Amen gud vad det var deppig här då.
Kändes lite som att gårdagens bakslag var någonslags botten, åtminstående en tillfällig sådan. För helt plötsligt kom lite av den tappade kämparglöden tillbaka och livet kändes inte helt och hållet värdelöst längre.
Sen blir det ju lätt så att när man har legat på minus minus ett tag och bestämmer sig för att skärpa sig ska man alltid överdriva, liksom bara för att bevisa hur bra man kan må. Det är ju inte heller riktigt friskt, men man kan inte få allt, nu tar vi ett steg i taget och när jag är 50 år kanske jag också har lärt mig vad som är normalt.
Kanske.
Imorgon är det fredag och jag har aldrig längtat så mycket efter en helg för veckan har varit jobbig och jag vill bara sova. Sova, dricka vin och träffa de finaste människorna jag vet. Allt det ska jag göra i helgen.
Så kan man över en dag förändras från den mest depressiva människan i hela världen till en person som uppskattar det allra mesta i livet för tillfället. Den rosa himmelen utanför fönstret. Tonerna av en inspelad live-spelning med håkan hellström, där man riktigt hör ångesten i gitarr-riffen.
Och lite dagdrömmar om en lite lite alternativ värld så är jag helt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar