jakten på lycka

Om jag går ned fem kilo
Om jag klarar kursen
Om jag får jobbet
Om jag hittar killen
Då blir jag lycklig. Då i den sekunden, det är då jag kommer bli lycklig. När jag ser sifforna, betyget, får samtalet, den första kyssen. Det är då ett lyckorus ska infinna sig och sedan stanna där. Då är man lycklig.

Vi strävar alltid efter något diffust mål. Vill nå målet och bli lyckliga. Varför kan vi inte vara lyckliga här och nu? Med lite hull på magen, halvtaskiga betyg, varför kan man inte vara lycklig då?
Vi ser på hundarna som jagar sin egen svans och vi skrattar åt deras dumhet, ser de inte att det är deras egen svans de jagar?
Vi jagar lycka och försöker förbättra oss ständigt, men ser vi inte att vi är lyckliga här och nu, att vi redan är bra?