söndag 28 augusti 2011

En vecka två trasiga människor

En vecka har gått. En vecka är en kort tid, två år är en lång tid.
Hur lång tid tar det att bryta ned sig, hur lång tid tar det att gå sönder?
Vi har varit trasiga så länge, det var länge sen vi var en.
Första veckan som en trasig person, som tidigare varit en del av en annan pusselbit.

Det är okej att gå sönder, det är okej att falla isär. En vacker dag blir jag återigen hel.
Det är bara så att tanken på att du och jag aldrig mer kommer vara hela tillsammans, får det att gå sönder ännu mer inom mig.
Du är hel, jag är hel, men vi är så trasiga.

Hur kan man gå från att vara en till två trasiga människor som aldrig kommer att kunna laga den stora sprickan som blivit mellan dem?
Det är så förvånandsvärt enkelt. Det är ändå så enkelt att totalt bryta ned allting man bryr sig om, allting man älskar. Det är så enkelt att förstöra allt som är bra.

Lagningsarbetet tar längre tid, det är mer komplicerat. Jag är så bra på att förstöra, det är lagningen som är det svåra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar