Det är nu i mitten av sommaren. Halva sommaren har snart gått. Där har ni något att ha ångest över.
Jag får ju som bekant ångest av det mesta, speciellt allt som rör prestationer. Sommaren ger min prestationsångest av gammal hederlig svensk rang. Tre månader om året som man ska få utlopp för att sin livsenergi, tre månader som man ska hinna träffa alla människor som man annars är för trött och för upptagen för att träffa, tre månader där man ska leva det ljuva livet för att sedan stå ut med allt elände de resterade månaderna.
Under vårens alla fikor och middagar kommer det på tal, hur kul man ska ha under sommaren, allt man ska göra och hinna med. Så här en vecka in i juli kan jag alltså konstatera att jag inte har badat i Sverige en enda gång, inte ens legat ute på en strand för att sola. Har inte ens legat i en park för att sola, har alltså inte solat alls. Jag har varit på en picknick, inte en varje vecka som vi planerar under våren. Jag har druckit öl på uteservering två gånger. Jag har inte varit på trädgården eller sommar en endaste gång, faktum är att enda gången jag varit ute i Stockholm i somras var i fredags och jag gick hem efter 45 minuter.
Det jag försöker summera här är att den här sommaren levererar inte. Det känns mest som att det är vädrets fel, hade det varit strålande sol om helgerna så hade jag ju solat. Nu har det varit misär-väder hela juni.
Nu har jag resten av juli och en liten del av augusti på mig att leva upp till "vi ska ha så kul i sommar"- snacket.
Samtidigt som jag egentligen mest känner för att låsa in mig i en liten stuga någonstans och bara vara väldigt länge. Istället fyller jag min kalender med aktiviteter varje kväll, så att jag har något kul att se fram emot efter jobbet och oftast vill jag bara hem och sova.
Nu ska jag sova på riktigt och denna vecka som kommer har jag som vanligt planerat sönder med massa roliga saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar