Igår gjorde jag för första gången i hela mitt liv en helt egen Ceasarsallad, med egengjord dressing och allt. Det blev inte helt lyckat. Jag har då aldrig sett en brun ceasardressing förut. Som sagt, inte helt lyckat. Den rinnande dressing-konsistensen uteblev även den, det blev mer som...gegga. Inte helt lyckat.
Jag vill säga att det blev gott ändå men, man ska ju inte ljuga. Det var tillräckligt gott för att jag skulle äta upp det, men i ärlighetens namn så var det mest för att jag skulle få dåligt samvete av att slänga ned 1dl parmesanost bara sådär. Dessutom kan ju någonting som har parmesanost i sig inte vara så äckligt. Så jag åt. Kycklingen blev god däremot.
Jag förstår verkligen inte, jag följde recept och allting. Ändå blev det, inte helt lyckat. Det händer nästan jämt när jag ska följa recept, det blir aldrig helt bra. När jag lagar mat på känn däremot, då blir det alltid supergott. När man tar lite det man känner för, det man tror passar bra ihop, då blir det succée.
Så, slutsatsen vi alla kan dra ifrån det lilla missödet med Ceasarsalladen är alltså att det är alltid bättre att skrota recepten och köra på känsla.
// Kocken Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar