Jag har börjat rensa mina lådor här hemma, så att jag slipper ta med mig allt skräp jag har samlat på mig under mina 21 år i detta hus till min lilla lägenhet.
Jag har skrivit så mycket i mina dar, så många block fulla av... skräp. Som ändå känns jättejobbigt att slänga, för att allt jag har skrivit ner representerar en del av mig, den jag var då.
Många minnen kommer fram när jag man gräver fram allt man gömt.
När jag var elva år var svaret på frågan "vad gör du om 10 år": "Pluggar till journalist och har jättemånga hästar". 10 år senare sitter jag här, utan en endaste häst. Inte pluggar jag till journalist heller, har totalt glömt bort att jag ens ville bli det.
I våra klasstidningar som vi gjorde i låg och mellanstadiet frågade vi varenda person vi intervjuade vad de tjänade. Kunde ingen vuxen säga att det inte är så PK? Jag lovar, varenda person, från rektorn till killen i kassan på konsum. "Hur mycket tjänar du?".
I min "mina vänner"-bok har jag skrivit in mina gosedjur. Vilket är väldigt sorgligt. Mina vänner skrev också in sig, men det fanns ju så många sidor, så jag skrev in mina gosedjur också. Min gosedjurshund hette Blackie. Inte heller helt PK. Hur tänkte jag där egentligen? "Hunden är ju svart, han får heta Blackie". Återigen, att inte någon vuxen sa något? O andra sidan hette de andra gosedjuren Gnäggis (en häst), Lillhästen (en liten häst) och Kurra (en ekorre). Fantasin var väl inte den bästa.
Nu ska jag sluta ha nostalgi-tripp och börja plugga istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar