Idag har jag gjort massa bra saker. Allt utom att plugga egentligen, vilket var det jag behövde mest av allt och oj vilket ångestmoln det är över mig nu. Får läsa lite innan jag går och lägger mig så är det gjort iallafall.
Men saker att vara stolt över är att jag lagade mat. Det sker ju inte varje dag och jag lagade riktig mat, ni vet, hacka röra koka osv. Korvstroganoff med ris blev det, för det har jag varit sugen på i två veckor nu, den enda maträtten jag har varit sugen på faktiskt. Jättegott blev det och nu har jag äntligen öppnat det rispaket jag köpte i november när jag flyttade in.
Jag har även invigt gymmet, gjorde bara bort mig lite när jag inte lyckades låsa skåpet. Hur svårt kan det vara tänker ni och ja, de har gjort det till ett mindre mensa-test. Jag ser mig själv ändå som en smart tjej, hyftast logiskt tänkande, brukar inte hamna i allt för många situationer där jag verkar vara dum som ett fån. Tills jag ska lyckas låsa ett skåp alltså. Tillslut fick tanten som stod halvnaken i omklädningsrummet fråga "hehe hur går det där?" varpå jag förtvivlat brister ut "alltså jag känner mig jättekorkad, men det går ju inte". Hon erkände att även hon brukade ha problem och sedan löste vi det hela tillsammans. Jättesvårt faktiskt och det var inte mitt fel.
Själva gymmandet gick bra, jättemånga steriod-pumpade killar. Grrrrrrrr *dreglar* måste ha med mig hakklapp nästa gång. Ha.Ha.Ha.Ha. Nej. Men jag svettades som en gris och kände mig duktig när jag sneglade på tjejen bredvid som var på level 2 och jag hade level 12, sen fick jag dåligt samvete och kände ett självhat för vem gör så? Jättedåligt av mig. Hade hon däremot haft på level 15 hade jag ju tvärtom tänkt att jag var värdelös, så...
Varför måste man bedöma sin egen insats genom att jämföra sig med andra?
Det blir dagens fråga för er att filosofera över, tänkbara svar är välkomna bland kommentarerna. Nu ska jag titta lite i boken innan jag kan sova med gott samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar