Min lilla tandhistoria är ju väldigt rolig. Går från att "oj slog i lite där" till "oj en bit av tanden är borta" till "oj tanden har bytt plats lite" till "oj nu gör det lite ont" till "nu känns det som om de ska ramla av". Det känns bra.
För övrigt så har jag mest ångest hela tiden och har dugga på onsdag och har så mycket att läsa. Borde träna också, men vet inte om det är bra för bråk-hjärnan eller dåligt? Vet inte vad jag vill eller behöver, jag ändrar mig var tredje minut. Nu är det bra, nu är det dåligt.
Måste reda ut allt det där, ta tag i, reda ut och ordna upp mitt liv.
Det är så mycket nu, så många tankar som för liv i bråk-hjärnan, så många tankar som vill ta plats och trycka ned.
Och en främmande man ville att jag skulle med och dricka öl. Det ville jag inte. Inte med en främmande man. På en söndag. På gullmarsplan. Lite glad blev jag ändå, ofixad och äcklig som jag var.
Sen kommer jag hem och tänker att han kanske visst var trevlig, varför måste jag hela tiden säga nej innan jag säger hej, och sen tänker jag att nu är det bara din ensamhet som talar, man kan inte dricka öl med främlingar söndagskvällar på gullmarsplan. Sen tänker jag att om Lite Sällskap spelas in i Söderort nästa säsong, då ska jag vara med, för det är just det jag vill ha, lite sällskap. Varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar