Hejjejje.
Denna höst dödar mig lite mer för var dag som går känns det som. Jag är så djävulskt trött hela tiden. Vill ta powernaps mest hela tiden, vill absolut inte gå upp på morgonen och håller på att somna under arbetstid och numera är tunnelbaneåkande synonymt med att ta igen förlorad sömn.
Jag orkar inte vara såhär trött, vilket är lite roligt, inte orka, det är något som betyder att man är trött. En ond cirkel är vad jag har hamnat i.
Men jag vill tro att jag inte är ensam, långt ifrån, det blir trots allt bara mörkare och mörkare, dagarna kortare och nätterna längre men sömntimmarna är oförändrade. För att göra livet lite hemskare så kom idag de första snöflingorna nerdalande från himmelen och nu ligger det frost på marken.
Så. Himla. Härligt.
Saker jag är trött på i punktform:
* Att gå upp tidigt. Vill sova ut, helst varje dag.
* Att gå upp. Punkt. Vill helst ligga kvar under täcket för all framtid. Eller åtminstone tills någon slags värme infinner sig.
* Att behöva läsa kurslitteratur när ens huvud vill sprängas och man håller på att somna hela tiden och fattar ingenting.
* Att vara fysiskt trött, dvs min kropp orkar inte med någonting.
* Att ha huvudvärk lite varje dag.
* Att ha ont i armjävlen hela tiden. Är så himla trött på det.
Ja, det var väl allt jag var trött på.
Jag borde inte klaga så mycket, jag har ju haft en jättebra dag. På riktigt, så länge sen jag hade en sådan fantastisk jobbdag som jag hade idag, skrattade ungefär hela tiden och jobbade på riktigt riktigt bra. Superbra. Och imorgon är det fredag och det är ju alltid fruktansvärt kul.
Innan dess ska jag komma på smarta saker att säga på seminariumet imorgon. Lär gå bra.
Frid vare med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar