Hejhejhej.
Tänkte skicka ut ett litet levnadstecken. Jag lever. Lever och lär. Eller nja. Lever och frodas. (?). Lever och... överlever.
Ja.
Jobbar på sista två veckorna innan det bär av mot New York. Har som vanligt ångest över sådant som inte ens har hänt än, för som bekant är rädslan för känslan det absolut värsta. Så nu har jag ångest över att jag kommer känna ångest när jag kommer hem. Komplicerad_brud_90, eller dark and twisted som Linn hade sagt. Ja, men tänk själva. Drömresan är över, den roligaste händelsen på året, kanske på flera år kommer vara avklarad, sommaren är över och kvar är bara hösten, mörker och kyla. Känn ångesten komma.
Min sjuklighet är ej över. Den har bara tagit andra former. Bröst-smärtorna är över och istället har smärtan förflyttats till mina öron. Omväxling förnöjer, så det är bara trevligt.
HAHAHA åhh neeeej hatar, jag har varit sjuk hela juli och det är väl bara för härligt, varföörrrr?!!?
Gråter blod om inte jag är frisk snart. Eller nej. Jag kommer förmodligen gråta blod snart, det lär väl bli min nästa åkomma.
För övrigt så har jag blivit en hejare på att göra tonfisksallad, jag har insett att jag borde hålla mig borta från förvirrade unga män och numera tycker jag att mina ben är helt okej men tycker att jag har den tjockaste magen.
Nu ska jag sova och bli frisk. Frisk, pigg och glad. Levnadsmotto.
måndag 30 juli 2012
tisdag 24 juli 2012
imorgon kommer allting gå bra
Hej hej.
Lilla klenisen som skriver här. Mår fysiskt dåligt vilket inte heller är bra för mitt psykiska mående för jag blir så trött på att må dåligt och jag orkar inte, det är jobbigt och är trött på att hela tiden må dåligt och inte orka med någonting. Inte kunna prestera bra på jobbet, inte orka vara glad och bara ha ont hela tiden.
Så imorgon är det jag som går till doktorn och går inte därifrån innan de säger vad som är fel på mig samt kommer med lösning. Sen kommer jag må bra och allting kommer gå bra.
Och ingen kommer längre vara förvirrad, allt kommer att lösa sig, kanske vinner jag på lotto, kanske säger någon söt att jag är fin, kanske blir det fint väder i helgen, kanske så kommer allting bli bra tillslut.
Kanskekanskekanske. Mycket press på läkaren imorgon.
Lilla klenisen som skriver här. Mår fysiskt dåligt vilket inte heller är bra för mitt psykiska mående för jag blir så trött på att må dåligt och jag orkar inte, det är jobbigt och är trött på att hela tiden må dåligt och inte orka med någonting. Inte kunna prestera bra på jobbet, inte orka vara glad och bara ha ont hela tiden.
Så imorgon är det jag som går till doktorn och går inte därifrån innan de säger vad som är fel på mig samt kommer med lösning. Sen kommer jag må bra och allting kommer gå bra.
Och ingen kommer längre vara förvirrad, allt kommer att lösa sig, kanske vinner jag på lotto, kanske säger någon söt att jag är fin, kanske blir det fint väder i helgen, kanske så kommer allting bli bra tillslut.
Kanskekanskekanske. Mycket press på läkaren imorgon.
måndag 23 juli 2012
en bra helg
Alltså helgen: <3<3<3<3
Så, då har vi sammanfattat det. Helt underbar helg, älskar alla mina vänner, älskar att hänga i 24 timmar i sträck utan att tröttna.
Har fått ut så mycket av den här helgen, allt jag behövde förutom sömn. Ska diska och sen sova. Innan kl 21 hoppas jag. Så godnatt.
Så, då har vi sammanfattat det. Helt underbar helg, älskar alla mina vänner, älskar att hänga i 24 timmar i sträck utan att tröttna.
Har fått ut så mycket av den här helgen, allt jag behövde förutom sömn. Ska diska och sen sova. Innan kl 21 hoppas jag. Så godnatt.
torsdag 19 juli 2012
du inser snart igen, att det inte är första gången
Amen gud vad det var deppig här då.
Kändes lite som att gårdagens bakslag var någonslags botten, åtminstående en tillfällig sådan. För helt plötsligt kom lite av den tappade kämparglöden tillbaka och livet kändes inte helt och hållet värdelöst längre.
Sen blir det ju lätt så att när man har legat på minus minus ett tag och bestämmer sig för att skärpa sig ska man alltid överdriva, liksom bara för att bevisa hur bra man kan må. Det är ju inte heller riktigt friskt, men man kan inte få allt, nu tar vi ett steg i taget och när jag är 50 år kanske jag också har lärt mig vad som är normalt.
Kanske.
Imorgon är det fredag och jag har aldrig längtat så mycket efter en helg för veckan har varit jobbig och jag vill bara sova. Sova, dricka vin och träffa de finaste människorna jag vet. Allt det ska jag göra i helgen.
Så kan man över en dag förändras från den mest depressiva människan i hela världen till en person som uppskattar det allra mesta i livet för tillfället. Den rosa himmelen utanför fönstret. Tonerna av en inspelad live-spelning med håkan hellström, där man riktigt hör ångesten i gitarr-riffen.
Och lite dagdrömmar om en lite lite alternativ värld så är jag helt nöjd.
Kändes lite som att gårdagens bakslag var någonslags botten, åtminstående en tillfällig sådan. För helt plötsligt kom lite av den tappade kämparglöden tillbaka och livet kändes inte helt och hållet värdelöst längre.
Sen blir det ju lätt så att när man har legat på minus minus ett tag och bestämmer sig för att skärpa sig ska man alltid överdriva, liksom bara för att bevisa hur bra man kan må. Det är ju inte heller riktigt friskt, men man kan inte få allt, nu tar vi ett steg i taget och när jag är 50 år kanske jag också har lärt mig vad som är normalt.
Kanske.
Imorgon är det fredag och jag har aldrig längtat så mycket efter en helg för veckan har varit jobbig och jag vill bara sova. Sova, dricka vin och träffa de finaste människorna jag vet. Allt det ska jag göra i helgen.
Så kan man över en dag förändras från den mest depressiva människan i hela världen till en person som uppskattar det allra mesta i livet för tillfället. Den rosa himmelen utanför fönstret. Tonerna av en inspelad live-spelning med håkan hellström, där man riktigt hör ångesten i gitarr-riffen.
Och lite dagdrömmar om en lite lite alternativ värld så är jag helt nöjd.
onsdag 18 juli 2012
When it hurts the most, I'll push a little more
Idag är inte min dag. Vaknade på fel sida. Världen var emot mig. Allt gick fel.
Inget gick fel, ingen var emot mig, vaknade på precis samma sida som alltid, men ändå så har allt varit fel. Jag har varit arg på jobbet, med viss anledning, jag har varit arg utan anledning och jag har känt ett extremt stort självhat idag.
Hatat mitt liv. Hatat mig själv.
Just idag trivs jag inte alls.
Hatat mina tankar. Min bråkhjärna som aldrig ger sig, den bråkar bara mer och mer och jag orkar inte, jag blir så trött på mig själv. Jag blir arg på mig själv för att jag är som jag är, jag hatar mig själv för att jag inte kan vara stark, för att jag står och kollar på när jag förfaller.
Jag hatar mig själv för att jag inte vill mig själv väl. För att jag inte tycks kunna ta hand om mig själv. Tycks inte vilja. Pressar istället gränsen så långt det bara går, för när man nästan svimmar, då är man inte där än, vi kan pressa den lite längre.
Och idag blev jag arg. Jag slängde goji-bären på skrivbordet skrek inombords att jag orkar inte med detta. Jag orkar inte med detta en enda dag till. Inte en enda timme till.
Men jag är svag och orkar inte heller kämpa. Jag har glömt hur man gör, tänker att jag klarar mig nog, ännu kan jag både gå och stå.
Och det är som att alla anledningar till att faktiskt må bra har helt försvunnit.
Men snart är helgen här och då kommer jag vara glad. Så var det bestämt.
tisdag 17 juli 2012
Alla mår bra
Hej hej hej hej alla hippa och coola.
Hur mår ni? Bättre än mig får jag hoppas.
Min förkylning vägrar att ge sig, den håller mig i ett fast tag och fyller min hjärna med snor när jag tror att allt är över. Kanske för att jag springer runt i ölnätter som föregående inlägg, eller för att jag förtjänar lite ondska.
Jag vet inte, men jag vill att det ska gå över nu.
Annars så jobbar jag på som vanligt, vilket har varit väldigt jobbigt den senaste tiden. Kanske för att jag har varit lite halv sjuk varje dag men också för att det är mycket på jobbet nu. Så, nu har jag fått det sagt, vad vuxen jag känner mig. Det är mycket på jobbet nu. Så oerhörd vuxen kommentar. Två gamla bekanta träffas på tunnelbanan frågar hur familjen mår om bilen går bra och hur går det på jobbet, vart var det du jobbade nu igen? Jo det går bra, men det är mycket på jobbet nu. Och sen hummar den andra instämmande, jo, det är mycket på jobbet nu. För de vet båda hur det är, att ha mycket på jobbet, för så är det när man är vuxen.
Och med den hittepå-konversationen fick jag akut "jag vill inte bli vuxen"-ångest. Sen kommer jag på att jag redan är där och herregud.
Nu tappade jag tråden, skulle berätta om att det är jobbigt att jobba nu, pendlar från små glädjerus och bara allmänt välmående till en stark vilja att lägga sig ned i en liten hög på golvet i fosterställning och stanna där tills dagen är över. Oftast slutar det bara i små frustationsskrik och klagan med kollegor. VARFÖÖÖÖR skriker vi lite och säger att vi är trötta och orkar inte mer kanske vi ska hämta lite kaffe? Sen är det bara att börja om.
Det går bra nu.
Helgen, oj vad kul den ska bli. Ser fram emot den löjligt mycket. Måste sluta snora ungefär nu för att kunna ha maximalt kul under hela helgen.
Hur mår ni? Bättre än mig får jag hoppas.
Min förkylning vägrar att ge sig, den håller mig i ett fast tag och fyller min hjärna med snor när jag tror att allt är över. Kanske för att jag springer runt i ölnätter som föregående inlägg, eller för att jag förtjänar lite ondska.
Jag vet inte, men jag vill att det ska gå över nu.
Annars så jobbar jag på som vanligt, vilket har varit väldigt jobbigt den senaste tiden. Kanske för att jag har varit lite halv sjuk varje dag men också för att det är mycket på jobbet nu. Så, nu har jag fått det sagt, vad vuxen jag känner mig. Det är mycket på jobbet nu. Så oerhörd vuxen kommentar. Två gamla bekanta träffas på tunnelbanan frågar hur familjen mår om bilen går bra och hur går det på jobbet, vart var det du jobbade nu igen? Jo det går bra, men det är mycket på jobbet nu. Och sen hummar den andra instämmande, jo, det är mycket på jobbet nu. För de vet båda hur det är, att ha mycket på jobbet, för så är det när man är vuxen.
Och med den hittepå-konversationen fick jag akut "jag vill inte bli vuxen"-ångest. Sen kommer jag på att jag redan är där och herregud.
Nu tappade jag tråden, skulle berätta om att det är jobbigt att jobba nu, pendlar från små glädjerus och bara allmänt välmående till en stark vilja att lägga sig ned i en liten hög på golvet i fosterställning och stanna där tills dagen är över. Oftast slutar det bara i små frustationsskrik och klagan med kollegor. VARFÖÖÖÖR skriker vi lite och säger att vi är trötta och orkar inte mer kanske vi ska hämta lite kaffe? Sen är det bara att börja om.
Det går bra nu.
Helgen, oj vad kul den ska bli. Ser fram emot den löjligt mycket. Måste sluta snora ungefär nu för att kunna ha maximalt kul under hela helgen.
lördag 14 juli 2012
ölen talar
Heeeeeeeeehhjjhhhjjj.
Ah, en fredag. Helg, sova sova imorn. Längre än till kl 6 men ej i en evighet, för jag har viktiga åtaganden. Som att passa ett tåg till Katrineholm. Har aldrig varit i Katrineholm, kanske inte känner igen mig, vet inte vart jag ska av, blir kaos, blir fel, råkar åka till Oslo. Så tokigt kan det gå. Förhoppningsvis går det bra.
Ska ju till föräldrarnas landställe och dödsmysa.
Ikväll har jag först varit på AW direkt efter jobbet, drack tre öl och blev full pga dålig mathållning under dagen och sen direkt på alkoholhaltig dryck. Tjihoo sa jag och mina kollegor undrade om jag var lite full för att jag sluddrade. Neeheeej sa jag, jag bara pratar så, snälla, herregud, låt mig va, alla kan inte säga rätt jämt. Sa jag och smög försiktigt ned en klunk till.
Sen hängde jag på Trädgårn och kände mig hipp, nickade i takt till musiken, spelade lite pingis, lekte cool och så vidare. Kände mig hipp och cool.
Åkte hem och åt pasta carbornara som jag lagade igår, thankyou past Linda. Jättevärt. Nu ska jag sova som aldrig förr och imorn kommer jag undra varför jag skrev detta när jag fortfarande hade alkohol i kroppen, det var väl dumt, hur tänkte du där, inte alls kanske?
Ah, en fredag. Helg, sova sova imorn. Längre än till kl 6 men ej i en evighet, för jag har viktiga åtaganden. Som att passa ett tåg till Katrineholm. Har aldrig varit i Katrineholm, kanske inte känner igen mig, vet inte vart jag ska av, blir kaos, blir fel, råkar åka till Oslo. Så tokigt kan det gå. Förhoppningsvis går det bra.
Ska ju till föräldrarnas landställe och dödsmysa.
Ikväll har jag först varit på AW direkt efter jobbet, drack tre öl och blev full pga dålig mathållning under dagen och sen direkt på alkoholhaltig dryck. Tjihoo sa jag och mina kollegor undrade om jag var lite full för att jag sluddrade. Neeheeej sa jag, jag bara pratar så, snälla, herregud, låt mig va, alla kan inte säga rätt jämt. Sa jag och smög försiktigt ned en klunk till.
Sen hängde jag på Trädgårn och kände mig hipp, nickade i takt till musiken, spelade lite pingis, lekte cool och så vidare. Kände mig hipp och cool.
Åkte hem och åt pasta carbornara som jag lagade igår, thankyou past Linda. Jättevärt. Nu ska jag sova som aldrig förr och imorn kommer jag undra varför jag skrev detta när jag fortfarande hade alkohol i kroppen, det var väl dumt, hur tänkte du där, inte alls kanske?
onsdag 11 juli 2012
la dolce vita
Hej hej hej hej hej hej hej.
Himmelen har en viss rosa nyans och jag ligger i min säng och lyssnar på hiphop. Jag måste behålla min gangsta-image som jag har jobbat så hårt för. Annars blir man inte accepterad här ute i orten, gangster eller inget alls är det som gäller. Så vi jobbar i söderort, kofot, ingen portkod, ni vet hur det är.
Nej, nu hittade jag på, så det inte alls. Jag kan ju vara den minst gangsta av alla mina kompisar. Jag vill dock gärna vara lite mer gangsta så jag lyssnar på låtar om the hood och känner in stämningen. Gillar det.
Ja, som vanligt jobbar jag hela dagarna, är arbetsskadad och drömmer om examensbevis och försöker föra in alla samtal jag kan åt ämnesbehörighet. Inte helt poppis, men jag trivs.
Jag har som vanligt ett upptaget socialt liv efter jobbet och jag är fortfarande sjuk, förkylningen ger sig inte, jag har ont i lungorna och har lite svårt att andas. Det går över.
Jag vilar sällan när jag behöver men idag fick jag säga till Jessica när vi druckit vår Cider på Mälarpaviljongen att det nog var dags att gå hem. Gå hem och inhalera lite så att jag kanske kan andas.
Bra av mig. Sen kände jag mig tvungen, ja tvungen, att ta en promenad några stationer och jag höll ju på att dö på kuppen, för jag är så svag och som sagt, jag kan knappt andas. Men promenera måste jag, för jag hade ätit en hamburgare och suttit hela dagen, herregud man måste ju röra på sig, man måste ju gå åtminstone 40 min varje dag och nu ska du göra pilates också.
Man blir ju trött på sig själv och sina påhitt ibland. Varför kan jag inte bara va?
Frågetecken frågetecken.
Himmelen har en viss rosa nyans och jag ligger i min säng och lyssnar på hiphop. Jag måste behålla min gangsta-image som jag har jobbat så hårt för. Annars blir man inte accepterad här ute i orten, gangster eller inget alls är det som gäller. Så vi jobbar i söderort, kofot, ingen portkod, ni vet hur det är.
Nej, nu hittade jag på, så det inte alls. Jag kan ju vara den minst gangsta av alla mina kompisar. Jag vill dock gärna vara lite mer gangsta så jag lyssnar på låtar om the hood och känner in stämningen. Gillar det.
Ja, som vanligt jobbar jag hela dagarna, är arbetsskadad och drömmer om examensbevis och försöker föra in alla samtal jag kan åt ämnesbehörighet. Inte helt poppis, men jag trivs.
Jag har som vanligt ett upptaget socialt liv efter jobbet och jag är fortfarande sjuk, förkylningen ger sig inte, jag har ont i lungorna och har lite svårt att andas. Det går över.
Jag vilar sällan när jag behöver men idag fick jag säga till Jessica när vi druckit vår Cider på Mälarpaviljongen att det nog var dags att gå hem. Gå hem och inhalera lite så att jag kanske kan andas.
Bra av mig. Sen kände jag mig tvungen, ja tvungen, att ta en promenad några stationer och jag höll ju på att dö på kuppen, för jag är så svag och som sagt, jag kan knappt andas. Men promenera måste jag, för jag hade ätit en hamburgare och suttit hela dagen, herregud man måste ju röra på sig, man måste ju gå åtminstone 40 min varje dag och nu ska du göra pilates också.
Man blir ju trött på sig själv och sina påhitt ibland. Varför kan jag inte bara va?
Frågetecken frågetecken.
söndag 8 juli 2012
Nu ska du ha det roligt
Det är nu i mitten av sommaren. Halva sommaren har snart gått. Där har ni något att ha ångest över.
Jag får ju som bekant ångest av det mesta, speciellt allt som rör prestationer. Sommaren ger min prestationsångest av gammal hederlig svensk rang. Tre månader om året som man ska få utlopp för att sin livsenergi, tre månader som man ska hinna träffa alla människor som man annars är för trött och för upptagen för att träffa, tre månader där man ska leva det ljuva livet för att sedan stå ut med allt elände de resterade månaderna.
Under vårens alla fikor och middagar kommer det på tal, hur kul man ska ha under sommaren, allt man ska göra och hinna med. Så här en vecka in i juli kan jag alltså konstatera att jag inte har badat i Sverige en enda gång, inte ens legat ute på en strand för att sola. Har inte ens legat i en park för att sola, har alltså inte solat alls. Jag har varit på en picknick, inte en varje vecka som vi planerar under våren. Jag har druckit öl på uteservering två gånger. Jag har inte varit på trädgården eller sommar en endaste gång, faktum är att enda gången jag varit ute i Stockholm i somras var i fredags och jag gick hem efter 45 minuter.
Det jag försöker summera här är att den här sommaren levererar inte. Det känns mest som att det är vädrets fel, hade det varit strålande sol om helgerna så hade jag ju solat. Nu har det varit misär-väder hela juni.
Nu har jag resten av juli och en liten del av augusti på mig att leva upp till "vi ska ha så kul i sommar"- snacket.
Samtidigt som jag egentligen mest känner för att låsa in mig i en liten stuga någonstans och bara vara väldigt länge. Istället fyller jag min kalender med aktiviteter varje kväll, så att jag har något kul att se fram emot efter jobbet och oftast vill jag bara hem och sova.
Nu ska jag sova på riktigt och denna vecka som kommer har jag som vanligt planerat sönder med massa roliga saker.
Jag får ju som bekant ångest av det mesta, speciellt allt som rör prestationer. Sommaren ger min prestationsångest av gammal hederlig svensk rang. Tre månader om året som man ska få utlopp för att sin livsenergi, tre månader som man ska hinna träffa alla människor som man annars är för trött och för upptagen för att träffa, tre månader där man ska leva det ljuva livet för att sedan stå ut med allt elände de resterade månaderna.
Under vårens alla fikor och middagar kommer det på tal, hur kul man ska ha under sommaren, allt man ska göra och hinna med. Så här en vecka in i juli kan jag alltså konstatera att jag inte har badat i Sverige en enda gång, inte ens legat ute på en strand för att sola. Har inte ens legat i en park för att sola, har alltså inte solat alls. Jag har varit på en picknick, inte en varje vecka som vi planerar under våren. Jag har druckit öl på uteservering två gånger. Jag har inte varit på trädgården eller sommar en endaste gång, faktum är att enda gången jag varit ute i Stockholm i somras var i fredags och jag gick hem efter 45 minuter.
Det jag försöker summera här är att den här sommaren levererar inte. Det känns mest som att det är vädrets fel, hade det varit strålande sol om helgerna så hade jag ju solat. Nu har det varit misär-väder hela juni.
Nu har jag resten av juli och en liten del av augusti på mig att leva upp till "vi ska ha så kul i sommar"- snacket.
Samtidigt som jag egentligen mest känner för att låsa in mig i en liten stuga någonstans och bara vara väldigt länge. Istället fyller jag min kalender med aktiviteter varje kväll, så att jag har något kul att se fram emot efter jobbet och oftast vill jag bara hem och sova.
Nu ska jag sova på riktigt och denna vecka som kommer har jag som vanligt planerat sönder med massa roliga saker.
Do it again
Hej hej hej hej hej.
Igår firade jag midsommar igen. Ja, det är helt okej att fira midsommar två gånger. Vi var ute hos Elin i Tungelsta, det vill säga ganska nära världens ände. Eller åtminstone Stockholms län ände. Det är dock ett perfekt partyhus, inga grannar som störs, mycket yta och ingen som får för sig att lämna festen tidigt för att dra vidare. Det går helt enkelt inte att dra vidare. Eller det går, men det är inte värt den långa resan, så alla stannar kvar och har trevligt på plats. För det var jättekul, vi grillade och hade en mycket välplanerad femkamp med bland annat en frågesport om katter och det slutade med att alla vann.
Midsommar 2 var helt enkelt jättekul. Kanske blir en tredje midsommar när vi ändå är igång?
Nej, nu är jag mest väldigt trött och har lite saker jag borde göra men känner inte att jag orkar. Åh så ansträngande.
Nu i veckan ska jag jobba, ingen överraskning där och i helgen ska jag åka till mina föräldrars landställe och umgås med min familj. Jag saknar min familj, så ska bara gosa sönder dem.
Och nu så börjar jag nästan grina när jag tänker på dem. Nej Linda, nu får du ge dig.
Igår firade jag midsommar igen. Ja, det är helt okej att fira midsommar två gånger. Vi var ute hos Elin i Tungelsta, det vill säga ganska nära världens ände. Eller åtminstone Stockholms län ände. Det är dock ett perfekt partyhus, inga grannar som störs, mycket yta och ingen som får för sig att lämna festen tidigt för att dra vidare. Det går helt enkelt inte att dra vidare. Eller det går, men det är inte värt den långa resan, så alla stannar kvar och har trevligt på plats. För det var jättekul, vi grillade och hade en mycket välplanerad femkamp med bland annat en frågesport om katter och det slutade med att alla vann.
Midsommar 2 var helt enkelt jättekul. Kanske blir en tredje midsommar när vi ändå är igång?
Nej, nu är jag mest väldigt trött och har lite saker jag borde göra men känner inte att jag orkar. Åh så ansträngande.
Nu i veckan ska jag jobba, ingen överraskning där och i helgen ska jag åka till mina föräldrars landställe och umgås med min familj. Jag saknar min familj, så ska bara gosa sönder dem.
Och nu så börjar jag nästan grina när jag tänker på dem. Nej Linda, nu får du ge dig.
tisdag 3 juli 2012
Pigg och glad
Alltså guuud. Vad miserabel jag känner mig när det är typ första sommardagen och jättevarmt och så är jag jättesjuk. Sen kommer jag på att jag hade suttit instängd på ett kontor om jag inte hade varit sjuk, så det gör väl ingen skillnad. Kommer vara genomskinligt grå när den här sommaren är över.
Iallafall, shit pommes frites vad jag mår dåligt. Jag tänker att det är bättre, att jag är nästan frisk och sen diskar jag en tallrik och får lägga mig ned och vila i 15 minuter av utmattning. Bra där Linda, bra att du inte är klen eller så.
Nej, men jag förväntas ju jobba imorgon, det kommer gå bra känner jag. Jag måste ju inte jobba imorgon, jag kan ju sjukanmäla mig, men jag vill jobba för jag vill inte förlora mer pengar och min konsultchef sa i telefonen "ah men då är du förmodligen pigg imorgon" och jag ba "jadååå". Känner viss press att vara pigg imorgon.
Kommer inte vara pigg imorgon. Kommer sitta på jobbet halvt dö. Ska dessutom ha utbildning och lära mig helt nya grejer, det kommer verkligen gå bra.
Men febern är iallafall borta, nu ska vi bara vänta på att halsontet, huvudvärken, slemhostan, snorandet och värken i lederna ska försvinna också, sen är good to go.
Iallafall, shit pommes frites vad jag mår dåligt. Jag tänker att det är bättre, att jag är nästan frisk och sen diskar jag en tallrik och får lägga mig ned och vila i 15 minuter av utmattning. Bra där Linda, bra att du inte är klen eller så.
Nej, men jag förväntas ju jobba imorgon, det kommer gå bra känner jag. Jag måste ju inte jobba imorgon, jag kan ju sjukanmäla mig, men jag vill jobba för jag vill inte förlora mer pengar och min konsultchef sa i telefonen "ah men då är du förmodligen pigg imorgon" och jag ba "jadååå". Känner viss press att vara pigg imorgon.
Kommer inte vara pigg imorgon. Kommer sitta på jobbet halvt dö. Ska dessutom ha utbildning och lära mig helt nya grejer, det kommer verkligen gå bra.
Men febern är iallafall borta, nu ska vi bara vänta på att halsontet, huvudvärken, slemhostan, snorandet och värken i lederna ska försvinna också, sen är good to go.
måndag 2 juli 2012
sjukling
Idag blev jag hemskickad från jobbet för jag såg ut som ett vrak och sov framför datorn. Kollegorna sa, gå hem nu Linda, vad gör du här? Och när jag sa till chefen att jag mådde jättedåligt så sa han gå hem och krya på dig också var det inget mer med det.
Sen sov jag i fem timmar när jag kom hem och ringde till pappa och grät lite för att jag kände mig så ynklig och ensam, men nej han behövde inte komma förbi, jag behöver ingenting, vill mest att någon ska tycka lite synd om mig, kanske klappa lite på mitt huvud och servera mig te.
Sen har jag kollat på Harry Potter och de vises sten och jag kan inte längre ta den seriöst för jag tänker bara på Malin när han kommer in och skriker "troll, troll in the dungeon" och när Dumbledor skriker "silence". Det gör inte så mycket dock, blev mest glad, log lite, och fortsatte sedan att titta på de små trollkarlsbarnen när de bekämpade de onda.
Nu blir det mer te och knaprande på alvedon och ögonlocken orkar inte hålla uppe mer än kanske tio minuter till.
Sen sov jag i fem timmar när jag kom hem och ringde till pappa och grät lite för att jag kände mig så ynklig och ensam, men nej han behövde inte komma förbi, jag behöver ingenting, vill mest att någon ska tycka lite synd om mig, kanske klappa lite på mitt huvud och servera mig te.
Sen har jag kollat på Harry Potter och de vises sten och jag kan inte längre ta den seriöst för jag tänker bara på Malin när han kommer in och skriker "troll, troll in the dungeon" och när Dumbledor skriker "silence". Det gör inte så mycket dock, blev mest glad, log lite, och fortsatte sedan att titta på de små trollkarlsbarnen när de bekämpade de onda.
Nu blir det mer te och knaprande på alvedon och ögonlocken orkar inte hålla uppe mer än kanske tio minuter till.
söndag 1 juli 2012
En stad på B
Jag tror att jag har bestämt mig nu för vad jag ska göra i höst. Eller rättare sagt vad jag inte ska göra i höst. Det blir inte Stockholm. Det blir en stad på B. Berlin eller Barcelona, spelar ingen större roll, jag måste bara komma bort.
Ta en paus från mitt liv, från den jag förväntas vara, från alla roller och förväntningar. Sociala strukturer och du är ju så duktig hela tiden.
För tillslut kommer man till en punkt i livet då man märker att man har det väldigt bra, allting går som det ska, allting går enligt planera, men ändå mår man bara dåligt. En ständig tomhet som ekar, trots att livet är fyllt av saker att glädjas över, så infinner sig aldrig den där livslusten.
Allting går som det ska och jag frågar mig själv, vart leder det här egentligen? Till ett liv med en lyckad karriär och en ständig gnagande tanke om att det kunde ha blivit något annat?
När jag tog studenten började jobba, 8-5 varje dag. Jag åkte aldrig jorden runt, eller tog ett år i Australien, för jag kände inte för det då. Jag var jobbtrött och började plugga och sen dess har det rullat på. Nu är jag pluggtrött och undrar vad jag egentligen ska ta mig till i livet, jag undrar, är det här allt livet har att ge? Borde jag inte kryssa av rutan på min bucket-list och bo utomlands i några månader? Inte sen, utan nu. Bara åka iväg och bli någon annan, slippa vara den duktiga tjejen som har allt klart för sig.
Jag vill bara släppa allt, vara mig själv, utan några krav. I en stad på B.
Nu är det bestämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)