tankar.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden. Tänker alltid lite för mycket, har en tendens att vrida och vända allting i min hjärna tills dess att jag inte längre vet vad det var jag började tänka från början. Har förmågan att krångla till allt, inte ta någonting enkelt, utan ska alltid skrapa på ytan, skrapa bort de första lagern för att se vad som finns där under. Försöka se djupet.
Det är så lätt att förlora sig själv i alla dessa tankar. Så lätt att hamna i fel tankebanor och så otroligt svårt att hitta rätt igen.

Jag tänker och jag tänker och tänker. Försöker hitta lösningar, men finner endast mer problem. Vad är det för fel på mig varför kan jag inte vara normal måste det vara såhär vad är det för fel på mig ska det alltid vara såhär ska man verkligen känna så vad är det för fel på mig ska det verkligen för alltid vara såhär?
Kan jag undra.

Jag undrar väldigt ofta om det verkligen är meningen att allt ska vara såhär svårt. Om det verkligen ska vara så jobbigt.
Jag tror att jag vet svaret egentligen, men sanningen är så fruktansvärd jobbig, så att jag väljer att bortse från den och fortsätter att tänka.