det här blir bra

Hejhej
Idag har jag äntligen lämnat in uppsatsjävlen. Alltså hatet man känner för sig egen uppsats när inlämning närmar sig? Vill aldrig se skiten igen. Vet att den är dålig, men måste lämna in ändå. Den ångesten. Tvingade dessutom Erik läsa igenom den och han kom med jättebra kommentarer och synpunkter och då blev jag istället jättearg på honom och vägrade prata med honom på flera timmar. Sen blev jag arg på mig själv och sen arg på det faktum att jag alltid kommer vara lite sämre än honom pga mindre bildad och yngre. Sen samlande jag mig och blev rationell igen.
Jag kan ju inte direkt påstå att jag hanterar dessa inlämningssituationer på ett hälsosamt sätt. Men mycket skrik, gråt och panik senare så lämnade jag in den iallafall. Sen var det städ av lägenhet och kropp innan Elin kom hit och förgyllde min kväll. Vi åt jättegod middag (visade mina masterskills) och drack en flaska vin och åt massa godis. Jag var så glad över att ha Elin i min närhet igen att jag mest satt och tindrade hela kvällen. Tycker så mycket om henne. På fredag ses vi igen, på en så kallad girls night out. Känner ett viss hat mot att säga att man ska ut med "tjejerna" då det låter förträffligt töntigt, men... det är ju liksom "mitt tjejgäng" och då blir det väl så... eller? Det förenklar ju för alla om jag har bra namn på mina gäng. Så på fredag ska jag hänga med tjejerna alltså.

Ja.

dont you let me go

Åh misären i Bandhagen just nu. Uppsatsen är väl typ klar, men har lite lite för många ord och är verkligen inte nöjd med teoriavsnittet. Vill skriva om hela? Är inte nöjd med någonting egentligen. Vill skriva om allt. Men liksom... Man kan ju omöjligt komma fram till någonting på 15 sidor, det går ju inte. Tror kanske att jag skippar hälften av mitt teoriavsnitt och skriver lite mer på väsentligare bitar? Kanske.
Jag satt nere på caféet och skrev i några timmar, jävligt effektiv var jag. Bra pluggställe. Väldigt billigt också, om man jämför med vad det kostar på ett café 10 min med tunnelbanan bort. Inne i stan alltså.

Igår hade jag ett litet litet meltdown då jag inte för hela mitt liv kan förstå hur jag ska klara av att vara utan Erik i fem veckor. Det kommer inte gå. Kommer förmodligen gråta varje kväll pga tomhet. Det kommer nog ändå vara lättast för mig, då jag kommer vara upptagen men äventyr och uppleva saker, träffa nya människor. Stackars Erik kommer vara kvar här i sin ensamhet. Vill ju ta med mig honom. Maila projektledaren och säga att man får Erik på köpet, vi kommer liksom i par.
Nej, Linda, det ska du inte. Du kanske ska ta den här tiden och hitta tillbaka till din självständighet som du tycks glömt i allt kärleksrus. Ja, det kanske blir bra.

bravo

Idag var jag på visumkontoret igen. För att hämta ut mitt pass och visum. Alltså kaoset där. Väldigt dåligt system, denna gång fanns det inte ens kölappar, utan man fick stå fint i kö. Det slutade med att vissa trängde sig och det slutade med upprorisk stämning. Ilskan och irritationen blev sedan utbytt till något som kan kallas för trevlig stämning, för hela situationen är så absurd och någon sa "är vi redan i Indien eller?" och sen skrattade alla och det hela slutade med att alla sa hejdå till varandra när de blev klara och det var dags att gå därifrån. Så himla trevligt egentligen. Går från att stå tyst i kö till irritation till skratt till "hejdå, lycka till, ha det så bra nu". Bra möten med främmande människor gör så mycket tycker jag, för de behöver ju inte vara trevliga mot mig, de behöver inte ens prata med mig, och då om de anstränger sig och är trevliga, då blir man ju så glad.

Ja, nu har jag visum i allafall. Skönt att ha det gjort.

Dagens goda gärning avklarades när jag köpte Situation Stockholm. Fick en frälsning och "Gud vare med dig" som tack. "Tack detsamma" sa jag då och blev sen osäker på om man verkligen svarar så på "Gud vare med dig". Han blev glad iallafall och det är huvudsaken.

Nu är det ändå hög tid att jag skriver klart uppsatsjäveln.

JUSTE glöm inte att titta på Girls, säsong två började igår! Se det! Alltså fullkomligt älskar Shoshanna.

så är det med det

Hejhej!
Mellan allt uppsatskaos så har jag hunnit med att haft lite trevligt också. Var på bio och såg Beast of Southern Wild. Alltså, så himla bra. Helt fantastisk film, bland det vackraste jag sett. Grät såklart. Erik klarar som sagt inte av när jag gråter till film och han fick på riktigt hålla sig för skratt. Jag och ungefär alla satt och grät och Erik var tvungen att byta säte för att inte brista ut i skratt och förstöra den fina stunden för alla. Ja, så vi kan alltså inte se fin film på bio igen.
Idag flög jag upp ur sängen när jag märkte att det var soligt ute. Jag och Erik bestämde oss för att ta en långpromenad för att få in så mycket D-vitamin vi bara kunde. Så vi tog oss en ordentlig promenad, där vi aldrig hade gått förut. Erik är mycket för det där med äventyr, vill prova nya rundor hela tiden och jag älskar rutiner. Men nu övertalade han mig att vi kan väl iallafall gå till Örby Slott och kolla vad det är för något. Det gjorde vi, det var en ambassad. Jättetråkigt. Sen gick vi till Årstafältet, läste lite om platsens historia och sen traskade vi hemåt. 7,5 km blev det ändå så klapp på axeln Erik och Linda.

Ja, sen har det ätits blåbärspaj och umgåtts med familj och sjungits med syster. Nu sömn, imorgon ny vecka.

Lite mycket att göra kanske

Hejhej.
Status på världen utanför mitt fönster: Grå och trist.
Status på världen inne: En panikartad känsla, något på bristningsgränsen. Två uppsatsdeadlines på 20kvm ger vissa avtryck.

Ja, jag sitter vid bordet och jobbar med min lilla uppsats. Lilla, för det är en B-uppsats och den är bara på 15 sidor.
Erik sitter i sängen och jobbar med det sista på hans stora masteruppsats. Stora, för det är en master och den är på 50 sidor.

Nej men det går bra. Min uppsats behöver lite finslipning och skriva till lite på sista avsnitt och sen får den lov att vara klar. Eriks har jag inte lika bra koll på. Fick frågan att läsa. Tackade nej. Kände inte att tiden räckte till för att läsa 50 sidor om olika policy-instrument för att minska på matsvinnet. På engelska. Och sedan förväntas komma med "smarta synpunkter". Så bättre att bara undvika det.

Jag är lite stressad jag, inte bara över uppsatsen, utan Indien och allt som måste göras innan jag åker. Kommer börja med förberedelserna när uppsatsen är klar och opponeringen gjord, om exakt en vecka. Då ska jag börja fixa och dona med alla viktigheter.

Saker jag ska göra:
Hämta ut visum och kolla att allt är korrekt.
Vaccinera mig igen.
Rensa ut lägenheten så att främling kan bo här.
Läsa packlista, köpa allt jag behöver och inte kan få tag på där.
Fixa med CSN (typ igår gärna).
Förbereda mig inför arbetet där, dvs förbereda workshops och föreläsningar.
Kanske också läsa på lite om området jag ska till.
Krama Erik minst 1000 gånger.

Har ett upptaget schema, för när detta ska göras ska jag även jobba. De två sista veckorna jobbar jag varje dag. Bra. Jippi. WIHO?

Nu: uppsats. Sen: Visumkontor. Senare: uppsats. LIVET JUST NU <3<3<3

the thug life didnt choose me.

Hejhej!
Mitt liv just nu är inte superspännande, skriver på uppsatsen som en galning. Just nu analyserar jag som en galning och det är ändå så kul. För materialet jag jobbar med är så bra och hela det området jag skriver om är så intressant att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så roligt när man verkligen hittar en område som man känner att man bara vill forska vidare inom.

När jag inte pluggar så hänger jag med Erik, igår var vi i Uppsala och hälsade på Eriks vän med bebis. Sen hälsade vi även på Eriks föräldrar och åt en riktig familjemiddag, med syster och fästman och allt. Kändes högtidligt och lite nervöst, har endast träffat Eriks föräldrar i ca 2 minuter innan. Fick godkänt betyg av Erik i rollen som trevlig flickvän. Känns bra.

Sen kom vi hem och kollade på Brokeback Mountain och jag berättade innan att det är den film som jag har gråtit absolut mest till, flera gånger. När jag väl sätter igång att gråta (alltså hulkgråta pratar vi nu) så blir Erik ändå väldigt förvånad och tycker att detta är fruktansvärt roligt så det slutar med att jag sitter och gråter så att jag inte längre ser någonting för att glasögonen är helt vattenfyllda och Erik skrattar så mycket att han inte längre kan andas. Någon borde ha tagit kort på den händelsen känner jag.

Ja. Idag är det plugg som gäller och sen ska vi till Cosmonova och kolla på Isbjörnar i 3D. Är så fruktansvärt taggad på denna händelse. Kan inte bli annat än bra.

Tack och Hej.

En bra dag,.

Hejhejhej.
Vad jag borde ha gjort idag: skrivit halva min uppsats.
Vad har jag gjort istället: Suttit 2, 5 timmar på visumkontoret för att ansöka om visum till Indien. Blev min tur, tog ca tre minuter. Väl spenderad tid. Nästa gång tar jag med mig en bok. Jag lyssnade dock på P3 dokumentär om massmorden på Columbine, känns ändå som en väldigt aktuell dokumentär att lyssna på.
Iallafall. När jag spenderat mina timmar nere i källaren på visumkontoret gick jag och kollade lite i affärer, tänkte kolla lite i affärer för att se om jag hittade något som är lämpligt att ha på sig i Indien. Hittade ett par jättefula mintgröna byxor. Provade dem, var jättesköna, satt snyggt men... färgen. Nej. Tänkte att det står ju ingenstans i mina papper att jag måste vara ful i Indien så köpte dem inte. La även tillbaka en blommig klänning pga såg ut som en gardin.
Köpte däremot:
* En blå slapp t-shirt för 40kr på Monki-rean. Älskar Monki-rean. Har tidigare år fyndat tröja som senare visade vara pyjamas. Tanya fyndade en gång en tröja som visade sig vara byxdress. Överraskningar är ju det bästa.
* En vanlig tröja på HMs herravdelning pga likande tröjor på damavdelning hade urringning - Indien = helst polokrage (typ).
* En rätt ful klänning. Eller fin. Färgglad och massa mönster och jag har aldrig ägt något likande. Köpte den på Indiska (såklart) och det var jag och de där lite konstnärliga tanterna (inte konstnärer på riktigt, utan de som har vanliga jobb men alltid drömt om en kreativare vardag och tar kurser i keramik och stilleben) som stod och rotade bland reagalgarna. Hittade alltså denna skapelse och tänkte "jaaa, varför inte?". Det är precis när jag tänker så som jag hänger in kläderna i garderoben och sen får de aldrig se solens ljus igen. Är nöjd ändå.

När jag gjort mina fynd mötte jag Jonki en stund, för att sedan möta Rudi. Jag och Rudi gick och åt indisk mat för att fira att jag fått iväg visumansökan samt mina nya Indien-kläder. Det kändes rimligt då. Gott var det iallafall, kommer ha bra mattillvaro där nere tror jag.

Nu kanske jag ska plugga lite.