beroende

I ett avsnitt av Sex and the City säger Mr Big att i slutändan handlar allting bara om att man ska vara med den personen som får en att skratta. Det tyckte jag var väldigt fint sagt och tänkte att det var sant, för att det är ju väldigt viktigt. Sen tänkte jag ett steg längre. Jag är väldigt lättroad. Jag tycker att de flesta människor jag möter är roliga. Eller som min kompis sa, "om jag är med någon tråkig så roar jag mig alltid själv, så då skrattar jag ju ändå". Så oavsett kommer jag skratta, så det är inte alls bra att gå efter det.

Jag får gå på andra kvalitéer än endast skratt när jag ska leta efter min framtida hen tror jag.

Bra ändå, att man kan roa sig själv och slipper vara beroende av andra. Viktigt att kunna vara lycklig i sig själv. Tror att det ska bli mitt mål, att bli nöjd och lycklig i mig själv. Sjukt flummigt, kommer aldrig lyckas med det, med tanke på att lycka definieras olika hela tiden. Men ja, att inte vara beroende av någon annan är bra.

Bra bra bra, men ack så svårt. Jag har alltid varit på jakt efter trygghet, trygghet denna ständiga kaos-tillvaro.   Att finna trygghet i sig själv, kanske är det bättre än lycka? Bättre definierat.
Bli trygg i sig själv. Där har jag något.