Och jag mår så himla bra

Idag har jag så mycket att vara glad för. Så många anledningar att må bra, så därför tänker jag må bra och inte skämmas över det. Det är lätt att man går ned i ett mer nedstämt läge såhär på hösten, och alla drar ned varandra i deppigheten. 

Helt vanlig konversation för att exemplifiera: 

Hen 1: Åh vad trött jag är. 

Hen 2: Ah, jag med, fruktansvärt trött. 

Hen 1: Ja, det är ju så mörkt hela tiden nu. 

Hen 2: Ja, mörkt och kallt, blir man ju inte gladare av. 

Hen 1: Precis, bara elände. Riktigt långt till ljusare tider. 

Hen 2: Ja vad har vi att leva för tills dess? 

Hen 1: Ingenting. 

Sådär håller det på och man dras ned i ett svart hål av denna nedstämdhet, vilket jag då försöker undvika. Det är inte så svårt, då jag är så himla glad just nu och känner att jag mår bra. Försöker berätta detta för folk, istället för att klaga på hur trött jag är försöker jag säga hur glad jag är och försöker sprida den glädjen. 

Hittills är det inte jätteuppskattat. Glädje provocerar och speciellt på hösten. Man ska inte vara glad och må bra på hösten, då ska man bara tala om misären som råden. Inte konstatera att man faktiskt mår bra. Jag känner att jag bidrar så mycket till misär-snacket i allmänhet så jag kan gott framhäva glädjen här nu. 

Varför är jag så glad då? 

Jag fick tillbaka tentan och den gick bra = bekräftelse = ångesten släppte = glad. 

Jag ska åka till Barcelona imorgon och vara där ända tills söndag och hänga med några av de bästa personerna jag vet. Det kommer bli jättejättebra. 

Sen när jag kommer hem igen så har jag andra fina att hänga med här hemma. Bland annat finaste killen, som  jag numera kallar min, som är min största glädjekälla. Blir så glad att jag börjar gråta när jag tänker på den finheten.