Hej hej hej hej hej hej hej.
Himmelen har en viss rosa nyans och jag ligger i min säng och lyssnar på hiphop. Jag måste behålla min gangsta-image som jag har jobbat så hårt för. Annars blir man inte accepterad här ute i orten, gangster eller inget alls är det som gäller. Så vi jobbar i söderort, kofot, ingen portkod, ni vet hur det är.
Nej, nu hittade jag på, så det inte alls. Jag kan ju vara den minst gangsta av alla mina kompisar. Jag vill dock gärna vara lite mer gangsta så jag lyssnar på låtar om the hood och känner in stämningen. Gillar det.
Ja, som vanligt jobbar jag hela dagarna, är arbetsskadad och drömmer om examensbevis och försöker föra in alla samtal jag kan åt ämnesbehörighet. Inte helt poppis, men jag trivs.
Jag har som vanligt ett upptaget socialt liv efter jobbet och jag är fortfarande sjuk, förkylningen ger sig inte, jag har ont i lungorna och har lite svårt att andas. Det går över.
Jag vilar sällan när jag behöver men idag fick jag säga till Jessica när vi druckit vår Cider på Mälarpaviljongen att det nog var dags att gå hem. Gå hem och inhalera lite så att jag kanske kan andas.
Bra av mig. Sen kände jag mig tvungen, ja tvungen, att ta en promenad några stationer och jag höll ju på att dö på kuppen, för jag är så svag och som sagt, jag kan knappt andas. Men promenera måste jag, för jag hade ätit en hamburgare och suttit hela dagen, herregud man måste ju röra på sig, man måste ju gå åtminstone 40 min varje dag och nu ska du göra pilates också.
Man blir ju trött på sig själv och sina påhitt ibland. Varför kan jag inte bara va?
Frågetecken frågetecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar