och på den sjätte dagen rakade gud bort kvinnans kroppshår

Hejsan.
Fick min hemtenta igår, men jag har så lång startsträcka när det gäller att börja med sånt, så började inte med den förren idag. Fick den igår kl 16 efter en dag fylld med föreläsningar, så kanske inte är så konstigt. Iallafall. Det är bara två frågor, som man bara får skriva 1,5 sidor per fråga. Jättelite. Jag har skrivit över en halv sida inledning. Gör om gör rätt. Jag har ju så mycket att skriva, men nej, bara det absolut viktigaste. Tråkigt, för de är ju i de där långa lite flummiga analyserna som jag brukar komma fram till något, nu känns det bara som att det kommer bli att återge vad som står i litteraturen, och det kan väl inte vara meningen?
Jättekonstigt.

En annan sak som är konstigt är all denna uppståndelse över den orakade armhålan som visades upp i melodifestivalen i lördags. Ja, det var alltså en kvinna som inte hade rakat armhålan, kan ni tänka er något äckligare?
Ja, det är klart ni kan det, det är ju bara lite hår. HERREGUD, vad är det för fel på människor? Inte nog med att folk mobbar denna stackars kvinna och kallar henne äcklig, så fortsätter de med detta när andra gång på gång säger "kan inte alla bara få göra som de vill". Nej, då är hen äcklig. Hår är så äckligt, det är ofräscht, kvinnor ska bara ha hår på huvudet.
Ska. Kvinnor ska bara ha hår på huvudet. Nej, kvinnor ska ha hår över hela kroppen, det är så kroppen är byggt, jättefiffigt, för att skydda mot allt möjligt. Nu råkar vi leva i en tid då vi inte behöver håret som skydd lika mycket som hen gjorde förr i tiden, nu har vi kläder och dylikt för att skydda våra kroppar.
Men, det är upp till och en hur man vill göra. Med eller utan hår, det spelar ingen roll. Det ena behöver inte vara vackrare, fräschare, sexigare än det andra.

Så, då är frågan, kommer jag sluta raka mig som protest? Kommer jag ta håret tillbaka? Jag vill så gärna gärna göra det, låta det växa vilt några veckor, sedan klä mig i något armlöst och fint och ställa mig mitt på dansgolvet på Spy Bar i en vifta armar dans. Som ett litet socialt experiment.

Tyvärr tvivlar jag på att det kommer att hända, samhället har redan förstört mig, normerna har redan dragit ned mig i sitt djupa hål. Men, vore det inte dags att frigöra sig?