mitt hjärta har jag kvar söder om stan

Ni vet de där kvällarna som är tänkta att sluta tidigt, men så kommer man hem samtidigt som tidningsbudet? Visst är de kvällarna de bästa?
Igår var en sån kväll. Träffade Amelie och Sanna och skrattade väldigt mycket. Sjukt roligt var det.

Nu sitter jag och lyssnar på "Platsen i mitt hjärta". Åh så vacker, "Mitt hjärta har jag kvar söder om stan" "Jag längtar alltid hem till Gullmarsplan". Som om jag kunde har skrivit den själv.

låt-tipsarn

Jag har en kompis som gör musik. Han är verkligen hipp och cool-material, för han brukar spela på de hippa och coola ställena här i Stockholm. Nu har han släppt en ny remix som jag tänker tvinga er att lyssna på. Den är så sjukt bra, det riktigt spritter till i dansbenen när jag hör den.
http://soundcloud.com/kredo/br019-kredo-cyborg-rechord

(nu funkade det visst inte att länka men ni får väl kopiera-klistra in, var inte så lata, det kommer vara värt besväret).

Smart-Linda

Hej hej.
Här sitter jag och trivs.
Är allmänt tillfreds med livet just nu, är relativt hoppfullt, tänker att allting ordnar sig alltid. Allting ordnar sig inte alltid på samma gång, men en efter en faller bitarna på plats. Det jag oroar mig för idag kommer jag inte ens tänka på om ett år. Förmodligen har jag då hittat nya saker att oroa mig för, men det tar vi då.
Jag trivs verkligen bra på jobbet, alla är så himla trevliga och snälla. Hälsar, visar kaffeförråd och är roliga. Fick beröm från min fadder som sa att jag var duktig, hon är så gullig. Jag är ganska duktig också, inte för att skryta eller så. Men jag inser att jag ändå är rätt smart och har en hjärna som har lätt för att lära sig. Det är lätt att glömma sådant när man bara läser om en massa olika teorier hela tiden.
När jag jobbade på Telia kunde jag Telias alla priser i huvudet efter någon vecka, nu har jag lärt mig alla olika poäng, samt de olika noteringstexterna. De andra sitter där med sina lappar och undrar vad det är för fel på mig, hur, hur kan de kunna allt utantill?
Jag vet självklart inte det. Vissa saker fastnar och det är ju skönt.
Om ändå allting i livet vore lika enkelt.

Peace, love and understandig - ett litet budskap till er såhär på torsdagskvällen!

den stora hälsoresan

Mitt nyårslöfte var att bli mer hälsosam på alla plan. Snart har 4 månader gått och det kanske är på plats med en utvärdering.
Jag har tränat mer i år än vad jag har gjort på väldigt länge. Jag har hållt träningen på en bra nivå, ingen hets eller liknande. Tränat för att det är kul och för att jag mår bra av det. Eller okej, mest för att jag mår bra av det, så himla roligt är det inte.
Hur har resten av planen gått?
Sådär. Kämpar fortfarande med mina matvanor och ibland är jag jätteduktig och ibland blir det inte alls bra. Så som det är antar jag. Jag försöker iallafall. Ibland lite för lite.
Och där kommer nästa bit in. Hjärnan, hur hälsosam är hjärnan, såhär nästan 4 månader in i 2012? Det är här jag inte riktigt vet. Jag vet inte hur hälsosam min hjärna är, för den är uppdelad i två delar. Den ena större än den andra, men fortfarande, fortfarande finns bråk-hjärnan kvar. Och frisk-hjärnan får ständigt kämpa för att tysta bråk-hjärnan. Oftast vinner frisk-hjärnan, men jag kan inte låta bli att undra; ska det verkligen vara såhär? Ska man verkligen behöva bråka så mycket mig sig själv för så små saker?
Förmodligen inte. Men jag måste bråka och frisk-sidan måste vinna, inte oftast, utan alltid, frisk-sidan ska alltid vinna.
Som tur är har jag en personlig hälsopedagog som jag ibland bombar med frågor som jag egentligen vet svaret på, men jag måste få det bekräftat från annat håll, från hälsopedagogs-håll.

Så, jag vet inte var utvärderingen landar någonstans. Jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig för hälsosam antar jag, men jag jobbar på det. Säger vi och alla är nöjda.

Ah. Nu ska jag och mina hjärnor sova.

hela livet var ett disco

Jag har försökt få ner ett blogginlägg här de senaste dagarna, men det har inte gått. Delvis för att jag har varit så sjukt trött så att formulera meningar i text har inte varit prioriterat, men även för att när jag väl har börjat formulera mina meningar i text så har jag fått sluta, pga klagomål om för högt knappande på tangetbordet. Blogga och skypa samtidigt är alltså ett no-no.

Nu så gör jag alltså ett nytt försök. Hej hej bloggen.
Jag har jobbat tre dagar i sträck nu, hela dagar. Har mest haft utbildning och så, men ändå. Jag är inte van att gå upp klockan 6 och herregud vad trött jag blir. Jag förväntas alltså att läsa kurslitteratur om kvällarna och det gör jag ju inte. Vet inte hur det skulle gå till, hjärnan säger liksom stopp.
Jag får väl ta igen det en vacker dag.
Ehheee. Inte alls stressad, nej nej. Jag har ingen koll på någonting och det oroar mig. Jag brukar ju vara tjejen med kollen. Som har koll på allting, allting i huvudet, behöver knappt en almanacka, för hon har koll.
Tills den här veckan. Det började i måndags då jag missade anmälan till nästa kurs. Jag var helt övertygad om att det var nästa vecka. Nej nej, det var i måndags. Som tur var fanns det en plats kvar i den kursen jag ville läsa, så ingen större fara skedd.
Men, idag när jag betalade räkningar märker jag att elräkningen skulle vara betald igår. Ehheeee ooops. Får hoppas att de inte stänger av elen så att jag får sitta i mörkret här, vore väl synd.

Ja, förvirringen är ett faktum kan vi väl säga.

För övrigt så trivs jag så sjukt bra på nya jobbet, tror verkligen att det kommer bli jättekul att jobba där. Det är inte bara så att det är skönt gäng och så, utan jag tycker verkligen att själva arbetet ska bli kul. Och nu läser Linn detta och tänker att vi är allt bra olika, vi två. Positiva, lätt förvirrade Linda, det kan bli mitt nya smeknamn.

fint fint fint

Åh igår var en sån sinnesjukt fin dag. Jag var i ett sånt glädjerus hela dagen. Solen var framme och hela Stockholm log. Jag tog första uteserveringsölen med Malin och Tora och vi satt med våra ansikten upp mot solen och njöt.

Dagen blev verkligen så himla fin och spontant bra och jag kände mig bara så himla glad. Idag ska jag plugga och tvätta och ikväll ska vi ha New-York möte! Kollade boende och sånt. Ska bli himla fint.

Jag känner att jag överanvänder ordet fint nu, men det är mycket bättre än att överanvända något negativt ord kan jag tycka.

Finaste dagen

Vilken fin dag jag har haft, och den är inte slut än!
Så skulle min statusuppdatering sett ut om jag hette Christina, var 45 år och bodde i Tyresö.

Med det sagt vill jag ändå säga att jag har haft en väldigt fin dag. Och den är inte slut än, för klockan är bara 18.
Förmiddagen var inte så spännande, läste bara lite kurslitteratur och ville bara dö av tråkighet. Boken som jag läser nu är inte nådig.
På eftermiddagen, ojojoj där hände det skojigheter. Jag och Elin skulle gå på promenad i vårvädret. Det börjar med att Elin köper ett par shorts, som jag också vill ha fast i blå. Sen började på promenera. Vi gick i några minuter sen kom vi på att vi var sugna på glass och kaffe. Så vi promenerade en bit på Strandvägen, vände och satte oss och drack kaffe i solen istället. Inte så bra promenad, men oj vad trevligt det var.
Sen köpte vi nya solglasögon och drack inte så goda smoothies och milkshakes.
Ändå så himla fin dag, jag blir helt varm inombords.

Nu ska jag åka hem till Jessica och fira henne lite, hon fyller år imorgon med då åker hon till Kina, så vi firar lite smått idag istället. Hon bjuder på Tacos och det säger man helt enkelt inte nej till.

Så, ut mer er och lek i solen och det snart gröna gräset.

lite fattigt

Halli hallå.
Jag är så himla fattig nu, speciellt vad gäller mat-pengar. Har alltså mindre än 8kr på mitt Ica-kort, det fick jag erfara när jag blev nekad att köpa mjölk. Ja det var ju oerhört pinsam, men hade pengar på det andra kortet som tur var.
Så nu kan jag alltså inte köpa någon mer mat innan jag får pengar som jag kan föra över till Ica-kortet. Nudlar och gröt är det som gäller.
Jag får ju skylla mig själv, för dåliga prioriteringar och att jag lagt undan så sjukt lite pengar till mat. Då vet vi det tills nästa månad. "Mat- dyrare än du tror".

Kanske har min ovilja att lägga pengar på mat något med att göra med min ovilja att laga den och äta den, kanske är det så. Kanske är det så att jag måste lära mig att uppskatta att laga mat till mig själv och äta den med.

Ja. Nu blev jag väldigt trött helt plötsligt. Ska försöka läsa lite mer i den tråkiga kurslitteraturen.

var är vargen

Nej men hej.
Idag har jag hunnit med två föreläsningar, en trevlig lunch, en fika med två underbara människor samt filmtittande med Crillis.
Värd dag kan jag känna. Filmen jag och Crille såg var inte värd, jag hade helt missuppfattat handlingen. Eller jag lyssnade inte vad Crille sa när han berättade vad den handlade om. Den handlade om ett flygplan som kraschar mitt ute i Alaska och sen ska de se till att överleva bland alla vargar. Ja ni förstår själva.

Nu är jag alltså rädd för vargar är det jag försöker säga med detta inlägg.

"ska man blanda bakis-tabletten med öl?"

Nöjd, trött och glad tjej.
Har verkligen haft helg om man säger så. Har verkligen tagit ut denna helg på alla sorters helg-vis man bör. Det vill säga med fest och alkohol, både fredag och lördag. Måste vila lilla levern. Vita veckan början nu!

Jenny har varit i London och hade köpt en pyjamas, fint te och jelly babies till mig. Hon är så göllig. Jag älskar Jelly Babies, så det knaprar jag på nu.

Nu, sova i 100 år.

bra, bara bra

Heeeeejheej hejje.

Hade igår den bästa fredagen. Åkte in till SU för att lämna in tentan. Fikade med Sanna och åt chokladboll och blev socker-glad och skrattade massor.
Katta och Malin kom hem till mig, och de dekorerade den finaste tårtan till Johanna. Johanna och Carro välkomnades till tonerna av Eric Saade. Kvällen fortsatte med Eric Saade temat och jag var på topp. Vi åkte in till söder för att härja runt och allting var bara så himla roligt.
Fick magknip inne på Mcdonalds, vilket jag alltid får, att jag aldrig lär mig. Men just då ville jag ha cheeseburgare, korv, pizzastrut och allting.

Målet med kvällen var att vi skulle bli fulla, men inte bakis, vilket vi alla lyckades med. Var så duktig och tog sån "bakis"-tablett innan jag la mig och drack vatten, så nu mår jag så bra.

Nu ska jag försöka göra lite lite nytta. Ikväll ska jag röja igen. Nästa helg får det bli detox. Men det är då.

Livet är så fint mot mig just nu!

Solidarity

Och när jag inte skriver på hemtentan eller kollar på gulliga kattungar så lyssnar jag på Billy Elliot-musikalen. Jag älskar filmen Billy Elliot och såg musikalen i London för två år sen. Den var väldigt bra, även om den var annorlunda från filmen på många plan, vilket var lite jobbigt för mig som sett filmen 53 gånger. Billy Elliots karaktär var väldigt förändrad i musikalen och det kändes väldigt fel.
MEN jättebra iallafall, jag tycker att Solidarity är den bästa låten. När jag satt och lyssnade på den nu tänkte jag att Socialdemokraterna kanske kan sno den refrängen till första maj-tåget?
Solidarity, solidarity forever.
We are proud to be workingclass, solidarity forever.

Verserna är lite grövre, jag vet inte om svensk politik är riktigt där ännu.

Här har ni den iallafall:

glada lilla gnun

Alltså hörrni vad jag är på bra humör. Det borde jag inte vara med tanke på att hemtentan inte är klar ännu. Hehehehee.
Jag har prioriterat sovmorgon (eller nej, jag råkade somna om och vakna på timmar senare) och långpromenad samt gitarrspelande före tenta-skrivande. Dåligt Linda. Ändå bra, för av motion och frisk luft mår man bra och blir pigg = viktigt när man ska vara smart. Får man inte utlopp för sin kreativitet kan man bli galen = inte bra när man ska vara smart. Så helt korrekt prioritering.
Det var så varmt ute och jag blev som en kalv som släpptes ut på grönbete för första gången. Det är löjligt vad glad man blir av att inte frysa. Av lite varm luft, av solsken. Hela jag gick runt och log samtidigt som jag gjorde indianhopp.
Då är man glad.

Och nu ska jag skriva klart hemtentan och imorgon blir det fest och snart är det sommar och då ska jag till New York.

Vad fint.

Här har ni mig

Var stolt över dig själv, stå upp för den du är.

I min resa att hitta mig själv, igen, så hittar jag bara en massa elände. Jag har hittat mig själv och nu vill jag bara glömma bort mig, bli någon annan. Frågan är inte "vem är jag?" utan "vem vill jag vara".

Det kan lite kännas som att jag har lurat mig själv de senaste åren, jag har inte varit lycklig på riktigt, allt var på låtsas, allt var på lek. Det var bara ren tur, tänker jag och blir 17 år igen.

17-åriga Linda som bara ville vara smal, för då kanske hon var lite bra. Kanske kanske, du kommer att duga någongång.

21-åriga Linda som intalar sig att allt är bra, nu är allting bra, du behöver inte ständigt prestera och ligga på topp, du behöver inte alltid vara bra. Som skrattar åt sin misär, för det är bättre än alternativet. 21-åriga Linda vill inte ens vara smal, för hon vet att hon inte ens duger med revben som sticker ut.

Någonstans landar vi i, att jag har hittat mig själv, igen, och insett att jag kommer inte riktigt överens med mig.

(Ack så självutlämnade med det kanske mina 15 läsare kan ta).

Linda går och lägger sig

Jag läste på Blondinbellas blogg att hon går och lägger sig halv tio och går upp halv 6. Hon tyckte att det var ultimata tider för hennes del.
...
Ibland kan jag verkligen känna att jag och Blondinbella är ljusår ifrån varandra.

Klockan är nu över 12 och jag börjar fundera på om det kanske snart är dags att göra sig i ordning för sömn. Alltså kommer det dröja ytterligare 2 timmar innan jag sover. För det är så jag funkar, först måste jag sätta tanken i rullning. "Snart kanske man borde sova" tänker jag, också fortsätter jag med det jag gör, men har tanken i bakhuvudet. Efter ett tag, när jag känner mig redo, bestämmer jag mig för att slå slag i saken. Börjar göra mig i ordning för att sova, det vill säga borsta tänder och sådant. Det brukar ta ungefär en timme, där 15 minuter är att faktiskt göra det man ska och 45 minuter går åt livsfilosofi framför spegeln. Funderingar såsom "vem är jag, vad ska jag göra åt mitt liv?" och så vidare tycks alltid infinna sig någonstans mellan tandtråden och ansiktstvätt.
Sedan är det dags för själva gå och lägga sig momentet. Det är inte så svårt, bara att lägga sig i sängen, men det är då det knepiga kommer. Att slappna av och somna. Har man otur fortsätter livsfilosofin här, kanske följt av lite ångest. Har man tur är man vid det här laget så trött att alla tankar har släppt och sömnen är inte långt borta.

Sen när jag vaknar är jag aldrig utvilad och jag snoosar i 45 min, får tvinga upp mig med något löfte om att denna dag säkert kommer innehålla något viktigt som anledning att gå upp.

Så, jag går alltså inte och lägger mig halv 10.

och på den sjätte dagen rakade gud bort kvinnans kroppshår

Hejsan.
Fick min hemtenta igår, men jag har så lång startsträcka när det gäller att börja med sånt, så började inte med den förren idag. Fick den igår kl 16 efter en dag fylld med föreläsningar, så kanske inte är så konstigt. Iallafall. Det är bara två frågor, som man bara får skriva 1,5 sidor per fråga. Jättelite. Jag har skrivit över en halv sida inledning. Gör om gör rätt. Jag har ju så mycket att skriva, men nej, bara det absolut viktigaste. Tråkigt, för de är ju i de där långa lite flummiga analyserna som jag brukar komma fram till något, nu känns det bara som att det kommer bli att återge vad som står i litteraturen, och det kan väl inte vara meningen?
Jättekonstigt.

En annan sak som är konstigt är all denna uppståndelse över den orakade armhålan som visades upp i melodifestivalen i lördags. Ja, det var alltså en kvinna som inte hade rakat armhålan, kan ni tänka er något äckligare?
Ja, det är klart ni kan det, det är ju bara lite hår. HERREGUD, vad är det för fel på människor? Inte nog med att folk mobbar denna stackars kvinna och kallar henne äcklig, så fortsätter de med detta när andra gång på gång säger "kan inte alla bara få göra som de vill". Nej, då är hen äcklig. Hår är så äckligt, det är ofräscht, kvinnor ska bara ha hår på huvudet.
Ska. Kvinnor ska bara ha hår på huvudet. Nej, kvinnor ska ha hår över hela kroppen, det är så kroppen är byggt, jättefiffigt, för att skydda mot allt möjligt. Nu råkar vi leva i en tid då vi inte behöver håret som skydd lika mycket som hen gjorde förr i tiden, nu har vi kläder och dylikt för att skydda våra kroppar.
Men, det är upp till och en hur man vill göra. Med eller utan hår, det spelar ingen roll. Det ena behöver inte vara vackrare, fräschare, sexigare än det andra.

Så, då är frågan, kommer jag sluta raka mig som protest? Kommer jag ta håret tillbaka? Jag vill så gärna gärna göra det, låta det växa vilt några veckor, sedan klä mig i något armlöst och fint och ställa mig mitt på dansgolvet på Spy Bar i en vifta armar dans. Som ett litet socialt experiment.

Tyvärr tvivlar jag på att det kommer att hända, samhället har redan förstört mig, normerna har redan dragit ned mig i sitt djupa hål. Men, vore det inte dags att frigöra sig?

vackert

Jag satt och spelade gitarr och sjöng lite glatt, så som jag alltid gör (stackars mina grannar). Jag spelade allt möjligt som jag kom på, Bright Eyes, Moldy Peaches, First Aid Kit och även Björnstammen.
Så börjar jag spela Hope there's someone, som jag har gjort så många gånger förut.
Den här gången får jag dock avbryta någonstans mitt i för att jag är påväg att börja gråta. Då spelar man med inlevelse alltså, om man får sig själv att börja gråta.
Sen är ju den låten verkligen en sån låt som man kan börja gråta till när som helst.
Varning för gråt.

Extremt pinsamt

Jag kan konstatera att rusa in i mitten av en föreläsning är inte det enda pinsamma jag har gjort denna vecka. Igår gjorde jag något mycket mycket värre.
Hela vintern har gått och jag har inte ramlat en enda gång. Nu är isen borta och faran är över. Trodde ni.
Igår var jag på Vapiano med Elin. Vi satt i baren då det var väntetid för bord och Elin passade på att gå på toa. Under tiden hon var borta fick vi vårat bord, så jag går dit och undrar hur Elin ska hitta mig. När jag sitter vid bordet ser jag Elin komma gåendes, mot baren. Det är då jag börjar vinka. Hon ser mig inte. Jag börjar gå i rask takt mot henne för att komma i fatt. Det är då det händer. Jag ramlar, rakt ned på golvet. Platt fall. Duns.
Så där ligger jag, mitt på golvet på vapiano och undrar vad det var som hände. Det gjorde ont i både knän och rumpa, men jag ställer mig snabbt upp och skrattar lite ansträngt och säger "jag ramlade lite" till familjen som satt vid bordet där vurpan ägde rum.
Elin har vid det här laget försvunnit till baren och jag går skamset tillbaka till bordet. Tillslut hittar hon mig och då får jag äntligen börja skratta. Elin skrattar hon med och vi tyckte att det var synd att ingen filmade. Elin går förbi, Linda kommer halvspringades efter, Linda ramlar och Elin fortsätter att gå. SÅ SJUKT ROLIGT.
Sen började jag gråta för att jag skrattade så mycket och nu kan jag alltså inte gå till Vapiano Stureplan igen.

Resten av kvällen spenderades hos Crille där även Alex var. Vi kollade på mello och jag blev kär i Danny.
Idag har jag varit på Skansen och kollat på Cirkus med den bästa cirkusdirektören. Himla mysigt.

Bra idé

Idag är jag trött. Borde kanske gå och sova lite mer. Åh vad skönt.
Igår när jag kom hem fick jag ryck och började vattna mina två blommor. Resultatet är att jag har jord över hela diskhon. Ljusa idéer som sen inte alltid är så ljusa när morgonen gryr.

Ikväll ska jag träffa mitt allra käraste ljushuvud, vi ska äta god mat någonstans och ha det trevligt.
Lär bli spårat.

pinsam_tjej_90

Halli Hallå.
Idag har varit min pinsammaste dag hittills på universitetet. Jag kom en hel timme försent. Alla våra föreläsningar på förmiddagarna börjar klockan 10. Jag åkte till skolan, var ute i god tid, köpte kaffe och skulle gå in i föreläsningssalen och sätta mig. När jag öppnar dörren ser jag en fullsatt sal och läraren som står och pratar. EHEHEHEHEHEHEHHEEEEE... Lite försiktigt och diskret försöker jag hitta en plats att sitta, men måste ändå tvinga en person att flytta på sig för att jag skulle få plats.
Tydligen så började vi klockan 9, något som jag inte hade noterat över huvud taget. Då hade jag ändå kollat på schemat igårkväll och imorse. Sett siffran 9, men inte tänkte något mer på det. Så himla förvirrad tjej.
Sen frågar min kompis mig hur det gick på duggan. Jag vet inte svarar jag. Resultatet ligger uppe på mondo säger han. Återigen, förvirrad tjej, jag var inne där igårkväll, utan att reflektera över det.
Det gick bra på duggan dock, fick B och det ska jag vara nöjd med. Så bra början på helgen!

Hepp hepp!

Åhh tjejer

Hej hej hörrni.
Förlåt för tråkigt inlägg nedan, men var ju tvungen att få ut mig mina tankar kring det hela när det fullständigt svämmade över med inte så genomtänkta åsikter överallt. Kritiskt tänkande är a och o, och då är alltså inte kritisk tänkande samma sak som att läsa en kritisk text och hålla med om allt som står.

I alla fall, idag är det Internationella Kvinnodagen. Jag tycker att denna dag är viktig då det är en chans att påminnas om orättvisorna och kvinnoförtrycket som pågår runt om i världen. Det är något vi bör vara medvetna om varje dag, varje dag ska vi kämpa för jämställdhet. Förhoppningsvis kommer inte internationella kvinnodagen att behövas i framtiden, då ska vi säga "kvinnoförtryck, jajuste, det var sånt de höll på med förr i tiden" och "sexism, hur kunde folk vara så dumma förut" ungefär som så vi talar idag om tiden så svarta inte hade rösträtt och så vidare. Tills dess behövs internationella kvinnodagen.

Jag tillbringade denna dags kväll med att fika med Johanna och Linn, så trevligt så. Nu ska jag verkligen sova.

Lite tankar om Kony 2012

Alltså idag skulle jag bara läsa hela dagen lång, men den här debatten om Kony 2012 och Invisible Children är bara för intressant för att helhjärtat kunna ägna sig åt artiklar om civilisationer.

Jag tror inte att någon har missat Invisible Childrens video, om ni har gjort det googla eller gå in på facebook så kommer ni att hitta den. Igår bombades min facebook av denna film, med budskapet "sprid!". Alla bloggar la upp den och skrev "detta är sjukt viktigt, titta på filmen".
Jag tittade på filmen och blev berörd. Jag grät till och med lite. Jag tänkte att det är en bra sak de gör, får människor att bli medvetna om vad det är som föregår i världen. Gör människor medvetna om hur världen ser ut och framförallt vem Kony är. Det är extremt viktigt att vara medveten och Invisible Children har verkligen lyckats med att få människor att engagera sig.

Men, jag är skeptisk och kritisk till allting, vilket man lätt blir utav samhällsstudier. Jag tänkte inte "fy elaka USA som inte ville hjälpa till" utan mer "det är klart att inte USA kan skicka militärer till Uganda hur som helst". För så är det, bara för att det pågår förtryck och hemska saker, kan inte ett annat land skicka dit sin militär för att ordna upp saken. Varje stat är suverän och då råder icke-intervention, andra stater får inte interverna. Dock finns det undantag, undantag som alltså legitimerar intervention och krig.
Sen ur ett annat perspektiv, så finns det många problem med att det är just USA som ska rädda befolkningen från LRA och Kony. Den vita makten ska komma och hjälpa till och visa hur man gör. Det kan innebär många problem om det inte sköts rätt.
Nu förstår jag att Invisible Children stödjer Ugandas armé som många hävdar att de inte själva är bättre än LRA. Många hävdar att man inte kan kriga för fred och bör därför inte stödja armén. Jag vet inte så mycket om Ugandas militär, men, jag tycker att det är bättre att stödja deras armé än att skicka dit amerikanska soldater. Sen kan vi också gå in på vilken militär som inte våldtar och begår krigsbrott. Sen är krig för fred ett legitimt skäl för krig enligt många teoretiker. Ändamålet helgar medlet som man säger.

Det finns otalig kritik om att Invisible Children inte använder pengarna rätt, att endast 32% går direkt till ändamålet. Då tänker jag att det inte är gratis att göra det som de gör, resor och filmskapandet kostar, så det ser inte jag som något konstigt. Börjar man granska varje ideell organisation kommer man förmodligen hitta liknande siffror, om inte ännu mindre andel till själva ändamålet. Så länge de inte drivs med vinst är det okej för min del.

Så, är det då rätt eller fel det Invisible Children gör?
Det är absolut rätt att vilja stoppa Joseph Kony. Det är rätt att göra människor uppmärksammande på detta problem och på vem han är.
Sen kan man diskutera i all oändlighet om deras tillvägagångssätt är rätt eller fel. Jag vill tro på filmens budskap om att man måste börja någonstans och vi kan inte längre göra ingenting.
Jag tycker i varje fall att Invisible Children ska ha en eloge för att de har gjort människor uppmärksammande och fått upp detta på agendan och det ska bli väldigt spännande att se vad som händer.

Jag tror att min tanke när jag började skriva var lite att ge del av mina tankar kring detta, samt en uppmaning att ta en del av kritiken, men var kritiska mot kritiken också. Tro inte på något ni läser, inte ens detta. Jag kanske har hittat på allt. Det har jag inte, om ni vill läsa mer om krig och när det är rätt och fel så tipsar jag om boken Just and Unjust wars av Micheal Walzer.

Så mina hjärtegryn, det finns många konflikter där ute i världen som vi alla bör bli uppmärksammade på, tyvärr är denna bara en i mängden. Världen är hemsk plats helt enkelt.

Och med de orden tackar jag för mig.

Hatt

Hejsan.
De senaste dagarna har jag haft full rulle med massor av viktiga saker. Och massa roliga saker. Igår firade vi att vi hade klarat tentan med godast pizzan och godaste ölen på bästa stället, Pizza Hatt. Älskar det stället, tips tips!
Igår skypade jag även med Linn och Rudi samtidigt som vi spelade Draw Something och Quiz me i flera timmar. Kvalitetstid.
Nu ligger Tanya och gnyr i min säng, vi ska göra godaste hamburgarna snart och lyssna på Hannah Montana. Bra kväll kommer det att bli.

Rätt nöjd med livet just nu. PUSS PÅ ER!

så.

Jag gick därifrån och kände mig tom. Som om luften just gått ur mig.
Jag började gå, med den tomma känslan i kroppen, med tankar som bara snurrade och jag undrade, hur länge till kommer mina ben orka bära mig?
Så jag går tills benen börjar vackla och tar mig tillslut hem, lägger mig i en hög och undrar
hur det kan komma sig att istället för svar, fick jag endast fler frågor.

Sen känns allt plötsligt väldigt, väldigt hopplöst.

en liten söndag

Nu, mina kära vänner mår jag äntligen bra igen. Frisk som en nötkärna.
Igår var jag hemma hela dagen för att kurera mig och på kvällen såg jag The Virgin Suicieds, som den lilla muntergök jag är. Väldigt bra film och jag drömde om döden.
Idag har jag varit och gosat med min kära familj, så vi får se om de ligger och spyr om några dar (hehehee). Nej men de kommer nog klara sig, borde inte smitta, enligt säkra källor på google.

Neehej, nu borde den lilla gnun sova för imorgon väntar en dag med nya äventyr som man så fint säger.

Imorgon när jag vaknar kommer det gå till på ungefär det här viset:

förvirrad

Härom veckan köpte jag Marian Keyes bok med samlade krönikor och texter på loppis för en tia. Himla bra tyckte jag, för att jag hade den andra boken hemma och detta var den första.
Trodde jag. Jag har köpt exakt samma bok, fast i pocketform. Haha. Jaja, det kan väl bli en bra present.

du är så bräcklig, det kommer att krossa dig

Nu har jag gått från mitt koma-tillstånd, till något piggare. Inte hur pigg som helst dock, är trött och svag i hela kroppen. Jag gick ut med soporna förut och var rädd att jag skulle gå i tu och ramla ihop. Det gjorde jag inte, som tur är. Men jag känner mig verkligen bräcklig. Bräcklig, skör och känslig. Jag blir alltid känslig när jag är sjuk, som att när immunförsvaret är nere så är även den känslomässiga skölden nedtagen.
Så igår ringde jag till mamma full i gråt och ville bara att hon skulle komma och klappa mig på huvudet och säga att allt blir bra.

Och idag har jag kollat på Vänner och blivit rörd till tårar.

Ja, jag är ett vrak. Ett vrak som är på bättringsvägen, så efter helgen kanske jag kan träffa människor igen och tala ut om allt som jag går runt och tänker på i ensamhet. Sen småningom kanske jag lyckas bli en normal människa. Kanske, bara kanske.

misär

Solen skiner, himlen är klarblå, våren är här och jag ligger nedbäddad i min säng i full misär.
Himla roligt alltså.

super-onsdag och assface-torsdag

Idag skulle jag tvätta, handla mat, träna och plugga. Istället har jag legat som en död gnu min säng. Har råkat ut för en matförgiftning. Roligare saker har ju hänt, så nu tycker jag jättesynd om mig själv och hoppas att alla andra gör det också.

Jag hade iallafall den bästa onsdagen igår. Först skrev jag en dugga, det kändes som att det gick bra på den. Efter det satt jag och några klassisar ute i solen och det fantastiskt varma vädret. Sen har jag studentrådsmöte, alltid lika trevligt. När Tanya hade slutat med sitt plugg begav vi oss in till stan där jag köpte en ny, superfin och jättecool jacka.
Sen åt jag på Tasty Thai, vilket jag alltså aldrig gör om...
Hehe, inte så kul. Men, höjdpunkten på dagen var när jag, Tanya, Johanna och Linn gick på bio och såg Shoo Bre. Väldigt kul att ha sett den, Simon var så duktig så. Efter detta frågar Johanna om vi ska med till Hellströms och dricka öl, i samma stund får jag sms från en klassis om att jag borde komma till hellströms och dricka dugga-öl. Ödet ville alltså att jag skulle dricka öl, så den resterade kvällen tillbringades med kursarna och lite öl, väldigt trevligt.
Sen kom jag hem och kände att jag hade ont i magen och jag har inte sovit någonting alls i natt.
Men himla bra dag ändå, bara fylld av glädje och värme.
Det straffar sig alltså idag. FY.