Idag har jag tvättat. Att tvätta som nyligen hemifrån flyttat är inte vilken liten vardagssyssla som helst, nej det är en ganska stor grej.
Det var andra gången jag tvättade sedan jag flyttade hit. Jag trodde att denna gång skulle jag självsäkert åka ned till källaren och klampa in i tvättstugan och riktigt visa med hela mitt kroppspråk "nu är det jag som ska tvätta".
Men icke. Likt en osäker liten lämmel kröp jag försiktigt ut ur hissen och tassade mig fram till den stora porten. In med nyckeln, tänder lampan och... det är ingen där. Jag börjar bete mig som en vanlig människa och låtsas som att jag vet exakt vad jag håller på mig. Ni vet, trycker lite på knapparna på maskinerna på måfå, läser inte så noggrant på instruktionerna och står med örat tryckt mot maskinen och undrar "ska det verkligen låta så".
Men skräcken över att någon plötsligt ska öppna dörren och fråga "VAD tror du att du håller på mig?" lämnar mig aldrig. Tänk skammen om någon kommer och säger "men sådär använder man inte den maskinen, nu är den helt förstörd, du är skyldig oss 50.000" eller ännu värre "har du verkligen tagit bort luddfiltret?" eller det absolut värsta "men, det är ju jag som ska tvätta nu, du har snott min tvättid".
Tänk er. Jag skulle aldrig mer kunna tvätta, så jag skulle antingen låta bli att ha rena kläder eller börja tvätta hos kemtvätt. Vilket skulle ruinera mig, vilket skulle leda till att jag inte hade råd med några nya kläder, eller att tvätta dem. Så i slutändan skulle jag ändå gå runt och vara smutsig och se lite hemlös ut. Allt bara för att jag råkade sno någons tvättid.
Nej herregud. Nu gick allting jättebra och det är ett jättebra bokningssystem som gör det omöjligt att sno tider. Luddfiltret är jag jättenoga med, man har ju sett hur arga lapparna kan bli. Så än så länge har tvättandet gått mycket bra, så nästa gång kanske jag kan ta lite säkrare steg mot tvättstugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar