tisdag 15 maj 2012

du är snart där

Lill-kroppen min härjar och klagar högljutt. Den orkar inte med längre och den straffar mig hårt.
Jag orkar inte med någonting, alla mina krafter är helt borta. Jag är svag och klenare än klenast och jag får ingen fart på mina steg när jag trots allt tvingar mig ut på promenad. För frisk luft är bra, det blir man pigg av. Sen säger benen nej också ligger man ned på mattan och undrar när man blev så klen.

Nu är det dags för min hjärna att lyssna på kroppen, nu ska vi må bra hela dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar