så upptagen med diplomat-program och så.
Riktigt trevligt var det iallafall och jag tycker så mycket om vårat lilla gäng, vill bara att Adrian och Rudi ska komma hem så blir cirkeln sluten igen. Pusselbitarna faller på plats. Jag har varit trasig, då blir jag hel. Det har varit mörkt, då kommer ljuset. Änglakörer kommer att sjunga, nu är det fred på denna jord.
Eller ja, det kommer iallafall bli väldigt trevligt när de kommer tillbaka. Och trevligt är ju aldrig fel, som man brukar säga.
Nu ska jag gå på promenad i solljuset och fortsätta med min livsfilosofi, kanske är idag dagen som jag kommer underfund med vem jag är, vad jag ska göra i mitt liv, men kanske framförallt; vad är kärlek, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar