Jag gjorde just världens tantigaste grej. Jag skrev ett argt brev. Fast jag skrev ett argt mail. Anledning: Jag skulle köpa kontantkort, då jag inte ska ha med mig iphonen till emmaboda och simkortet ej passar. Så behövde alltså simkort och pengar på kontantkortet. Detta förklarade jag för killen på The Phone House. Killen ser besvärad ut, suckar och verkar tycka att livet är allmänt jobbigt. När jag vill ha kvitto blir allting mycket jobbigare. Innan vi går frågar jag ytterligare en gång om jag verkligen har köpt både "pengar" och simkort, vilket han tröttsamt intygar mig om. Eftersom jag känner mig som en idiot och tydligt känner att jag tar upp killens dyrbara tid (butiken var helt tom) så går jag.
När jag kommer hem märker jag att jag bara har köpt ett simkort och måste alltså gå för att köpa pengar till det. Vilket var precis det jag försökte förklara för snubben, men han hade viktigare saker att göra än att hjälpa kunder... Då blir jag ju arg. Både sjukt otrevlig och gör fel. Resultatet blev alltså ett argt mail.
För övrigt är jag ju glad. Ska ju till Emmis imorgon! IIIHHHII. Har inte packat någonting, haha. Gick med mormor på Sabis idag, letade efter lite gott att ha med sig.
Mormor: "Här, det här kan ju vara gott att knapra på"
Jag: "Men mormor, jag kan inte ha med mig Gourmet-Knäcke på festival!"
Haha, gulle-mormor. Där sitter andra med sina konserver också kommer jag med lite gourmet-knäcke, haha. Knaperiknapr. Skulle säkert bli mobbad av indiemänniskorna. "Det är en brud där borta med gourmet-knäcke, hon är säkert en sån som lyssnar på mainstream musik i smyg också". Haha. Det gör jag ju verkligen inte, jag är helt öppen med min kärlek till Lady Gaga.
Nej, så mycket prettofolk kommer det ju inte vara, inte i mitt camp iallafall. Vet inte vad campet ska heta ännu... Inget kan ju vara bättre än Camp Enis. "Vakna Camp Enis" som Tanya så glatt skrek varje morgon till allas stora glädje. Eftersom det var julafonsväder under hela hultsfred sov vi som små knytten istället för att vakna i ett kokhett tält. Det var under hultsfred som jag började se mig själv som en gnu om jag inte själv minns fel "jag har frusit som en gnu" "jag är full som en gnu" var uttryck som myntades.
Åh. Festival. Pepp Pepp Pepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar