måndag 7 maj 2012

jag kan inte hjälpa


Och sen så var det inget mer, bara en konstig känsla, en konstig stund och ingen av oss visste hur vi skulle göra så allt blev bara fel.
Sen kunde jag inte hjälpa att känna mig så liten och värdelös, jag kunde inte hjälpa hur självhatet fyllde min kropp och jag kunde inte hjälpa hur ångesten tog sin fart. 

Och jag kan inte hjälpa, nej det är inte mitt fel, jag kan inget göra, någonstans måste den ta vägen, vart ska annars alla känslor komma ut?

För allt blir ändå mest fel, vi vet ingenting, vi vill bara väl, vi kan inte hjälpa denna ständiga misär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar