firar-veckan

Hej hej.
Har en rolig vecka bakom mig. Bestämde mig för att denna veckan skulle bli "firar-veckan", istället för att bara fira min födelsedag under en dag, så blev det en hel vecka.
Det började i måndags då jag efter jobbet shoppade lite firande-outfit och åt hamburgare på Vigårda med Tanya och Nikole, hur gott som helst, dog av godheten.
På tisdagen var det biomys med Elin, vi såg Moonrise Kingdom. Det var den bästa filmen jag sett på länge, jag blev helt kär i den. Jag kan ha varit den i salongen som uppskattade filmen mest, då ibland kändes det som att jag var den enda som skrattade och även lite för högt. Men riktigt bra var den, se den.
Onsdagen var dagen då jag fyllde år. Firades med pompa och ståt. Hela avdelning sjöng för mig och kastade ballonger över mig. Satt i ett ballonghav resten av dagen och var glad. Åt middag med familjen på Fridays, det var fint. Mötte sen Tanya, Elin och Susana och blev bjuden på findrinkar. En väldigt fin födelsedag.
Torsdagen innehöll inte så mycket firande, så vi skippar den och hoppar direkt till fredagen.
Fredagen var party-fredag. Det blev inte parkhäng för vädret svek, istället trängdes vi alla hos mig. Det var jättekul och jag har så fina vänner. Även om inte kvällen blev som jag tänkt blev det bra och jag är glad för att jag har så många fina personer i mitt liv.

Idag har jag varit bakis. Är fortfarande bakis. Jag har ätit spagetti till frukost och sen ätit chips och skypat med Rudi och pratat om framtiden. Har kanske en plan för hösten nu. En helt ny plan, men kanske den bästa hittills.

Nu ska jag duscha av mig alkoholångorna och sen åka till T-pain där det blir tacos och filmmys. Värt.

fel på hjärnan

Idag låtsas jag att jag fortfarande är bakis, så att jag kan äta upp mitt godis med gott samvete. Eller så kan jag äta mitt godis med gott samvete ändå, för man får äta godis och förmodligen kommer jag inte bli jättetjock bara för det.
Men för samvetets skull så skyller jag på att jag fortfarande är lite sliten från midsommar.

Idag ska jag träffa Tanya. Åh så skoj det ska bli. Har inte sett den lilla gnun på tre veckor ty hon har varit i Thailand. Ty, ett ord att använda oftare.
Anyho, känns bra att återförenas med T-pain, har saknat henne så.

Igår ritade jag med henna på min handled. En sol tänkte jag skulle vara lämpligt, som ett minne från midsommar och så. Då jag inte kan rita och dessutom var darrig på handen ser det nu ut som att en treåring har ritat med en tuschpenna. Inte alls lika hardcore som jag hade tänkt mig.

Men det går bort om en vecka eller så, tills dess får väl jag väl skylla på att jag söp bort min hjärna och konsekvenstänkande någon gång vid lunchtid i fredags.
Det försvann helt enkelt i samband med att den första snapsen gled ned i min strupe. Eller gled ned är väl en omskrivning utan dess like, den tvingades ned och sen så gjorde den uppror och mina smaksinnen skrek nej. Hjärnan skrek ja och där någonstans kom jag åt den där efterlängtade off-knappen på hjärnan, jag slutade tänka och i samma sekund blev jag glad.

Och resten av kvällen kunde jag göra vad som helst för jag bryr mig inte om vad som händer, om jag överlever, om det går bra eller dåligt, man vill ju bara känna någonting, få en riktigt lyckokick, eller bara en härlig känsla.

finaste midsommar

Midsommar. Vilken grej.
Firade ute på Oaxen tillsammans med ett gäng härliga människor. Malin, Petra och Lovisa hade planerat jätteduktigt och allt var hur bra som helst. Målet var den perfekta svenska midsommaren och det lyckades det verkligen med.
Vädret var på våran sida. Vädret är aldrig på min sida, men igår lyste solen så fint hela dagen. Idag när alla har varit bakis och slitna har det varit mulet. Vädret anpassade sig till vårat mående helt enkelt.
Förutom vädret så var allt annat jättebra också. Lunchen med snaps, dans runt stång, femkampen, grillningen, spökpromenader och soluppgångstittande.

Hur fint som helst. Nu ska jag nog sova lite, blev inte överdrivet mycket sömn för mig igår.

lever

Jag sliter ut mig för fullt dessa dagar. Jobbar hela dagarna och tänker att på kvällarna ska jag få vila och jag tänker att jag ska sova i tid och vakna utvilad. Det har inte hänt en enda gång hittills. 

Min lägenhet har blivit till kaos-zon (med mina mått mätt) för jag är hemma ungefär en vaken timme om dagen känns det som. 

Inte för att jag klagar, nej nej, det är så trevligt att göra trevliga saker på kvällarna, få lite livskvalitet, bli bjuden på middag och vin är roligare än en vanlig tisdag med yougurt och vatten. 

Nästa vecka ska jag åtminstone ha en hel ledig kväll bara för mig själv, lite tid till återhämtning och eftertanke. 

Innan återhämtningen måste jag självklart ta ut mig till max och det görs bäst med midsommar. På fredag är det dags, jättetaggad!

värsta vilda helgen

Hej hej.
Min facebook svämmar just nu över med Hultsfred och Summerburst-bilder. Jag är mest avundsjuk på de som var på hultsfred (lera vinner över skumpa vilken dag som helst), men alla verkar ju haft det så himla roligt.
Jag själv då, vad har jag åstadkommit denna helg? Den här helgen skulle vara en helg i återhämtningens tecken, då jag har jobbat mycket, sovit lite, festade mycket i Barca osv.
Det började med after-work grillning i fredags. Lite väl många öl och en misslyckad fotbollsmatch senare träffade jag Engis på strand där vi kanske inte stannade jättelänge, men hann med att träffa ett gäng skumma typer och jag fick vara fylle-diplomaten på tuben och förklarade varför man inte fick kalla folk för feta, även om de var det. Väl hemma märkte jag att kanske var det så att någon av alla de ölen jag druckit hade påverkat mitt balanssinne, för lite vingligt var det allt.

Sen sov jag och blev väckt av mina föräldrar som skulle hämta upp mig, för vi skulle åka till deras nya landställe. Och där tar min vilda helg slut för sen har jag bara tagit det väldigt lugnt. Har hunnit läsa ut två dödsbra böcker och sova en hel del.

Nu väntar en ny jobbvecka och midsommar på fredag. Jag är jättetaggad på midsommar så veckan kommer nog gå jättefort.

allting kan inte gå bra hela tiden

Alltså gud vad jag inte borde få vistas på stan dessa dagar. Jag menar inte på grund av det faktum att jag tycks glömma bort att jag är bland folk ibland och sitter och sjunger på tunnelbanan, eller brister ut i skratt på grund av tanken på Rudis försök att få upp den fulla brittiska killen på dansplatån, nej, allt det där får folk faktiskt leva med, men det faktum att rean har börjat gör att jag borde spärras in ett tag.
Jag vill handla så mycket, men jag har så lite pengar, men det är ju så billigt, men jag måste spara pengar.
Åhhh. Idag gick jag lite på stan i jakt på en present. Jag fick säga åt mig själv innan jag gick in i affärerna "var stark nu Linda, du ska inte köpa någonting till dig själv, vad du gör, köp inget till dig själv".
I och med att jag är en svag människa handlade jag självklart en tröja till mig själv. Ingen present dock. Men tröjan var ju på halva priset och jag har kollat på den förut och den är jättefin och jag kan ju inte gå naken heller, hur skulle det se ut? Nej, juste, jag behövde den. Jag förtjänade den. Så det så.
Tråkigt det ska bli med yougurtlunch hela juli också.

En annan dum grej är att jag diskar som en vilde. Vilket resulterade i att jag har nedblodade handdukar och lakan. Fingrar kan tydligen blöda hur länge som helst.
Allting går så himla bra nu, jag känner det verkligen. Det här är min tid.
...

Men jag träffade Katta idag och åt middag, det var ruskigt fint. Imorgon är det fredag och helg, också riktigt fint.

beroende

I ett avsnitt av Sex and the City säger Mr Big att i slutändan handlar allting bara om att man ska vara med den personen som får en att skratta. Det tyckte jag var väldigt fint sagt och tänkte att det var sant, för att det är ju väldigt viktigt. Sen tänkte jag ett steg längre. Jag är väldigt lättroad. Jag tycker att de flesta människor jag möter är roliga. Eller som min kompis sa, "om jag är med någon tråkig så roar jag mig alltid själv, så då skrattar jag ju ändå". Så oavsett kommer jag skratta, så det är inte alls bra att gå efter det.

Jag får gå på andra kvalitéer än endast skratt när jag ska leta efter min framtida hen tror jag.

Bra ändå, att man kan roa sig själv och slipper vara beroende av andra. Viktigt att kunna vara lycklig i sig själv. Tror att det ska bli mitt mål, att bli nöjd och lycklig i mig själv. Sjukt flummigt, kommer aldrig lyckas med det, med tanke på att lycka definieras olika hela tiden. Men ja, att inte vara beroende av någon annan är bra.

Bra bra bra, men ack så svårt. Jag har alltid varit på jakt efter trygghet, trygghet denna ständiga kaos-tillvaro.   Att finna trygghet i sig själv, kanske är det bättre än lycka? Bättre definierat.
Bli trygg i sig själv. Där har jag något.

det blir inte bättre än såhär

Hej på er små gnuer.

I söndags var ångesten total. Jag lämnade den roligaste veckan på mycket mycket längre bakom mig och hade en vecka fylld med jobb och inget annat framför mig. Inget roligt alls.
Hittills har det ändå varit helt okej, igårkväll mötte jag Elin och Elin efter jobbet, vi åt mat och kollade på fotbollen, det var ändå kul. Hade varit roligare om Sverige vunnit, men man kan inte få allt som man säger.
Sen så vaknade jag i morse och tänkte att det var skönt med lördag, sen kom jag på att det var tisdag. Den känslan är ju skön.
Nej, så det var en lill-zombie som åkte till jobbet imorse. Men det har gått bra ändå, har roligt och så, planerar inför grillningen på fredag. Det är bra att planera roliga saker och ha något att se framemot.

Ja, jag är lite trött jag, författar inga bra ord alls nu. Hade tänkt att skriva något djupt och med eftertanke men det blev ju inget med det. Ni förväntade er nog inte det heller, så ingen behöver bli besviken.

Jag tror att det jag tänkte säga var att den här veckan kan nog bli ganska bra och rolig ändå. Inte lika bra som förra veckan såklart, såvida inte min chef säger till mig imorn att jag får betald ledighet här och nu och han har bokat en flygbiljett ner till Barcelona åt mig, Linn och Axel. Adrian, Johanna och Simon får också en varsin, så att hela gänget är samlat. Sen så har de ordnat så att vi alla får bo i en stor och fin lägenhet, nära vattnet så att vi kan ta siesta på stranden varje dag. Fri tillgång på mojitos ingår också och vi bor granne med en kvarterskrog. Sen så får vi alla stanna där i en månad eller två, och alla våra kompisar kommer och hälsar på hela tiden så vi hinner inte sakna någon, utan alla är bara glada och nöjda hela tiden.
Om min chef kom in på mitt kontor imorgon och sa att så ser min närmsta tid ut, då hade veckan blivit bättre än förra. Annars lär den ligga i lä.

en liten hemkomst

Jag har ätit yougurt-frukost och druckit svart kaffe. Ute är det molnigt och tunnelbanan susar förbi var tionde minut. På golvet ligger en resväska, halvt upp-packad, halvt nedpackad. På bordet är det kaos, de upp-packade sakerna har hamnat där, tomma vattenflaskor, reseförpackningar, solglasögon, anteckningsblock och de där tabletterna som jag glömde bort att ta.

Jag är alltså hemma igen.
Hemma efter intensiva dagar i Barcelona. Resan har varit jättebra, har haft stört kul ungefär hela tiden. Har gjort allt man ska, sett allt man ska se, har solat, har badat, har bränt mig, har blivit dödsfull på mojitos, har bakisätit dödskebab, har ätit paella, har tokdansat på stora dansgolv med spanjorer som vill ta på ens rumpa. Har skrattat nästan hela tiden, har varit glad konstant, har dött i taxis påväg hem.

Det värsta med att åka bort är att komma hem. Speciellt nu, nu känner jag att jag verkligen inte behövde komma hem, jag känner att vi hade det så bra i Barcelona, att vi kunde vara kvar där, alla fyra, iallafall ett litet tag, någon månad eller så och bara leva det goda livet. Inte åka hem och jobba två månader i sträck inne på ett kontor och det känns så långt innan jag får se Rudi djungeldansa igen.
Så fort jag kommer hem vill jag åka bort igen, så tur är det att en flykt är inbokad i augusti, annars hade jag nog rymt.

Packarn

Jag packar inför resan imorgon. Jag har förberett med packningssnack, outfitsplanering och har tanken "tänk om" när jag packar.
Tänk om det blir regn. Tänk om vi slår oss riktigt illa och behöver sårförband. Tänk om vi får trassligt hår, det är bäst att jag packar ner hårinpackning.
Linn däremot, hon packar imorgon innan vi åker och med tänket "vi köper det där".
Det finns alltså olika sätt att packa på, säger inte att det ena är bättre eller sämre. Säger bara att om det kommer vara mycket mygg i Barcelona så står jag redo.

Marissa och jag

Hej på er. Ni mår fint hoppas jag? Huvudet upp, fötterna ned? Höhö.
Nej fy, riktig risig hälsningsfras, den får jag inte använda igen. Vi glömmer det och går vidare.

Så, idag har jag varit ledig och har tillbringat den dagen med att tvätta ungefär alla mina kläder och haft besök av min mormor. Vi gick på loppis där jag köpte två sjukt nödvändiga plåtburkar. Den ena är en gammal Annas-pepparkakor-burk, typ turist-edition. Så sjukt ful, det är två medelålderspersoner som sitter och fikar i fjällen på framsidan. Och då tänkte jag alltså, den här måste jag har.

Jag har även checkat in mig på flyget, det gick ju helt utan problem (nja) och bokat hostel, även det gick bra, jag stavade mitt namn rätt och så (nej). Den här resan kommer gå bra, jag känner det på mig.

Jag har börjat kolla på första säsongen av O.C igen, idag såg jag avsnittet där de var i Mexico. Jag kommer ihåg att när jag såg det avsnittet när jag var 16 var det första gången som jag identifierade mig med Marissa. Det hade ju kunnat vara jag som blandade tabletter med tequila, eller det var jag, fast jag däckade inte i en gränd i Mexico, jag höll mig till något golv i Vendelsö.
Nej, gud vad jag överdriver, så var det ju inte riktigt, men våran längtan efter att fly, inte riktigt vilja leva där och då, var nog ömsesidig.
Ja nu sitter jag alltså och jämför mitt 16-åriga liv med Marissas, det känns ju friskt. Men när jag var 16 och O.C var inne så bestämde vi att jag var Marissa (för hennes självmordsbenägenhet, mörka och destruktiva sidor samt benägenhet att dras till assholes hävdade jag, för att hon var snygg och cool hävdade Sandra) och Sandra var Summer. Så var det.

Jag måste sluta att filosofera över livet hela nätterna, det förstör min sömnrytm.

We should go to France

För att vara lite mainstream så vill jag klaga lite på vädret. VAD I HELVETE är det för fel? Vad har vi gjort för att förtjäna detta elände? Igår svor jag högt för mig själv när en stormvind kom emot mig. FY FAAAAAAN skrek jag. 

 

Ja, alla är medvetna om att det är det kallaste i juni på 81 år och inte en jävel är glad för det, nej. 

Så igår ställde jag in mina party-planer och åkte hem till Elin där hon bjöd på hemmagjord thai, chips, nötter och kladdkaka. Så himla roligt, där har vi ätit värsta middagen, sitter med chips och liksom "men lite kladdkaka hade inte varit helt fel" och en halvtimme senare sitter vi där med kladdisen i magen. Nöjda tjejer!

Jättemysigt hade vi det och jag är glad att jag övergav festandet, med tanke på att Barcelona lär bjuda på mycket sånt. 

Idag ska jag åka till Vendelsö och gosa med min familj. Gosigos. 

You're the kind of girl I like, cause you're empty, and I'm empty

Sommarlovet är här och vädret lämpar sig för november. Men jag är inte bitter. Jo, det är jag faktiskt, men det kan vara skönt med regn också. Så slipper man stressen över att behöva gå ut och fånga dagen och passa på att njuta av solen. Idag kan jag stanna inne hela dagen och kolla på O.C och inte en jävel har något att säga om det. 

För nu är jag klar med skolan för denna termin, och jag fick inte Fx, han hade kollat fel, jag blev godkänd. Slutuppgiften på Genus och IR är inlämnad, har ej fått betyg där, men tror att jag blir godkänd. Jag fullkomligt älskar den kursen, jag tycker att alla som får chansen ska läsa den. 

Igår skulle vi fira in lovet med traditionsenligt ätande av buffalo wings på smaka på Stockholm, jag och Tanya, men med hällregn hela dagen och isvindar kände vi att inomhusöl lockade mer. Sen gick ett glatt gäng till Strand där morgonpasset-gänget spelade skivor. Älskar morgonpasset och var lite starstrucked. Var inte kvar så länge för jag var världens tröttaste gnu och helt slut i både kropp och själ. 

Känner mig fortfarande helt slut. Det är kanske kroppen som reagerar på att stressen är över. 

Jag tror att den här sommaren kommer bli fantastiskt fin, även om inte vädret bådar gott nu så hoppas jag på solskensglimtar från annat håll.