onsdag 17 november 2010

gråt

Nu är jag lite ledsen och har gråtit som en gnu och kan inte riktigt sluta. Himla Grey's alltså. Så himla sorgligt. När det är så sorgligt så blir det så att helt plötsligt börjar man gråta och sen gråter man för allt lite tråkigt i hela världen. Trycker på en liten knapp, en liten öm punkt och så sätter vattenfallet igång.
Sista avsnittet på O.C, första säsongen är också en sån. Då kan jag gråta i timmar efteråt. Gäller även avsnittet när Marissa dör (grät mig igenom hela det avsnittet första gången jag såg det). En annan klassiker är Brokeback Mountain. När jag såg den för första gången grät jag hela vägen hem och när jag äntligen lyckats samla mig så frågar pappa "hur var filmen" och då började jag gråta igen. Gråter nästan varje gång jag ser den.

Ni får inte tro att jag sitter och gråter hela tiden, konstant, det gör jag inte. Men ibland, när man trycker på knappen, då kan man inte sluta.

För övrigt såg jag på Brokeback Mountain på alla hjärtans dag för typ två år sen (B.B = Before Björn) och grät. Det var ju absolut inte det mest lyckade jag kunde göra, men men. Ibland behöver floden bara få rinna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar