En stad på B

Jag tror att jag har bestämt mig nu för vad jag ska göra i höst. Eller rättare sagt vad jag inte ska göra i höst. Det blir inte Stockholm. Det blir en stad på B. Berlin eller Barcelona, spelar ingen större roll, jag måste bara komma bort. 

Ta en paus från mitt liv, från den jag förväntas vara, från alla roller och förväntningar. Sociala strukturer och du är ju så duktig hela tiden. 

För tillslut kommer man till en punkt i livet då man märker att man har det väldigt bra, allting går som det ska, allting går enligt planera, men ändå mår man bara dåligt. En ständig tomhet som ekar, trots att livet är fyllt av saker att glädjas över, så infinner sig aldrig den där livslusten.

Allting går som det ska och jag frågar mig själv, vart leder det här egentligen? Till ett liv med en lyckad karriär och en ständig gnagande tanke om att det kunde ha blivit något annat? 

När jag tog studenten började jobba, 8-5 varje dag. Jag åkte aldrig jorden runt, eller tog ett år i Australien, för jag kände inte för det då. Jag var jobbtrött och började plugga och sen dess har det rullat på. Nu är jag pluggtrött och undrar vad jag egentligen ska ta mig till i livet, jag undrar, är det här allt livet har att ge? Borde jag inte kryssa av rutan på min bucket-list och bo utomlands i några månader? Inte sen, utan nu. Bara åka iväg och bli någon annan, slippa vara den duktiga tjejen som har allt klart för sig. 

Jag vill bara släppa allt, vara mig själv, utan några krav. I en stad på B.

Nu är det bestämt.