Ironiskt nog är Metros rubriker "slutet är nära". Slutet är inte nära, slutet är här. Inte för att mitt slut på något sätt ska jämföras med slutet på 40 år av diktatorstyre. Men mitt personliga förfall känns minst lika stort. Det är nu det tar slut, det är nu jag går sönder, det är nu allt är förlorat.
Det kommer bli bra. Inte idag, men någongång så kommer det bli bra. Jag kommer bli hel, kanske någon plockar upp bitarna och sätter ihop mig igen. Kanske. Inte idag, men sen.
Dagens uppgift: äta lilla mackan som jag har framför mig. Heja. Ska ut och åka landsväg sen, vore pinsamt att svimma (och gråta).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar