Jag känner mig lite som ett känslomässigt vrak. Jag blir det ibland, utan någon närmare anledning. Kanske för att fick mail om att jag absolut inte får glömma alla hjärtans dag, kanske för att jag ska spendera helgen ensam med mina böcker.
Jag har varit hungrig hela dagen, det är en effekt som kommer när man tränar. Jag tycker att det är så himla jobbigt att bli så hungrig, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Det tar emot överallt att gå ifrån mina vanliga matvanor, samtidigt som att en anledning till att jag började träna var för att jag ville ordna upp mina matvanor. Jag tänkte att träning och mat går hand i hand. Det gör det ju, för nu är jag hungrig som aldrig förr, men ändå så är det så svårt att göra något åt det. Återigen kommer inte kroppen och hjärnan överens och jag kan inte låta bli att undra, ska det verkligen vara såhär svårt? Ska man verkligen behöva ägna så mycket tid, så många tankar åt det?
Jag ska träna ikväll igen och då får jag laga en ordentlig middag sen. Vara duktig, göra rätt, göra som min kropp vill.
Nu ska jag fortsätta plugga och vara ett litet känslomässigt vrak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar