Linda går och lägger sig

Jag läste på Blondinbellas blogg att hon går och lägger sig halv tio och går upp halv 6. Hon tyckte att det var ultimata tider för hennes del.
...
Ibland kan jag verkligen känna att jag och Blondinbella är ljusår ifrån varandra.

Klockan är nu över 12 och jag börjar fundera på om det kanske snart är dags att göra sig i ordning för sömn. Alltså kommer det dröja ytterligare 2 timmar innan jag sover. För det är så jag funkar, först måste jag sätta tanken i rullning. "Snart kanske man borde sova" tänker jag, också fortsätter jag med det jag gör, men har tanken i bakhuvudet. Efter ett tag, när jag känner mig redo, bestämmer jag mig för att slå slag i saken. Börjar göra mig i ordning för att sova, det vill säga borsta tänder och sådant. Det brukar ta ungefär en timme, där 15 minuter är att faktiskt göra det man ska och 45 minuter går åt livsfilosofi framför spegeln. Funderingar såsom "vem är jag, vad ska jag göra åt mitt liv?" och så vidare tycks alltid infinna sig någonstans mellan tandtråden och ansiktstvätt.
Sedan är det dags för själva gå och lägga sig momentet. Det är inte så svårt, bara att lägga sig i sängen, men det är då det knepiga kommer. Att slappna av och somna. Har man otur fortsätter livsfilosofin här, kanske följt av lite ångest. Har man tur är man vid det här laget så trött att alla tankar har släppt och sömnen är inte långt borta.

Sen när jag vaknar är jag aldrig utvilad och jag snoosar i 45 min, får tvinga upp mig med något löfte om att denna dag säkert kommer innehålla något viktigt som anledning att gå upp.

Så, jag går alltså inte och lägger mig halv 10.