lalalalaaa

Gud jag har alltid en tendens att skriva här när jag har en jobbig skoluppgift som jag egentligen borde skriva på. Har liksom skrivit varje dag den här veckan och då har det hänt ovanligt lite i mitt liv. Kanske är för upptagen med att faktiskt leva mitt liv annars? Och nu sitter jag bara och stirrar in mot skärmen på ett smått apatiskt sätt så då lockar det väldigt att vara lite kreativ med ord på ett icke-akademiskt sätt.
På svenska dessutom. Jag skriver tentan på engelska, för att läraren uppmuntrade till det och jag tyckte att det "kunde vara en kul utmaning".
Hehehehe. Hehe. Hehehe. HEHEHEHEEEH. Kul utmaning är det verkligen. Med betoning på utmaning. Alltså, när jag väl skriver så tycker jag ändå att det flyter på ganska bra. Skriver minst lika "fort" som jag gör på svenska och hakar upp mig lika ofta, för jag glömmer ord på svenska med och måste ju översätta från engelska till svenska när jag skriver på svenska (all litteratur är på engelska). Så ja, själva skrivandet går okej, men sen när jag läser igenom det jag har skrivit så är det bara... Varför formulerar jag meningar som en 7-åring? Alltså, gud vad dåligt jag skriver. Men till min lycka så ska tentan ej bedömas på min förmåga att skriva bra meningar på det engelska språket. Bra, för annars hade jag haft ett fint F att vänta.

Heheeeeeee. Living the dream lalalalalaaa.

Men jag ska verkligen inte klaga, verkligen inte alls, för jag slapp jobba på fredag vilket betyder att jag har hela den dagen på mig också (Tacktacktacktack) och det bästa, en riktigt fin kille gav mig superfin choklad förut som jag smakade på idag. Dog lite för att den var så god. Tänkte först spara lite till senare, men oj vad jag kommer äta upp den ikväll. Skulle vilja säga att det var den godaste chokladen jag någonsin ätit.

Så det är inte alls synd om mig är alltså det jag ville säga.

just another magic tuesday

Hejehjejejeejjj.
Hur mår ni? Bra? Knallar och går? Huvudet upp fötterna ner? Höhöhöhöhö
Nämen satteh det är ju tisdag idag, även känt som Lindas hatdag. Hur har denna dag utmärkt sig undrar ni då? Hör och häpna, nu ska ni få reda på precis det.
Dagen började med att jag absolut inte ville gå upp, aldrig mer någonsin och jag förstår mig inte på de som säger "men det är ju ändå lättare att gå upp den här veckan när det är ljusare". Nej, det är lika hemskt som alltid. Jag var dock tvungen att gå upp för jag skulle till vårdcentralen och visa upp lillarmen min. Träffade en sån himla gullig läkare, han var så snäll mot mig att jag inte kom på förren långt senare att jag inte alls förstod vad som var felet. Fokuserade bara på hur snällt han pratade än på vad han faktiskt sa. Ja, det är inget livshotande iallafall. Bra.
Sen har jag skrivit på tentan, satt på biblioteket och var väldigt effektiv, klapp på axeln. Åt lunch med Sanna och det är ju alltid kul. Hade sista föreläsning för denna kurs och jag valde att sova igenom den. Ingen klapp på axeln.
Sist men absolut inte minst så bestämde jag mig för att promenera lite i det helt okej fina vädret, så jag gick av vid Slussen och gick ända till Svedmyra med friska steg. Sen blev det mörkt och jag fick skavsår. Men helt klart värt, kände att jag få så mycket energi. Behöver all energi jag kan få, för ikväll ska jag fortsätta att skriva på tentan.
Wihooo. Wihoooo.

allting kan ju inte gå bra.

Nu när det är Hurricane Sandy håller på att härja i USA så är det kanske inte läge att klaga över vädret här i Stockis, men oj vad det blåser. Kallt och regnigt är det också. Tänker inte gå ut något mer idag helt enkelt. 

Har för övrigt haft en riktigt risig dag, har jobbat hela dagen och gick ifrån jobbet både arg, frustrerad och lite ledsen. Sen så blåste jag nästan bort och det var förseningar på hela gröna linjen. 

Så först ska jag bara gråta av mig alla dessa frustrationer jag har och sen ska jag skriva på min hemtenta. 

Och dricka massa kaffe och äta godis. 

Men även om dagen har varit dålig, så kommer det bli bättre och ordna sig och allting kommer bli bra tillslut. Sen hade jag återigen den finaste helgen typ någonsin, flyger på rosa fluffiga moln. Börjar gråta lite av finhet också. 

Lalala, jag har det så bra. 

Trött gnu

Hejjejje.
Denna höst dödar mig lite mer för var dag som går känns det som. Jag är så djävulskt trött hela tiden. Vill ta powernaps mest hela tiden, vill absolut inte gå upp på morgonen och håller på att somna under arbetstid och numera är tunnelbaneåkande synonymt med att ta igen förlorad sömn.
Jag orkar inte vara såhär trött, vilket är lite roligt, inte orka, det är något som betyder att man är trött. En ond cirkel är vad jag har hamnat i.
Men jag vill tro att jag inte är ensam, långt ifrån, det blir trots allt bara mörkare och mörkare, dagarna kortare och nätterna längre men sömntimmarna är oförändrade. För att göra livet lite hemskare så kom idag de första snöflingorna nerdalande från himmelen och nu ligger det frost på marken.
Så. Himla. Härligt.

Saker jag är trött på i punktform:
* Att gå upp tidigt. Vill sova ut, helst varje dag.
* Att gå upp. Punkt. Vill helst ligga kvar under täcket för all framtid. Eller åtminstone tills någon slags värme infinner sig.
* Att behöva läsa kurslitteratur när ens huvud vill sprängas och man håller på att somna hela tiden och fattar ingenting.
* Att vara fysiskt trött, dvs min kropp orkar inte med någonting.
* Att ha huvudvärk lite varje dag.
* Att ha ont i armjävlen hela tiden. Är så himla trött på det.

Ja, det var väl allt jag var trött på.
Jag borde inte klaga så mycket, jag har ju haft en jättebra dag. På riktigt, så länge sen jag hade en sådan fantastisk jobbdag som jag hade idag, skrattade ungefär hela tiden och jobbade på riktigt riktigt bra. Superbra. Och imorgon är det fredag och det är ju alltid fruktansvärt kul.

Innan dess ska jag komma på smarta saker att säga på seminariumet imorgon. Lär gå bra.

Frid vare med er.

Allt var tråkigt, förutom det roliga

Tisdag. 

Jag utnämner här med tisdagar till veckans segaste. Jättelångt till helgen, både den som var och den som komma skall. Ingenting kul händer på tisdagar, någonsin. 

Förutom när min kollega råkade skrika "visa pattarna" till en kvinnlig chef från en annan avdelning. Som dessutom råkar vara den strängaste och minst skämtvänliga. Då stod jag och Karin och vek oss av skratt. Och han skämdes ihjäl och hon kollade på honom med en blick som sa "vad säger du nu?" och tillslut säger han "ja det här var ju inte alls pinsamt". 

Lika bra att vi redan nu utnämner det till veckans roligaste. Herregud. 

Utöver det, inga skojigheter. Har varit sjukt trött och haft huvudvärk exakt hela dagen. Så jag ska nog sova illa kvickt så att jag är pigg som en näktergal imorgon. 

Imorgon ska jag inte vara på det där kontoret där vi skriker obscena saker åt våra chefer, utan jag ska vara på SU och plugga flitigt. Lär gå så bra så. 

Nu, intag av sömn. 

Kalla mig gråtarn

Jag mår verkligen inte bra av att vara instängd och osocial i mer än ett dygn. Nu är det söndag och det var i torsdags jag sist socialiserade med andra människor. Jag blir så himla känslig och ledsen. Så är det, jag är sjuk och mår fysiskt dåligt och sen övergår det till någon "tycker synd om mig själv"-fas och "här sitter jag helt ensam medan alla andra har det roligast i hela världen" och det hela slutar gärna i en gråtfest till valfri film/serie/låt.
Den här helgen har jag gråtit till följande:
* Crazy Stupid Love, som tidigare nämnt.
* Dry the Rivers låt Bible belt, Berlin Session versionen. "Herregud vilken sångröst, åh så vackert och nu gråter jag."
* Samtliga Mumford and Son låtar jag har lyssnat på, speciellt Liar.
* En text jag skrev, skulle skriva lite om jag kände för en viss person. Bröt ihop totalt. Har inte återhämtat mig än.

MEN GUD nu börjar jag tänka på allting igen samtidigt som jag lyssnar på Mumford and Son - Liar, tror ni inte att jag börjar grina igen?

Alltså... Det blir inget annat än skojigheter för mig framöver.

Netflix

Nu har jag passat på att skaffa mig ett Netflix-konto. Det är gratis första månaden och man kan avsluta närsomhelst så om jag hinner kolla igenom allt jag vill se inom en månad behöver jag inte betala någonting.
Jag började med att titta på Crazy Stupid Love då jag ville se något bra och roligt. Det slutade med att jag satt jag storgrät. Det roliga är att jag har sett den förut men då föll inte en enda tår från min kind.
Nu har jag kollat igenom utbudet och nej, det är inte sådär jättebra. Det är väl kanske en av tjugo filmer som jag säger "åh den här vill jag ju se" om, vilket är lite dåligt. Beskrivningarna av filmerna är inte heller klockrena och indelningen i kategorier är även den lite lustig. Mitt stora feta grekiska bröllop ligger under "Indie" och en film hittade jag både som komedi och skräck. Känner att jag inte vågar chansa där.
Det finns en del serier också, många bra serier till min stora glädje. Dock är det lite dåligt med säsonger på vissa, att det inte finns de senaste och så vidare. MEN, Arrested Development finns och det är så sjukt kul. Så nu vet ni vad jag ska göra ikväll, det finns tre säsonger uppe, så det finns en risk att det blir ej hel helg av Arrested Development-tittande.

Heja

Jag lämnad precis in en inlämningsuppgift. Den var jättejättedålig av flera olika anledningar.
1. Jag är sjuk och har snorhjärna, huvudvärk och ont överallt = ej det bästa läget för att ta fram sin djupaste analysförmåga.
2. I instruktionerna stod det klart och tydligt att man var tvungen att läsa all kurslitteratur och visa i uppgiften att man hade läst. Jag har inte läst att kurslitteratur, långt ifrån, så den biten gick sådär.
3. Mitt stavningsprogram valde att lägga ned. Jag hann inte läsa igenom = risk för många pinsamma stavfel.
4. Jag skrev hela texten nu på morgonen. Ja med snorhjärnan och allt. För att det jag skrivit innan var för dåligt, så jag fick skriva om.

Ja, det var väl alla anledningar till att jag kommer få ett enda stort kryss på den uppgiften, kanske med ett frågetecken till, hur tänkte du nu? Eller; varför tänkte du inte?

Nu vet vi alla att det är inte prestationerna som påverkar hur bra du är som person, men jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv, när jag vet att jag kan bättre. Det hatar att lämna in saker man känner sig så sjukt missnöjd med.

Iallafall. En anledning till att jag fick hetsskriva imorse var att jag igår var på "Talibantalet - tio år senare". Ett panelsamtal med Maud Eduards och Gudrun Schyman om talibantalet och främst reaktionerna som följde och vart vi står idag, tio år senare. Talibantalet är det tal som Gudrun Schyman höll på Vänsterpartiets kongress 2002 som fick mycket uppmärksamhet, då Gudrun sa att det finns ett kvinnoförtryck över hela världen, även om det uttrycker sig i olika former så är det samma förtryck, i Sverige och i talibanernas Afghanistan (googla på talet och läs!) Så det blev ju liv i luckan efter detta tal och det var alla dessa reaktioner som diskuterades igår.
Det var så himla kul och intressant. Älskar verkligen Gudrun Schyman, hon är så väldigt duktig och kunnig och framförallt en extremt skicklig politiker. Är nästan beredd att rösta på FI bara för att få in Gudrun i partiledardebatterna, känner att hon verkligen behövs.
Jag var med och arrangerade hela det här eventet igår, genom studentrådet som jag är med i, det var därför extra roligt att det blev så himla lyckat. Jag kände mig lite stolt faktiskt att få vara medarrangör till ett event som drar så mycket folk att folk köar på gatan utanför och långt ifrån alla fick plats. Då har man gjort något bra. Vilket även Gudrun Schyman sa till oss, efter att hon kramat mig (!!!!), så sa hon, "Bra jobbat, jättebra arrangerat!". Och sen följde en diskussion om hur det kommer sig att event som rör feminism drar mer folk än lokalerna tål, men att i politiken så är det helt tyst för att allting är redan så jämställt. Vi i studentrådet stod där och tittade upp på henne och bara "aah, verkligen, vi håller med" och alla såg lite lätt förälskade ut. Vilket vi självklart var, Gudrun är en helt fantastisk människa.

Eller Guddan som jag kallar henne.

...

Nej. Men vilken inspiration. Så, summan av kardemumman (nej), så har jag lämnat in en jättedålig inlämningsuppgift om olika teoretiska synpunkter på internationella organisationers uppbyggnad, men är fylld av kunskap från Gudrun Schyman, det väger ju upp.

Nu ska jag sova och bli frisk.

Måndagar är bra.

Nu tänker jag gå lite emot strömmen och säga att måndagar är lite av en ny favoritdag. Ni kan kalla mig alternativ-Linda, alla ni måndagshatare där ute.
De senaste måndagarna och de närmaste måndagarna framöver har jag och kommer jag inte att jobba, jag kommer istället att tillbringa de på universitetet för att ha seminarium. Nu gillar jag mitt jobb, men måndagar på kontoret har en rätt tråkig stämning.
Måndagar på universitetet behöver nödvändigtvis inte heller vara så himla spännande, men jag har hamnat i en sån himla härlig grupp. Så vi sitter hela förmiddagen och säger smarta saker och sedan äter vi soppa till lunch och sen går vi på seminarium och säger ytterligare smarta saker där. De här seminarierna är så bra upplagda också och som den nörd jag är så blir jag så glad av sånt. Så jag har helt enkelt haft en fantastiskt fin dag på universitetet och har fått känna mig så smart så och det är mer än välkommet.

Nu regnar det jättemycket så jag tänker inte röra mig en meter utanför lägenheten. Så det så.

Sen dog jag.

Hejhejhejhej.
Lördag igen. Jag har ingenting planerat ikväll och det är så skönt, var så länge sedan. Jag ska bara ägna kvällen åt att plugga, vilket kanske inte alls är kul, men jag måste och det är okej, för jag hade lite mitt i veckan-helg istället. Var i Uppsala och blev bortskämd. Åt kladdkaka hela tiden och mandelflarn och hembakade knäckebröd. Jag hade det alltså riktigt bra och var mätt och glad.
Jag åkte ifrån Uppsala i torsdags morse, fick gå upp svintidigt för att hinna till jobbet i tid. Sov alltså jättelite och var trött som en gnu hela dagen, men det var så himla värt och jag skulle göra om det varenda dag.

Vad gör man inte för lite glädje. Eller lite glädje är en underdrift. Mer rosa moln med fluffiga kanter där små glittriga enhörningar skuttar omkring - glädje.

En himla massa sockervaddsglädje

Och nu har vi kommit till det läget där jag inte kan lyssnar på First day of my life utan att le sådär fånigt och bli sådär rörd så att tårarna nästan kommer. Jag struntar fullständigt i om jag är töntig, för glädjetårar är det enda rätta när känslorna svämmar över.

För vi har kommit till det läget då jag planerar om, ställer in och struntar i viktigheter, för just nu finns inget viktigare.

Jag är alltså jätteglad nu.

Anledningar till glädje:
* Jag älskar den här kursen. Den är jättekul, intressant och jag älskar läraren. Jag älskar framförallt hans amerikanska.
* Seminariumet gick jättebra och jag pratade på engelska om svåra saker och förklarade för hela klassen hur EUs maktdelningssystem fungerar och vem som övervakade vem osv. PÅ ENGELSKA.
* Jag har hamnat i världens härligaste grupp på seminarierna, jag älskar när det händer. När man liksom träffas för att göra en uppgift och två timmar senare sitter alla och skrattar helt hysteriskt åt något.
* Jag har träffat Elin idag och det är alltid en källa till glädje.
* Jag och Linn bokade flyg till Barcelona igår, i november är gänget återsamlat i Barca. Kommer bli helt legendariskt.
* Jag har bokat biljetter till Conor Oberst. Kommer att bli det finaste i ungefär hela mitt liv.
* Jag och Elin ska flytta till New York 2014. Det kommer att hända, för vi har skrivit en lista.
* Imorgon åker jag till Uppsala och allt som hör till.

Ytterligare en sjukt fin helg

Hejhej. Idag är det söndag och som alla andra söndagar så måste jag plugga och fixa och dona med massa viktiga saker. Men det orkar jag självklart inte med, vill bara sätta mig på en bänk i solen och dricka kaffe och prata om roliga saker tills solen går ned.

Helgen har iallafall varit så fruktansvärt fin, mina helger är det så ofta nu för tiden. I fredags var vi på lite AW för Nicklas som slutade och flyttar till Malmö för ett topphemligt jobb. Jättecoolt, men tråkigt för oss.
Igår var det jättefint väder, så vi var ute och gick ungefär hela dagen, riktigt hurtigt. På kvällen firade vi Elin P som har fyllt år, jättejättemysigt och jättejättekul var det. Elin hade bakat så sinnes goda cupcakes som jag åt som om det inte fanns någon morgondag. Så sjukt goda.

Just nu önskar jag att jag hade haft lite mindre att göra så att jag kunde åka på spontana resor till Uppsala mitt i veckan, men nej, jag tyckte ju att det var en bra idé att skriva upp mig på jobb varenda dag som jag inte går i skolan. Så går det.

Nu ska jag nog ta mig ut i solen en stund och sen ska jag plugga som aldrig förr.

nu kan du vara nöjd

Heeeejhhj.
Idag har jag tränat lillarmarna igen. Gick mycket bättre den här gången. Inte bra, men bättre. Var fortfarande jättekul, är helt förvånad. Träning, kul?

Jag har även städat lill-läggan idag. Har alltså bara gjort "duktiga"-grejer sen jag kom hem från jobbet och känner mig nu så nöjd med mig själv. Blir lite rädd för hur äckligt nöjd jag blir över min egen duktighet, speciellt över så simpla saker. Jag tränade och städade, helt normala vardagssaker. Men ändå så känner jag mig så duktig och tänker, nu har du varit duktig Linda, nu kan du vara nöjd med dagen, nu kan du vara nöjd med dig själv.
Jag ska vara nöjd med mig själv varje dag oavsett om jag har legat i sängen och kollat på New Girl hela kvällen eller skurat varenda kakelplatta i badrummet. Jag måste sluta jaga den här "duktighets-känslan" och istället bara känna mig nöjd, i grunden. Allt annat är bonus.

Med den levnadsvisdomen säger jag godnatt.

träna lillarmen

Jag tog en paus (som om jag gjort något annat idag) från pluggandet och gick och tränade. Inget mindre än Bodycombat, har tänkt att pröva det ett tag nu. Som vanligt har jag extremt lång startsträcka, så efter några veckors funderande tog jag alltså tag i det hela och bokade in det passet idag.
Som vanligt var jag klenast i hela salen och var den med sämst kordination. Jag hade alltså noll koll på vad jag höll på med och flera gånger under passet stannade jag upp och märkte att jag gör ju allting åt fel håll. HEHEHEEEEH.
Bodycombat är träning inspirerat av lite olika kampsporter, men utan kroppskontakt, man står alltså och slår ut i luften. De flesta ser ändå ganska coola ut när de tar slag, men sen kommer jag där med mina kycklingarmar. Det såg så himla roligt ut och jag har aldrig känt mig mer klen.
MEN, det var faktiskt jätteroligt och jag tänker gå på det igen, för det är nog inte helt fel om kycklingarmarna får sig lite träning och bygger upp något som åtminstående liknar muskler.

Nu såhär efter träningen så är jag så hungrig och jag håller i denna stund på att äta upp mitt knäckebrödspaket.