Idag började jag dagen med tre timmar lång föreläsning. Efter den kände jag mig ångestfylld och mörkrädd. Allt är påväg utför med denna värld och det är förmodligen försent att rädda den. Muntert. Jag ville bara åka hem och gråta, så hopplöst kändes det. Så nu måste jag bli vegetarian, ekologisk samt skippa barnafödandet så kanske jag har bidragit med något.
Eller så går jorden under ändå, vem vet?
Ni förstår att jag gråter.
Så för att inte försjunka i en "världen är så stor och jag är så liten"-depression så fick jag ge mig ut på en långpromenad i solen. Det gjorde verkligen susen och jag gick omkring och hoppade mellan vattenpölarna med ett leende på läpparna. Som vilken fyraåring som helst med andra ord. Så glad över lite sol och D-vitamin. Och ljuset, framförallt, ljuset. Åh, detta härliga ljus som ger mig lite hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar