Jag blev bara lite ledsen sådär hux flux. Jag måste klara två dagar. Klarar jag två dagar så klarar jag tre och klarar jag tre så klarar jag fyra och klarar jag fyra så klarar jag fem...
Det är alltid värst att vara den som stannar kvar. Åker man iväg så har man kul, man upplever nya saker, nya bekantskaper, har fullt upp helt enkelt.
Stannar man kvar finns inget. Det gamla vanliga livet minus en viktig pusselbit. Hur går det ihop?
Det gör det inte. Det gör verkligen inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar