reflektion

Det blir mörkt så fruktansvärt tidigt nu förtiden. Man blir kan bli deprimerad för mindre.
Igår träffade jag Linn och Rudi över lite middag och spel, samt mycket skratt. Nu kommer Linn vara borta ett tag och vi kommer att gråta av saknad, men, när hon kommer tillbaka kommer hela gänget vara fulländat och livet kommer att vara som att bo på rosa moln med fluffiga kanter.

Det blev en kväll fylld av självrannsakan igår, då vi spelade ett spel som handlade om vem som kände sig själv bäst. Väldigt roligt spel måste jag säga, det ska vi spela fler gånger. Jag konstaterade för dem att jag är en skrivmänniska snarare än en prat-människa. Inte så att jag inte tycker om att prata, men jag känner ofta ett större behov av att skriva och allt som är lite jobbigt skriver jag hellre än att prata om det. Det är väl därför jag håller på att blogga, jag behöver skriva av mig lite nu och då. Lite dagligt avskrivande.
När man skriver har man även tid att tänka igenom sina ord, man kan gå tillbaka och ändra, man kan radera och skriva om på nytt. Konstigt det där ändå. Jag kan ha en och samma känsla, men ingen förmåga och beskriva den i tal, men så fort jag har tangenterna framför mig skriver jag ned allt som jag vill ha sagt.
Det är olika det där.