Inget gick fel, ingen var emot mig, vaknade på precis samma sida som alltid, men ändå så har allt varit fel. Jag har varit arg på jobbet, med viss anledning, jag har varit arg utan anledning och jag har känt ett extremt stort självhat idag.
Hatat mitt liv. Hatat mig själv.
Just idag trivs jag inte alls.
Hatat mina tankar. Min bråkhjärna som aldrig ger sig, den bråkar bara mer och mer och jag orkar inte, jag blir så trött på mig själv. Jag blir arg på mig själv för att jag är som jag är, jag hatar mig själv för att jag inte kan vara stark, för att jag står och kollar på när jag förfaller.
Jag hatar mig själv för att jag inte vill mig själv väl. För att jag inte tycks kunna ta hand om mig själv. Tycks inte vilja. Pressar istället gränsen så långt det bara går, för när man nästan svimmar, då är man inte där än, vi kan pressa den lite längre.
Och idag blev jag arg. Jag slängde goji-bären på skrivbordet skrek inombords att jag orkar inte med detta. Jag orkar inte med detta en enda dag till. Inte en enda timme till.
Men jag är svag och orkar inte heller kämpa. Jag har glömt hur man gör, tänker att jag klarar mig nog, ännu kan jag både gå och stå.
Och det är som att alla anledningar till att faktiskt må bra har helt försvunnit.
Men snart är helgen här och då kommer jag vara glad. Så var det bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar